| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SJÄLVSTÄNDIG ʃäl3v~stän2dig, adj. -are. adv. -T.
eg.: som står l. består för l. av sig själv l. av egen kraft o. d.
1) i sht filos. o. teol. som utgör l. avser den (tänkta) enhet (substans) som bildar den oföränderliga grunden för ngns l. ngts (växlande) egenskaper (motsatt: accidentell); med ngt växlande innebörd i olika filosofiska system; äv.: absolut (se d. o. 5). (Fr.) Substance .. (sv.) et sielfständigt wäsende. Möller 1: 1385 (1745); jfr 2. En nära förening finnes emellan thesza bägge läro-satser: Gud är et sielfständigt wäsende, och Gud är allenast en. Bælter GudS 30 (1751). Gud är af sig sjelf. Han beror af ingen. Ingen kan werka på Honom .. utan Han sjelf will; ty Han behöfwer ingen. Hwad kallas denna egenskapen hos Gud? Den kallas, att Gud är Sjelfständig. Schartau UndBarn 5 (c. 1820). Det som till grund för sin tillvaro ej har något annat än sig sjelft, kallas absolut eller sjelfständigt varande. Claëson 1: 6 (1857). Substansen fattas .. (stundom) som den konkreta, själfständiga verkligheten, det sant varande eller väsendet. 2NF 27: 636 (1918). SvUppslB 26: 687 (1935).
2) med tanke på rumsförhållande l. klassificering o. d. (jfr 3): som (i ngt avseende) utgör l. framträder ss. en från omgivningen avgränsad l. i förhållande till andra företeelser (av samma slag) sidoordnad (icke underordnad) l. oberoende enhet (äv. kategori l. grupp o. d.); som utgör en individ (se d. o. 1); särskild, fristående, för sig själv stående. Wattnet är en flytande tiockachtig warelse beståendes af små fijna, särskilte, sielfständige, slingrige och lijka wichtige delar och particler. Tiselius Vätter 1: Föret. 3 (1723). Skapelsen går i spiralgång uppåt. .. Dess sammanhang föreställes ofullständigt under bilden af en kedja med sjelfständigt slutna ringar, som blott ingripa i hvarandra. Järta 2: 409 (1824). Daggmasken .. kan .. föröka sig genom delning, så att hwarje afskuret stycke blir en sjelfständig mask. Holmström Ström NatLb. 4: 28 (1852). En svarande, som väcker ett genkäromål, begär därmed en själfständig dom öfver den rättighet, som han genom sitt genkäromål gör gällande. Kallenberg CivPr. 408 (1918). Under den grekiska kulturens stora århundrade blev läkarevetenskapen mer och mer en självständig forskningsgren. Aspelin TankVäg. 1: 54 (1958). — särsk.
a) (†) övergående i bet.: förkroppsligad, människobliven. I then sielf-ständiga Wishetens, Nåda-Konungens Jesu Christi .. Person. Sahlstedt Hoffart. Bih. 6 (1720).
b) språkv. som står för sig själv (ensam l. sidoordnad) l. som utgör en mer l. mindre oberoende språklig enhet l. (om betydelse) som tillkommer en sådan enhet; jfr O-SJÄLVSTÄNDIG.
α) om ord l. språkljud l. betydelse o. d.; särsk. dels om pronomen: icke förenad (se FÖRENA 8 c α), dels om adjektiv: substantiverad, dels om verb: som icke är hjälpverb; förr äv. om nomen: icke pronominell l. adjektivisk. Ett sielf-ståndigt (möjl. felaktigt för sielfständigt) Nämn-Ord, (Substantivum) som: der Himmel, die Erde, (Jord) das Wasser, (Watnet). Fichtelius Wegw. 6 (1717). De personliga pronomina .. kallas förenade .., då de stå i omedelbar förbindelse med ett verb, och sjelfständiga .., då de äro skilda från verbet. Olde FrSpr. 88 (1843). Hvarje konsonantljud är sjelfständigt och frambringas utan tillhjelp af andra språkljud. Aurén Ljudl. 14 (1869). Edström FrSpr. 71 (1908; om poss. pron.). (Elfstrand o.) Gabrielson 107 (1945; om verb). Källquist SvSpr. 133 (1954; om adj.). Därs. 200 (om betydelse). jfr (†): Substantiver .. äro antingen sjelfständiga (Concreta), eller blott tänkta såsom sjelfständiga (Abstracta). Broocman SvSpr. 12 (1810).
β) om sats l. ordgrupp; särsk.: icke beroende l. underordnad; äv. om satsförkortning: fristående (jfr SATS-FÖRKORTNING). Rabe GrElGr. 142 (1857). Att hufvudsatser icke alltid äro själfständiga satser, visar .. exemplet (med direkt anföring). Brate SvSpr. 196 (1898). Östergren (1938; om satsförkortning).
c) i vissa anv., med tanke väsentligen på ngts oberoende av annat (jfr 3, 4).
α) som man l. ngn l. ngt har själv(t) oberoende av andra, egen. Appeln äfven, så snart den känner att stammen är stadgad, / Med sjelfständiga krafter i hast mot stjernorna stiger / Blott af sin egen förmåga. Adlerbeth Buc. 85 (1807). Aina Fransson hade icke någon självständig rätt att bo kvar i lägenheten (sedan maken flyttat efter hemskillnad) och hade ej heller visat någon från Sven Fransson härledd rätt att besitta densamma. 1NJA 1952, s. 244.
β) som uppkommer l. uppkommit av sig själv l. beror av sin l. ngts egen beskaffenhet l. sitt l. ngts eget tillstånd l. som icke beror på inverkan från annat håll l. från förebilder o. d.; särsk. (fys. o. kem.) om jonisering: som uppkommer därigm att jonerna i en i ett elektriskt fält med tillräckligt stor spänning anbragt gas få nog fart att vid sammanstötning bilda nya joner (jfr STÖT-JONISATION); i sht förr äv. dels i uttr. självständig alstring, självalstring, uralstring, dels om färgstoff: som färgar utan beredning (l. tillsats av andra ämnen). Westring SvLafv. 1: VII (1805; om färgstoff). Förkort är nafvelsträngen, då han hindrar fostret att till fullo utkomma. Detta fel kan vara antingen sjelfständigt och bestå i strängens egna beskaffenhet; eller tillfälligt, och hafva tillkommit blott genom .. strängens omveckling kring fostret. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 258 (1837). Samtiden 1873, s. 74 (: alstring). 2NF 12: 828 (1909; om jonisering). Det är ej otänkbart, att en dylik sed (dvs. att använda halmfigurer) uppstått självständigt vid julen, men förhållandena tyckas dock snarast tala för att ett dylikt bruk har prioritet vid skörden. Nilsson FestdVard. 154 (1925).
3) i fråga om bestämmande(rätt) över sig själv l. den egna personen (l. staten l. gruppen o. d., se a, b) o. dess angelägenheter: självbestämmande, fri, oberoende; som har rätt att handla efter eget omdöme o. på eget ansvar; äv. med sakligt huvudord: som innebär självbestämmanderätt l. oberoende l. oavhängighet; ss. adv.: efter eget beslut l. bestämmande l. tycke (o. på eget ansvar); jfr INDEPENDENT I. Självständig företagare, särsk. (jur.) om den part i ett uppdragsavtal som skall utföra arbetsprestationen. Sahlstedt (1773). Utskottet har sökt att bilda .. en domaremakt, sjelfständig under lagarna, men ej sjelfherskande öfver dem. Järta 1: 44 (1809). Mot slutet (av G. II A:s fälttåg i Tyskl.) fick .. (Banér), liksom Horn, flera vigtiga sjelfständiga befäl, såsom t. ex. öfver medlersta Elbe-arméen hösten 1631. Mankell Fältsl. 386 (1858). Sjukskötseln måste .. betraktas .. såsom ett .. yrke, hvilket sjuksköterskan väljer för att åt sig grundlägga en sjelfständig existens. Hygiea 1898, 1: 511. I brådskande lägen och då eldledaren icke kan göra sig hörd skjuter k(ulsprute)-g(evärs)skytten självständigt. TrängRegl. 1940, s. 54. — jfr O-SJÄLVSTÄNDIG. — särsk.
a) om stat l. folk l. folkrepresentation l. institution o. d.: som har självbestämmanderätt, oberoende, oavhängig. Frie och sjelfständige, Lagstiftande, men Laglydige Ständer, under en magtägande, men lagbunden Konungs styrsel. PH 10: 23 (1772). Bergklint MSam. 2: 122 (1784; om folk). Ödmann MPark 17 (1800; om stater). Av både stat och kyrka åtnjöto (de medeltida) högskolorna ett system av privilegier, men icke förty höllo de sig självständiga gentemot dem bägge. Grimberg VärldH 6: 258 (1935).
b) mil. i fråga om truppavdelning: som opererar på egen hand l. icke är direkt underordnad närmast högre förband (utan tar order från ännu högre chef). (B. J. v.) Platen (hade) såsom sjöminister låtit utarbeta sin älsklingsplan att organisera sjöförsvaret på två själfständiga kårer. De Geer Minn. 1: 279 (1892). Självständiga tunga plutonen. InfRegl. 1939, 2: 38. Självständigt uppträdande grupp eller rote. SFS 1942, s. 1254.
4) om person (l. djur l. ngns l. ngts karaktär o. d.): som i sina handlingar o. tankar följer sitt eget omdöme l. som har egna åsikter l. uppfattningar l. egen vilja (o. är obunden av andras; jfr FRI 13); som i sin verksamhet ger uttryck för en egen, särpräglad personlighet l. skapar ngt nytt o. originellt; originell (se d. o. 4); om tanke l. handling o. d.: som vittnar om l. innebär sådan(a) egenskap(er); förr äv.: av egen fri vilja gjord l. utförd. Så wida åfwannämde Trolofning och häfdande är bewislig och sielfständigt å både sidor, så (osv.). Schmedeman Just. 1558 (1699). Hellre än att sjelf hopspinna mindre lyckliga saker, må man gerna hos andra skaffa sig ämnen, blott man sjelfständigt bearbetar dem. Rydqvist i 2SAH 12: 362 (1827). En sjelfständig man handlar aldrig utan bevekelsegrunder. Carlén Repr. 114 (1839). Han kastade .. bort pennan, rafsade tidningarna .. till sig och gjorde ett urklipp från dem, i stället för den sjelfständiga artikel han varit i färd med att författa. Tavaststjerna Inföd. 82 (1887). Vid undervisningen (vid seminariet) skall eftersträvas, att eleverna utvecklas till sedliga, sanningskära .. och självständiga personligheter. SFS 1937, s. 1002. — jfr O-SJÄLVSTÄNDIG.
-GÖRA, v. särsk.
1) till 2. I samma mån som stugans möbler individualiserades, självständiggjordes äfven hyllan och blef antingen hörnhylla stående på golfvet eller (osv.). Norlind AllmogL 197 (1912). särsk. till 2 b α. Hade det (utan tanke på rytmen) varit fråga om att självständiggöra sammansättningslederna (då Tegnér skriver ”kvällens rodnad” i st. f. ”aftonrodnaden”), borde skalden ha tagit aftonens rodnad. Berg PoetFr. 50 (1903).
2) till 3. Arbetslöshetsförsäkringen (blir) i stort sett en ekonomisk och social hävstång för arbetsklassens lyftning och självständiggörande. Sommarin ArbetslöshFörsäkr. 40 (1909). —
-VORDEN, p. adj. särsk.
1) till 2. Företagets i firman på konstladt sätt själfständigvordna rättspersonlighet. EkonS 2: 303 (1897).
1) i sht filos. o. teol. till 1. (Sv.) sielf-ständighet, (fr.) subsistance, substance. Möller (1745); jfr 2. The .. sanningar, genom hwilkas bemedlande Guds Enhet ledes och begripes af Guds Sielfständighet. Bælter GudS 30 (1751). 2NF 27: 637 (1918).
2) till 2; i sht förr särsk. om ngts egenskap att utgöra ett eget ämne (icke en blandning av ämnen o. d.). (Gm vissa angivna försök) förmodar jag all den visshet om Platinans sjelfständighet vara vunnen, som står at erhållas uti dylika mål. VetAH 1777, s. 328. I den olikformiga kontrapunkten ökas stämmornas själfständighet i väsentlig grad genom den friare rytmiska rörelse, som (osv.). Berg Jadassohn 11 (1901). Aktiebolagets juridiska självständighet. 1NJA 1940, s. 140. särsk.
b) (numera bl. tillf.) konkret(are), om ngt självständigt; särsk.: självständigt väsen. Then som vthi twenne Personerna (dvs. Gud o. människa) eller Sielffständigheterna sönderskifftar the Orden, som författade äre vthi the Apostoliske Skriffter, eller the som vtaff Helgonen talas om Christo ..: Han wari förbannat. Schroderus Os. 1: 704 (1635; lat. orig.: in personis duabus vel subsistentijs). (Elin Wägner) vill tänka sig kvinnan som en självständighet utan mannen. Martinson i 3SAH LX. 1: 32 (1949); jfr 3.
3) till 3; stundom äv. konkret(are), särsk. i pl., om olika personers fria bestämmande(rätt); jfr independens. Sahlstedt (1773). Hvad är en öfverenskommelse annat än en förening, funnen mellan 2:ne sjelfständigheter? Biberg 2: 312 (c. 1820). Odalrätten kan man .. anse som de äldre constitutionella principernes grund. .. Den personliga sjelfständigheten hade likasom corporerat sig uti jordäganderätten. Nordström Samh. 1: 111 (1839). Vi, som hade det säkert och tryggt med vår självständighet och våra inkomster, kände medlidande med den andra sortens kvinnor, som voro ett byte. Kræmer Brantings 201 (1939). särsk. till 3 a. PH 9: 156 (1770). (Finlands neutralitetspolitik) avser att vara ett medel att trygga landets frihet och självständighet. FinT 1955, s. 6. jfr national-självständighet.
4) till 4. JournLTh. 1812, nr 214, s. 3 (i fråga om filosofiskt system). Oväld och sjelfständighet i omdömet fordrade man framför allt af Nämnden. Nordström Samh. 2: 810 (1840). (Franzén) ansluter sig (i dikten ”Till en ung flicka”), utan att alldeles uppgifva sin sjelfständighet, till förebilderna Kellgren och fru Lenngren. Wirsén i 3SAH 2: 175 (1887). Richter GeogrH 13 (1959).
Ssgr (i allm. till självständighet 3, särsk. 3 slutet): självständighets-anda, äv. (numera föga br.)
-ande. jfr ande VIII 3 o. frihets-anda. Lyceum I. 2: 34 (1810). Boëthius HistLäsn. 2: 164 (1898: själfständighetsande).
-begär. till självständighet 3, 4; jfr begär 1 o. frihets-begär. Boström 2: 183 (1840). Mjöberg Stilstud. 254 (1911).
-dag. till självständighet 3 slutet: dag då ett land blir självständigt; dag som firas till minne av sådan dag. Konungen telegraferade på självständighetsdagen. LD 1939, nr 284, s. 1. Den 6 december 1917 blev för hela Norden en bemärkelsedag .., den var Finlands självständighetsdag. SvFlH 3: 315 (1945).
-fest. till självständighet 3 slutet: fest för firande av ett lands o. d. självständighet. ÖgCorr. 1862, nr 52, s. 3.
-förklaring. jfr förklaring 6; äv. bildl. SC 2: 415 (1822). Förenta Staternas första sjelfständighets-förklaring i kongressen den 4 Juli 1776. Callerholm Stowe 133 (1852). Ruin SjunknH 228 (1956; bildl.).
-känsla. till självständighet 3, 4: känsla av l. för självständighet. Lefrén Förel. 3: 248 (1817). Wirsén i 3SAH 7: 91 (1892).
-man. till självständighet 3 slutet: man som arbetar för ett lands o. d. självständighet (särsk. hist. i fråga om förh. i Finl., i sht på G. III:s tid). Creutz Anjalaförb. 53 (1848).
-plan. till självständighet 3 slutet; jfr plan, sbst.1 II 2, o. -man. Creutz Anjalaförb. 53 (i handl. fr. 1789).
-tecken. (†) till självständighet 2 a: artikel (se d. o. IV a). Strömborg SvSpr. 85 (1852). Dens. SvSprSkol. 39 (1857).
-tid. till självständighet 3 slutet: tid under vilken en stat l. ett folk o. d. innehar l. innehaft självständighet. Atterbom Minn. 263 (1817).
Spalt S 3132 band 25, 1969