| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKRÄPPA skräp3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera bl. i skildring av ä. förh.) om säck (av läder) l. påse (av skinn) avsedd att föra med sig (för förvaring av personliga tillhörigheter o. d.) l. om ränsel l. väska (särsk., i sht i förb. med stav, om tiggares l. pilgrims påse l. ränsel); stundom äv. allmännare: korg o. d. Tagher intit medh idher till wäägs, icke käp eller skräppo, icke brödh, icke penninga. Luk. 9: 3 (NT 1526; Bib. 1917: stav eller ränsel). Forsius Fosz 223 (1621: Staff och Skräppa; lt. orig.: staf unde renzel). Slagskin, öfwerdrag, säckar, skräppor .. tagas (av ålskinnen). Broman Glys. 3: 683 (c. 1740). En skräppa med bär. Rydberg Varia 179 (1888, 1894). Hör slamret af (pilgrimernas) stafvar och knarrandet i skräpporna! Heidenstam Folkung. 2: 211 (1907). Östergren (1940). jfr HERDE-, KOLVE-, MAT-, NÄVER-, RUNO-, VALL-, VÄG-SKRÄPPA. särsk.
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., om vart o. ett av ett antal med stenar fyllda näverstycken (l. flätverk av näver), som fästas vid näts underkant ss. sänken, näverpung. Till skillnad från sköten är stentelen .. (på löjnäten) försedd med näverpungar, skräpporna .., fyllda med sten. Landsm. 1926, s. 30 (från Lule skärgård).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) testikelpung; äv. i pl., sammanfattande, om testikelpungens båda halvor; jfr PUNG 6 b α, β. Under detta (dvs. ett missbildat könsorgan) hängde på rätta och naturliga Orten .. Skreppan. Hoorn Jordg. 1: 117 (1697). Juslenius 58 (1745; i pl., hos häst). Cavallin (1876). jfr BALL-SKRÄPPA.
Spalt S 5205 band 27, 1974