| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKADLIG ska3dlig2, adj. -are (Ps. 1567, Kal. s. C 2 b, osv.) ((†) komp. -aren Luk. 11: 26 (NT 1526); superl. -st Rudbeckius Starcke B 7 a (1624: then .. skadeligsta .. odygd)). adv. -A (†, Linc. (1640), Schultze Ordb. 4153 (c. 1755)), -EN (†, 2BorgP 3: 397 (1727), Ekblad 241 (1764)), -T (Dähnert 260 (1746) osv.).
1) som gör l. vållar l. åstadkommer l. innebär l. medför skada (se SKADA, sbst. 1), som skadar, skadebringande, skadevållande; dels om person (se b), dels om djur (se c), dels om ngt sakligt; motsatt: nyttig, gagnelig. Preparatet är skadligt för vissa växter. Skadlig följd, verkan. Ett skadligt råd. Utöva skadligt inflytande på ngn. Vara skadlig för ngn l. ngt, äv. vara ngn l. ngt skadlig. Begärilsen är enom androm icke såå skadhelighen som gerningen. OPetri 1: 21 (1526). Neutraliteten ähr oss mehra nyttigh ähn skadeligh. RP 7: 552 (1639). Fördomar, lika skadelige för Lagstiftningen, som vanhedrande för Vitterheten. Kellgren (SVS) 6: 173 (1788). För maskindelar skadliga syror. Smith OrgKemi 33 (1938). För mycket olja är lika skadligt (för en projektor) som för litet! Förberg SäljFilm 228 (1946). — jfr ALLMÄN-, HÖG-, LANDS-, O-, RIKS-, SAMHÄLLS-SKADLIG m. fl. — särsk.
a) motsv. SKADA, sbst. 1 b (o. SKADA, v. b); numera i sht om ngt som person l. djur äter l. dricker l. inandas l. om vana l. värme l. kyla l. klimat o. d.; förr särsk. dels om (slag som framkallar) sår o. d.: svår l. farlig, dels om vapen o. d.: farlig; jfr b, c. Att röka är en skadlig vana. Dammet i fabriken är skadligt för lungorna. För den mänskliga organismen skadliga dunster, ämnen, vätskor. Itt oondt och skadhelighit såår. Upp. 16: 2 (NT 1526; Bib. 1917: onda och svåra sårnader). Hon hade .. fått ”ett skadeligit hugg” av en takvedsstock, som föll ned av ”Abraham Perssons nattstuvu i Björne”. NorrlS 14: 70 (cit. fr. 1639). KKD 3: 204 (1711; om vapen). Skadeliga örter för boskapen. Linderholm 1: 238 (1802). Det hårda luftstrecket (i Norrl. hade) varit skadligt för hans svaga hälsa. Arwidsson Schönberg XXVIII (1849). Större kvantiteter (än en tesked fiskleverolja per dag) anses t. o. m. kunna verka skadligt. Bolin VFöda 123 (1933). — jfr HÄLSO-SKADLIG.
b) om person: som vållar skada av ekonomisk l. social l. religiös art (för sin omgivning l. samhället o. d.); förr äv. motsv. a: som vållar skada till liv l. lem; numera i sht med bestämning (särsk. bestående av prep.-uttr. inlett av prep. för) betecknande den l. det som vållas skada. En sådan människa som han är inte bara onyttig utan direkt skadlig för samhället. För then skull .. (Kristian II) gudj oc alla retuisa saa fraagonghen ær(,) the helgia kyrkia olydiger wordhen wora rike otroghen ogönstigh oc skadelighen .. thaa (osv.). G1R 1: 30 (1521). Så som then skadeligh är som skiuter med skott och pilar och dödhar, altså gör en falsk menniskia med sinom nesta, och sägher sedhan Iach skemtade. SalOrdspr. 26: 18, 19 (öv. 1536). Kundskapen om Christo .. stadnade (under den katolska tiden) til en stor deel, uti fåfänge .. Ceremonier .. til thesz åter rättsinnige Konungar och Lärare i Rijket .. sökte at förjaga the skadelige Swermandar och Legoherdar. Kyrkol. 1686, Föret. s. 2 b. (Sv.) En skadelig granne, (lat.) Vicinus nocivus. Schultze Ordb. 4152 (c. 1755). Ni vet att ni är en onödig, obehövlig, skadlig mänska här i vår stad. Johnson DrömRosEld 221 (1949).
c) om djur: som skadar människan l. den mänskliga hushållningen, som är ett skadedjur; äv. (motsv. a): som skadar människans l. andra djurs hälsa; äv. mer l. mindre bildl. VarRerV 51 (1538). At slå och uthöda Biörn och Warg, såsom dhe skadeligaste Willdiur här i Rijket. Schmedeman Just. 364 (1664). Af thetta (exempel om David) skönjes nogsamt hwad för ett fahrligit och skadeligit odiur arfsynden är. Swedberg Cat. 132 (1709). Skatan (är) en slug, förslagen och roflysten fogel, hvilken .. måste betraktas såsom öfvervägande skadlig. LbFolksk. 149 (1868). De små skadliga trämaskarna. Holm AlltFläck. 68 (1946).
d) [jfr t. schädlicher raum] i sht tekn. i uttr. (det) skadliga rummet o. d.
β) om (det ss. ett kapillärrör formade) utrymmet i en gastermometer mellan den behållare som innehåller gasen o. kvicksilvret i manometern. SvUppslB (1935). 2SvUppslB 29: 58 (1954).
e) (numera bl. tillf.) om ngts slut l. undergång, övergående i bet.: olycklig l. olycksalig. Altså fick nu then stora och nampnkunnighe Stadhen en skadeligh och iämmerligh ända. Petreius Beskr. 1: 30 (1614).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som lätt tar skada, mottaglig för skada; om sak särsk.: (så) fin (se FIN, adj. I 1) l. ömtålig l. värdefull (att den icke utan risk för att skadas kan användas vid visst tillfälle l. i visst syfte); om person äv. dels: värdefull, som man icke vill förlora, dels i uttr. för skadlig åt ngn l. att göra ngt o. d., för fin l. god för ngn resp. för fin för att göra ngt osv. Jag är ju icke mera skadlig jag än du att vara der, sade hon, kan du vara der, hvarföre skall icke jag kunna det? Læstadius 2Journ. 412 (1833). ”Se här ha vi dig återkommen, uppväxta pojken från våran mo,” huttrade trollkarlen fägnesamt. ”Kom nu och säg, att inget folk kan varda af skogsfien (dvs. skogsfinnen)! Och så har du inte blifvit för skadlig karl att tacka Gammel-Anton handtagandes!” Högberg Vred. 3: 61 (1906). Det var med ett ord den bästa hustru som en man kan begära. Hon var alldeles för skadlig åt (sin man) Junt. Hülphers HerrHäst. 49 (1907). Bruden avkläddes de nya fina tygrosorna och fick dem ersatta med mindre skadliga, ty nu skulle dansen börja, och då var det ej gott att akta sig. Hillgren Delsbo 1: 63 (1925). Det var som hade han ämnat tillägga något (om den gamle som dött) — ”ja, han var intet skadlig” eller liknande — men orden blev osagda. Carlsson GlestGård. 132 (1943). Bucht SprHärnös. 128 (1962).
Spalt S 3308 band 25, 1969