| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKARP skar4p, sbst.2, r. l. m.; anträffat (o., åtminstone numera, använt) bl. i sg. best. -en.
i sg. best.
1) i uttr. på skarpen, med full energi l. målmedvetenhet l. koncentration l. intensitet (o. stränghet l. hårdhänthet); av alla krafter; för fullt; eftertryckligt; på (fullt) allvar; i sht förr äv. i uttr. på rena, förr äv. bara skarpen, på (fullt) allvar; jfr SKARP, adj. 15, 17, 19. Ta i på skarpen med ngn. Jag (har) öfvat mig så flitigt (i kortspel), att jag nu, som salig far alltid sade, då jag gjorde något riktigt raskt, ’seglar på bara skarpen’. Carlén Rosen 309 (1842). När en flicka riktigt på skarpen tar sig till att skrifva kärleksbiljetter, så skulle knappast alla Stockholms omnibussar kunna forsla bort dem. Blanche Posit. 6 (1843). Hela huset var otrefligt, tills slutligen husbonden och tjänaren barkade ihop på rena skarpen. Schröder 2Bruksb. 55 (1903). (Den 21 dec.) började julbrådskan på skarpen. Nilsson FolklFest. 183 (1915). Under de kommande månaderna läste han på skarpen utan att dock just i sina tentamina vinna några lagrar. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 429 (1916). Ingenjör Stenberg, som kände igen bettlaren från hans tidigare besök i huset, sade .. till honom på skarpen att ge sig i väg. SvD(A) 1931, nr 38, s. 22. (En lärare) gav ofta sin undervisning i form av föreläsning, men så kunde det någon gång hända, att han tog till att förhöra på skarpen. LundagKron. 3: 134 (1955). — särsk. (mindre br.)
a) i uttr. när l. om o. d. det gäller på skarpen, när l. om osv. det verkligen gäller (se GÄLLA, v.4 4 c α). Östergren (1939).
b) i uttr. ta sig själv på skarpen, ta sig själv på allvar, på allvar ta itu med sig själv. Fridegård LHård 104 (1935).
c) liktydigt med: tydligt, klart; jfr SKARP, adj. 6. Intresset för modern konst är .. ett tragiskt kapitel. Här kommer osäkerheten om kvalité (hos konstköparna) riktigt på skarpen fram. GHT 1934, nr 41, s. 2.
2) (†) i annan anv.
a) om sträng bestraffning, liktydigt med: stryk; jfr SKARP, adj. 15. (Gymnasisten) Sandström (hade) yttrat, att en kropsåkomma, hvarmed (kamraten) Winter (som skvallrat) vore besvärad, hindrade användandet af skarpen, den Winter annars förtjent, men han skulle väl hitta på något annat straff för honom. ÅbSvUndH 34: 39 (i handl. fr. 1845).
Spalt S 3555 band 26, 1970