Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKULBOTTEN skɯ3l~bot2en l. SKURBOTTEN skɯ3r~bot2en, r. l. m.; best. -bottnen; pl. -bottnar.
Ordformer
(skul- 1827. skur- 1731, 1954)
Etymologi
[sv. dial. skulbotten, skurbotten; förleden sannol. av det ord som föreligger i sv. dial. skul, skur, skåra, inskärning, ränna, nor. dial. skurd, snitt, avmejning av säd, fvn. skurðr, skärande avmejning av säd, ränna, kanal, skåra (se SKÖRD); senare leden är BOTTEN. — Jfr SKULDAMM]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (fortsättning av vattenränna utgörande) träbotten under vattenhjul; ”skulbro” av trä; jfr SKROV-BOTTEN. RättsprotBergstÖstergötl. 4/5 1731, § 17; jfr Helmfrid Holmen. 107 (1954). (Av det sagda) kan .. slutas, hvarföre skulbottnar eller kåpor alltid medföra så ringa verkan, äfven när de äro försedde med skofvelbräder. JernkA 1827, s. 81. —

 

Spalt S 5280 band 27, 1974

Webbansvarig