Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REM rem4, stundom räm4, sbst.2, r. l. m. l. f. (SkeppsgR 1544 (i bet. 3), BtÅboH I. 1: 51 (1597: taakremarna) osv.), äv. (i bet. 2) n. (Crælius TunaL 366 (1774) osv.); best. remmen, ss. n. remmet; pl. ss. r. l. m. l. f. remmar (BtÅboH I. 1: 51 (1597: taakremarna), NorrlS 1—6: 106 (1799; i bet. 1) osv.) ((†) remmer (i bet. 3) SkeppsgR 1544, Därs. 1547; remmor (i bet. 3) SkeppsgR 1544, Därs. 1545), ss. n. =.
Ordformer
(rem 1544 (: Remmer, pl.; i bet. 3), 1745 (i bet. 2) osv. räm 1774 (i bet. 2))
Etymologi
[sv. dial. rem, m., sandås, sidostam i höhäck m. m., rem, rim, f., stöd mellan banken o. nosen på kälke, sidostam i höhäck m. m., rem, n., av två av spjälvärk o. d. gjorda häckar bestående inrättning för laxfiske, rem, rim, n., sidobräda l. långträ på stege l. (hö)häck, flak till släde o. d.; jfr d. rem, remstycke m. m., nor. rem, jordrygg, läkt m. m., nor. dial. rem, rimb, m., jordrygg, rim, f., stång, spjäla o. d., fnor. rim, f., pinne l. spjäla i grind; jfr äv. sv. dial. rimma, rimmu, remma, f., stöd mellan banken o. nosen på kälke, längsgående sparre i höhäck, o. REMME, sbst.1—2; sannol. sammanhörande med lt. rimm, rem, reem, smal jordremsa vid sidan av ett fält, läkt, remstycke, pinne i vagnsstege o. d., ffris. wäterrim, vattenbryn, fris. rim, remm, kant, remstycke m. m., feng. rima, rand m. m. (eng. rim). — Jfr REMMA, v.3, REMMALAG, REMMARE, sbst.3]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (jämförelsevis låg, ofta skogbevuxen) sand- l. grusås; äv.: brant sida av en höjd o. d. NorrlS 1—6: 95 (1798; äv. om brant sida av en höjd; från Jämtl.). Englund Ged. 38 (1853). På remmen mellan Norsjösjön och Nässjön .. bodde .. Bengt i Näs. Norrl. 7: 37 (1907). Tvärbranta remmar och djupa raviner. Frisendahl Skogsdjup. 70 (1925). jfr SAND-REM.
2) om stock l. bjälke l. trä l. bräda l. spjälgrind o. d. (jfr 3); utom ss. förled l. efterled i ssgr anträffat bl. dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vardera av de båda trä- l. järnstöd som förbinda medarnas framändar på en kälke l. släde med banken l. oket (se OKE) l. ”fjättrarna” l. om vardera av de båda trän som löpa på utkanten av släd(bottn)en o. sammanhålla denna, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om spjälgrind l. vagnsstege i (hö)häck l. om den av spjälgrindar bestående delen av en (hö)häck. Juslenius 42 (1745; på släde). När fem .. räm hopafogas, nemligen ett till botten, två till sidorne, och ett vid hvardera ändan, utgöra de en häck. Crælius TunaL 366 (1774). Där rämmet på tre fjerdedels aln när hvarannan möta på vrängarna (dvs. sidoträna i höhäckens botten), lägges ett bräde. Därs. 369. Mellan oket (på kälken) och de båda medarnas näsor gå två stöd af trä eller järn, kallade remmar. Sundén AllmogelVg. 36 (1903; från Västergötl.). jfr BAK-, HÖ-, MUR-, SIDO-, SLÄD-, TAK-, VAR-REM.
3) [jfr d. (lang)rem, trälist runt båtsida under tofterna, nor. rem, de två översta varven av bordläggningsplankor i en båt, isl. (skjald)-rim, f., översta varvet av bordläggningsplankor i en båt, lt. remmen, pl., sidobräder på båt] (†) om var o. en av de plankor som spikades fast vid insidan av knäna på ett fartyg o. som löpte längs skeppsbordens insida (under tofterna); anträffat bl. i pl. Första Julij, kom til Nya Galeije(n)s wijngebräd(en), och til Rem(m)orna Jnna(n) på kneen, på bådha sidhor, aff sex öre Spich (600). SkeppsgR 1544. Därs. 1547.
Ssg (till 2): REM-STYCKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1017). [jfr dan. o. nor. remstykke] byggn. på mur l. stöd vågrätt liggande bjälke l. timmer l. sparre som tjänar ss. underlag för bjälklag (i tak l. vindsgolv o. d.) l. takstol(ar) o. d.; äv. om vågrätt liggande (i byggnadens längdriktning löpande) bjälke osv. som vilar på vindsbjälklag l. brandbotten o. vari högben l. tassar till takstolar (l. taksparrarnas undre ändar) fästas; äv. om vågrätt liggande bjälke osv. som upptill sammanhåller de stående stolparna i ett korsvirkeshus; jfr lejd, sbst.3, hammar-band, murrem. Att remm-stycket eller lejden, hvarpå bjelkarne skola hvila, må kunna nerhuggas 2 eller 3 tum i torra muren (av lera). LBÄ 19—20: 127 (1799). På brandbottnen läggas remstycken .., och på dem hvila takstolarne. Rothstein Byggn. 475 (1859). Takstolen hvilar .. medelst en s. k. fot l. tass .. på sparrar inlagda i byggnadens längdriktning, s. k. remstycken .., såväl på yttermuren som på vindsbjälklaget. 2NF 28: 303 (1918). Därs. 37: 1269 (1925; i korsvirkeshus). SvUppslB 27: 368 (1936).
Avledn.: REMMA, v.3 (†) till 3: förse (fartyg) med ”remmar”, spika fast ”remmar” på (fartyg). SkeppsgR 1547.

 

Spalt R 1021 band 21, 1957

Webbansvarig