Publicerad 1957 Lämna synpunkter RESTENÄR, m.; pl. -er. Ordformer (rä-) Etymologi [till REST, sbst.1, RESTA, v.1, l. RESTERA, v.1, efter mönster av sådana ord som GÄLDENÄR o. SKULDENÄR] (†) = RESTANT. (Uppbördsmannen besvärade sig) öfwer sijne rästenärer. BtÅboH I. 4: 166 (1632). Spalt R 1509 band 22, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
