Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SFÄROID svä1roi4d l. svæ1r-, l. -rω-, äv. sf-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sfer- (sph-, -ér-) 1744—1928. sfär- (sph-, -ær-) 1750 osv. -oid 1744 osv. -oide 1745)
Etymologi
[jfr t. sphäroid, eng. spheroid, fr. sphéroïde; av lat. sphæroides, sfärliknande, av gr. σφαιροειρής, sfärliknande, av σφαῖρα (se SFÄR) o. –ειδής, liknande (jfr ANTROPOID, CISSOID m. fl.)]
(i fackspr.) kropp som till formen liknar en sfär; (föremål som har formen av en) ellipsoid; äv. bildl. VetAH 1744, s. 153. En del .. förestälte sig .. (jorden) med Cassini den yngre såsom en aflång spheroide. Höpken 1: 225 (1745). SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 137 (bildl.). Oolitisk malm .. består av små sferoider eller kulor, vanligen ca 1 mm i diameter. Dædalus 1956, s. 146. — jfr REVOLUTIONS-, ROTATIONS-SFÄROID.
Ssgr (i fackspr.): SFÄROID-FORM. jfr form I 1. Globen 1946, s. 19. —
-YTA. Fennia XXXIX. 5: 304 (1918).
Avledn. (i fackspr.): SFÄROIDAL1004, adj. [jfr t. sphäroidal, eng. spheroidal, fr. sphéroïdal] (numera mindre br.; se dock slutet) = sfäroidisk. Fock 1Fys. 86 (1853; om form). Hammar (1936). särsk. [efter fr. état sphéroïdal] (fullt br.) fys. i uttr. sfäroidalt tillstånd, tillstånd som åtskilliga vätskor antaga vid beröring med en till hög temperatur upphettad yta o. som kännetecknas av att vätskan icke fuktar ytan l. kommer i kokning utan kvarblir ss. en l. flera sfäroidiska droppar. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 55. 2SvUppslB 17: 1087 (1950).
Ssgr (numera mindre br.): sfäroidal-struktur. klotstruktur. Erdmann Bergart. 14 (1855). 2NF 14: 353 (1910).
-tillstånd. sfäroidalt tillstånd (se sfäroidal slutet). Schulthess (1885). —
SFÄROIDISERA, v., -ing. [jfr eng. spheroidize] metall. åstadkomma att (järnkarbid i stål l. järn) sammandrager sig till små sfäroidiska korn; särsk. dels i pass. med intr. bet.: sammandraga sig till sådana korn, dels i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åstadkommer sådan sammandragning resp. som utmärkes av sådana korn. Vägmaskinl. 18 (1942; i pass. med intr. bet.). Kornig eller sfäroidiserad cementit. HbVerkstTekn. 1: 172 (1944). Sfäroidiserande glödgning. TNCPubl. 19: 8 (1951). —
SFÄROIDISK, adj. [jfr t. sphäroidisch, eng. spheroidic, fr. sphéroïdique] (i fackspr.) som tillhör l. har form av l. gäller l. har avseende på en sfäroid l. sfäroider. Browallius Vattum. 153 (1755). De Spheroidiska Trianglar, som uppkomma på jordytan emellan hvilka tre punkter som hälst. VetAH 1817, s. 161. Whewell .. har .. visat .. att den af honom .. diskuterade jemvigtstheorien för en fluid sferoidisk massa äfven .. (i fråga om tidvatten) kan tillämpas. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 78. I Amsterdam sker sublimeringen (av råkamfer) i sferoidiska glaskärl. Berlin Farm. 1: 161 (1849). VetenskIDag 299 (1940; om form hos stjärnsystem).

 

Spalt S 2082 band 25, 1967

Webbansvarig