| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKADA ska3da2, v. -ade, äv. (numera bl. i p. pf., nästan bl. i ssgn O-SKADD) skader, skadde, skatt, skadd skad4 (pr. ind. sg. akt. skadar Upp. 22: 11 (NT 1526) osv.; skader 2SthmTb. 3: 160 (1556), Holmström Vitt. 213 (1701; rimmande med fader). — pr. ind. sg. pass. skadas LbFolksk. 195 (1890) osv.; skades Juslenius 408 (1745). — ipf. skadade As. 27 (Bib. 1541) osv.; skadde Apg. 28: 5 (NT 1526), Dalin (1854). — sup. skadat (-et) G1R 5: 160 (1528) osv.; skadh VDAkt. 1653, nr 168; skatt (-ddt, -dt) Carl IX Rimchr. 23 (c. 1600), Dalin (1854). — p. pf. skad 2SthmTb. 6: 14 (1578: oskadh), Visb. 1: 260 (c. 1620: skader, m. sg.), Gustaf II Adolf 289 (1626), Schützercrantz PVetA 1755, s. 20 (: oskada, sg. best.); skadad Serenius (1734; under damnify) osv.; skadd Apg. 23: 24 (NT 1526: oskaddan, ack. m. sg.), Dan. 3: 27 (Bib. 1541: skadt, n. sg.), Dalin (1854), Ps. 1937, 545: 5, KyrkohÅ 1939, s. 170 (: oskadd) osv.; skadden 3SthmTb. 1: 264 (1594)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (†, Ekblad 386 (1764)); -ARE (se avledn.).
tillfoga l. vålla (ngn l. ngt) skada (se SKADA, sbst. 1); motsatt: gagna; äv. abs.: tillfoga l. åstadkomma skada l. vara till skada; äv. med saksubj.; äv. refl.; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). Staden skadades svårt vid jordbävningen. Säden är (l. blev) skadad av fukt (frost, torka, regn). Skadat gods. Skada ngns goda namn och rykte. Det skadar mer än det gagnar. Genom detta handlingssätt har han skadat sig själv (l. sin egen sak). Landets ekonomi skadades genom missväxt. Giff tig ind tiil oss wij wilie saa fförsækra oc fförwara tiigh med breff oc indzigle Tæth tiig skal inthet skadha wtan alla arga listh. G1R 1: 105 (1523). (Den som bryter trolovning) böte, som brottet och råden wara kan, blifwe ogifft, till thes then skadde warder förseedd (med make). KOF II. 2: 148 (c. 1655). Mycket annat Sölf, som (är) dels illa skadt, dels i små Stycken sönderskurit. Schück VittA 2: 340 (i handl. fr. 1690). En klarröd ridå på en teater måste .. ovillkorligt skada. Den skulle framkalla i de närvarandes ögon en disposition för grönt, som de förde med sig, då de betraktade publiken eller scenen. Rydberg DSkön. 172 (1889). (Insekter) som ödelägga eller skada .. odlingarna eller växtbestånden. Tullgren Skadeins. 1 (1906). Förnekar ni att om någon skadar kyrkan så skadar han Gud? Johnson DrömRosEld 221 (1949). — jfr BOTTEN-, FROST-, FUKT-, REGN-, RÖK-, RÖT-SKADA o. BRÄNN-, INSEKT-, KRIGS-, KYL-, KÖLD-, MASK-, MIN-, O-, REGN-, RODER-, ROST-, RÖK-, RÖT-, STORM-SKADAD m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Byg så boo, at tu skadar icke en annan. SvOrds. A 4 a (1604). Litet skadar litet. Rhodin Ordspr. 88 (1807). ”Skadar inte!” — sa’ han, som blef luggad i peruken. Holmström Sa’ han 70 (1876); jfr c α.
b) motsv. SKADA, sbst. 1 b: tillfoga (person l. djur l. kroppsdel l. ngns hälsa) skada; om person stundom: ådra sig skada i (kroppsdel); äv.: såra (ngn l. ngt), blessera o. d.; särsk. dels refl.: tillfoga l. ådra sig skada l. skador, göra sig illa, dels i pass. med intr. bet.: ådra sig skada l. skador; jfr d. Att läsa eller arbeta vid svagt ljus skadar ögonen. Motorcykelföraren blev vid olyckan lätt, lindrigt, allvarligt, svårt skadad. De(n) skadade fördes till sjukhus. En skadad tand. Vid explosionen skadades två arbetare. Han skadade (l. skadade sig i) armen. (Jesus sade:) War tyst, och gack vth aff honom (dvs. den sjuke), och dieffwulen kastade honom mitt jbland them, och gick vth aff honom, och skadde honom intit. Luk. 4: 35 (NT 1526). Men warder ungt ett Blod skadt utaf kiärleks pijlar, / Det helas snart, der på när kiärleks Plåster hwijlar. Dahlstierna (SVS) 204 (c. 1696). Then ther lefwer i öfwerflödighet och dryckenskap han skadar sine helso. Swedberg Cat. 321 (1709). Att .. påse att Kyrckiodörren stänges igen så snart församblingen är kommen tillstädes, att icke någon af drag må blifa skadader. KulturbVg. 3: 41 (1743). Fadern föll ned ifrån en byggnadsställning och skadade sig så illa, att han ej mer kunde arbeta. LbFolksk. 55 (1868). Skadas sköldkörteln hos en ung människa, uppstå svåra rubbningar. Bolin KemVerkst. 84 (1942). — jfr O-SKADA o. GAS-, KROPPS-, RÖRELSE-SKADAD m. fl.
c) i litotes, med negerande l. inskränkande bestämning.
α) i uttr. som beteckna att ngt är l. vore bra l. till nytta l. gagn (för ngn l. ngt); jfr SKADA, sbst. 1 i. Haffde ecke skadet huar (dvs. om) i något berördtt hade i samma edher scriffuilsse om then rostning (dvs. rustning). G1R 5: 160 (1528). Fögo hade skadh att hon hade fold medh honom in til .. Consistorium. VDAkt. 1653, nr 168. Jag har altid tyckt om medelmåttiga (näsor), ungefähr sådane, som min. En liten kluns på ändan kan intet skada. Modée Dår. 18 (1741). Det skulle inte ha skadat, om han hade haft (arbets-)lust i dag. Botwid Wennb. 129 (1939). jfr (i pass., övergående i deponentiell anv., †): Och schaddes inthet, att Rev. M. Nicolaus in Huittarydh fingo peperkaka för omaket (näml. att han gett absolution åt en dräng som han icke bort ge absolution). VDAkt. 1662, nr 258; jfr PEPPARKAKA b.
β) (ngt vard.) i uttr. det skadar ngn icke o. d., förr äv. det skadar icke o. d. åt ngn, det har ngn förtjänat; särsk. (o. numera bl.) med försmädlig bibet.: det är rätt (se RÄTT, adj.2 1 i) åt ngn. Det skadar intet åt dem: som de koka, så få de äta till. Modée Dår. 35 (1741). Fredrik (om kommerserådet som blivit ruinerat). Stackars herre! Alla (utom Ökman). Hur olyckligt! Ökman. Olyckligt? det skadade inte åt honom! En högmodig och inbilsk narr. Blanche En tr. upp 56 (1843). (Sv.) det skadar honom icke .. (t.) das hat er wohl verdient. SvTyHlex. (1851). Jaså, så du är lycklig, lagman Bengt? / Nånå, det skadar icke heller åt dig! Hedberg Bröll. 117 (1865). (Sv.) det skadar honom icke (t.) das schadet ihm nicht. Auerbach (1913); jfr huvudmomentet.
d) (numera föga br.) i uttr. skadad till sina sinnen l. sitt huvud, övergående i bet.: sinnesrubbad. Celsius G1 2: 298 (1753: skadd). (Stockholmspostens) tanka har altid varit at ni (svedenborgare) endast vore skadade til ert hufvud. Kellgren (SVS) 5: 223 (1789).
e) (†) i uttr. skada ngn så l. så många daler l. på ngts värde, tillfoga ngn skada l. förlust vars värde uppgår till så l. så många daler resp. till ngt. Ner som skipperrenn hade solth Rennholltz kreggierenn för 95 daler, så gigh för:de Hanns de Frynnth och Dijttmer Möllnner till hopa och skadde skipperrenn ij samma kiöp 15 d(ale)r medh deris finnandzserij. TbLödöse 364 (1595). Förr rifve man ögonen ut på mig, än man skulle / Skada dig blott på ett nötskals värde. Adlerbeth HorSat. 74 (1814).
f) (†; se dock δ) opers. (jfr g) l. med subj. bestående av ett indefinit l. interrogativt pron. (l. ett substantiverat adj.) i n. sg. i vissa uttr.
α) i sådana uttr. som ngn l. ngt skadar intet, ngn l. ngt tillfogas l. lider ingen skada (äv.: ngn l. ngt är icke behäftad resp. behäftat med något fel l. dyl., intet fattas l. felas ngn l. ngt), ngt skadar icke det ringaste, ngt tar icke den ringaste skada, ngt skadar något, ngt är behäftat med något fel l. dyl., något fattas l. felas ngt, ngt är intet skadat, ngt har icke lidit någon skada. Han skwddadhe ormen j eelden, och honom skadde ther intit aff. Apg. 28: 5 (NT 1526). (De församlade) sågho vppå, huru .. theras (dvs. männens i den brinnande ugnen) hoffuudhåår icke eens aff swidhit war, och theras klädher intet skadt. Dan. 3: 27 (Bib. 1541). 2 knechter finge skade (i slagsmålets första skede). Och tå skadde Hans Månss(on) inthe. VadstÄTb. 62 (1582); jfr g. (Gud) gaf mig min sÿn igen, att mina ögon icke thet ringaste skade, vtan så goda, som the wore för, så goda gaf han migh them och nu igen. Horn Beskr. 22 (c. 1657). Min k(äre) fark(är) skriffuer att (hästen) guppen skal skada något, hwilket wore illa. Ekeblad Bref 2: 91 (1658; rättat efter hskr.). (Den 10 maj 1665) Refererade Platinus, att han effter Rectoris befalningh hade varit hooss skräddaren M:r Jöran och befunnit, att 7 rutor på fenstren vore sönder, låsen och foderbrädet för dören och sönder, blyet uthur bakarestugun borte af 2 1/2 fenster, men trappan skadde inthet. ConsAcAboP 3: 48 (1665). Werwing Hist. 1: 15 (c. 1690).
β) i uttr. intet skadar, ingen skada är skedd. Mången qwäder och är intet glader; Mången gråter när intet skadar. Grubb 545 (1665).
γ) i uttr. vad skadar ngn?, vad går åt ngn?, vad fattas ngn?, vad är det fatt med ngn?; äv. i uttr. vad skadar ngn på ngt?, vad bekommer ngn illa? l. vad ogillar ngn i ngt?, äv.: vad angår ngn ngt?, vad har ngn med ngt att göra l. skaffa? Hwadh skadhar folckena at thet gråter? 1Sam. 11: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: Vad fattas folket). Hwad skadde tå Judomen på sådana predican? Hwj kunde the thetta talet icke lijda? LPetri 1Post. a 3 a (1555). Karll Humpe .. (sade): ”Ähr solen berget, dhå går månen up”, och skämptede så medh sitt qvinfolk. I thet samme .. sprangh enn bonde fram .. och talede till samme Karll medh sådane ordh: ”Hvadt tusender etc. skader tigh opå min måne”. G1R 27: 65 (1557). Ey wet iag hwa mäg skadt nu i Nätterne tree / At iag alsinte orkade såfwa! Dahlstierna (SVS) 150 (c. 1700).
δ) (numera bl. tillf.) i uttr. vad skadar det?, övergående i bet.: vad gör det?, varför inte? (Sv.) Hvad skadar dät? (Lat.) Quid nocet? Schultze Ordb. 4154 (c. 1755). (Sv.) hwad skadar det? (Lat.) quid tum? quid ad rem? quid inde? quid obstat? Lindfors (1824).
g) (†) opers. (jfr f), i uttr. ngn l. ngt skadar icke o. d., ngn l. ngt tillfogas icke osv. någon skada l. lider ingen skada. Tin Barn tu förde som en Herde sin Fåår, / At them ey skadde til itt Håår. Laurbecchius A 3 a (1652). Spitsen (av en pil) fastnade uti hans Kläder wijda; / Där hindrades hans Kraft och skadde ey hans Kropp. Dahlstierna (SVS) 333 (c. 1696).
Ssgr, se skada, sbst. ssgr.
SKADELSE, r. l. f. [fsv. skadhilse] (†) om handlingen att göra skada (se skada, sbst. 1). Linc. (1640; under maleficentia). —
Spalt S 3298 band 25, 1969