skralta | SAOB

Publicerad 1973

SKRALTA skral3ta2, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Etymologi

[sv. dial. skralta; till SKRALTA, v.]

1) (vard.) skral (se SKRAL, adj. 1 a) l. skraltig kvinna; jfr KÄRING-SKRALTA o. SKRALT-GUMMA.

2) (i sht i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) skralt (se SKRAL, adj. 1) l. skraltigt föremål; särsk. om kärra. 1 söndrig skrallta. BoupptVäxjö 1872.

Spalt S 4739 band 26, 1973

Webbansvarig