| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKARP skar4p, sbst.1, n. (Rålamb 10: 40 (1691) osv.), äv. (numera knappast br.) r. l. m. (WoJ (1891), Cannelin (1939)); best. -et resp. -en; pl. = (Roswall Skeppsm. 1: 215 (1803) osv.) ((†) -er WoJ (1891; angivet ss. sällsynt)).
sjöt. på fartyg l. båt: (skarpt) kilformad, lägst belägen del av köl l. (i sht) för- l. akterskepp; kilformigt utrymme i vinkeln mellan köl o. stäv; jfr SKARP, adj. 2 a. Rålamb 10: 40 (1691). Skarpet kallas den delen af Skeppets botten akter och för som är tunnast. Dalman 50 (1765). (Propellern) anbringas i fartygets skarp och i dess medellinia: således helt och hållet under vattnet och skottskyddad. Hjelm SvFrågSjökr. 22 (1844). Piktankarna .. (äro) belägna i skarpen längst förut och längst akterut. Nilsson Skeppsb. 129 (1932). jfr: Bottenskarpet (på en viss tävlingsyacht) är, med lindrig S-bugt i spanten, ovanligt djupt för en centerbordbåt. TIdr. 1887, s. 104. — jfr AKTER-, FÖR-SKARP.
Spalt S 3554 band 26, 1970