| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKULLE skul3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (förr möjl. äv. att hänföra till sg. skulla, IErici Colerus 1: 253 (c. 1645) osv.); förr äv. SKULLA, sbst.2, r. l. f. l. m.?; best. -an; pl. -or (Rålamb 14: 19 (1690), JernkA 1819, s. 79), möjl. äv. -ar (se ovan); förr äv. SKULL, sbst.2, n. (l. m.?); förr sannol. äv. SKULLER, sbst.1, n.; anträffat bl. i pl. = (möjl. dock till sg. skulle l. skulla, GripshR 1585, s. 69 (: stalskuller), BtSödKultH 12: 69 (1597)).
A. loft, vind o. i anv. som närmast sammanhöra härmed l. utgå härifrån.
1) (ss. förvaringsplats använt) utrymme mellan översta bjälklaget o. yttertaket i ladugård, stall, loge o. d.; i sht: foderloft, fodervind, höloft; äv. (numera nästan bl. etnogr.) om l. med inbegrepp av motsvarande utrymme i (äldre l. primitivare) boningshus: loft (se LOFT, sbst.1 3 b), (ut)vind; i sht förr äv. (jfr 3, 4) med särsk. tanke på l. enbart om sådant utrymmes golv l. botten (bestående av (del av) mellantak l. av löst lagda slanor l. av risflakar o. d.); jfr HJÄLLE 3, RÄNNE, sbst.1, SLINDER. VadstÄTb. 164 (1592). Skullen offwer Wåghboden .. Skullen på twetter stugun. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 16. Täckt och reparerat förstugun, samt täckt lilla skullen i min kamar. AKrook i VDAkt. 1686, nr 123. Låftet eller skullan öfwer denna Länga är lagd med nya Rjsflakar til en dehl. ÅgerupArk. Syneprot. 1753. Den öfversta fönsterraden (på norra sidan av Åbo nya slott) hörer ei til några Salar eller camrar utan til en vidlyftig skulle eller vind, som sträcker sig öfver hela denna norra sidan. BtVLand 5: 87 (1764). Sommaren gick, slåtter och skörd hade fyllt alla skullar och lador. Westerberg Kärnf. 156 (1897). (Stallbyggnaden på Älvrosgården på Skansen) har en skulle, som på framsidan skjuter ut på samma sätt som en svalgång och är öppen mot gavellidret. Erixon SkansenKultH 27 (1925). Levander DalBondek. 1: 264 (1943; om höskullar). — jfr BOD-, FODER-, FÄ-, FÄHUS-, HÖ-, KAMMAR-, STALL-, SÄDES-, VED-SKULLE.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i kyrka: läktare. SOlai Holstenius E 1 a (1640). Broman Glys. 2: 141 (c. 1730; från Hälsingl.). Ingen läktare eller ”skulle” finnes (i kyrkan i Överhogdal). JmtFmT 7: 181 (1921). — jfr ORGEL-SKULLE.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) om var o. en av ett flertal bottnar (av slanor o. d.) i torklada för löv l. om vart o. ett av (de fyllda) utrymmena mellan dessa bottnar: hjälle. I mellanrummen mellan väggstockarna (i lövladan) voro instuckna smala stänger, som bildade underlag för ett lager löv. En lövlada kunde .. innehålla .. ända till tio skullar (hjällar) löv. Levander DalBondek. 1: 192 (1943).
B.
4) (†) utbyggnad (med vindsliknande utrymme?) framför ingången till hus. Äfwen bör på wänstra sidan giöras ny twist eller skulle. VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7.
C. tak(material).
5) (†) (högst upp beläget) innertak. Skullan är brädat, och then (är) antingen inlagd eller panelat eller hwalffdh. Schroderus Comenius 551 (1639). (Lat.) Lacunar .. (sv.) Skulla. (T.) Eine getäffelte decke. Florinus Voc. 44 (1695).
6) (skull) (†) om visst slags material (sannol. slanor l. risflakar) till (ytter)tak. Taket odugeligit gjöres nytt med bräder eller skull. VDAkt. 1754, Syneprot. F III 7. Taket med skull eller bräde yter täckt. Därs. Taket af skull eller bräder odugeligit, giöres nytt af halm. Därs.
D.
E. plattform, hylla, lave o. d.
8) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) vid björnskytte använd (o. av kluvna stockar l. bräder bestående) plattform mellan träd. Levander DalBondek. 1: 6 (1943).
9) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) byggd plattform l. ställning i gruva; dels om sådan plattform osv. använd ss. underlag för pump l. stege o. dyl. l. ss. viloplan vid ned- l. uppstigning, dels om sådan plattform osv. använd för att nå högt upp vid brytningen. Oppå warpett opmurass en Skulla af Steen, efter den förste war Small och förlåågh. Holmkvist BergslGruvspr. 65 (i handl. fr. 1640). (Det nedrasade berget) sönderslog och fördärfwade bägge Konsterne .. (i Dannemora gruvor) med alla desz Pumpar, Skullar och Sättningar. HC11H 12: 191 (1697). Baron Tilas (berättade), at K. B. Collegium redan i förledit år resolverat, det en .. anfart medelst säker, och på instämplade skullar ombyggd stegGång borde inrättas (vid Dannemora gruvor). NoraskogArk. 6: 10 (1768). Lindroth Gruvbrytn. 1: 186, 268 (1955).
10) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om etage l. nivå i gruva; särsk. om (utvidgning av) ortmynning (använd ss. upplags- l. lastplats). Nauclerus MagnFod. 26 (1702). De många arbetsrum, som här i .. (Stora Kopparberget) förekomma, wore för widlöftigt at anföra. Sådane hafwa åtskillige namn: såsom skullar, kamrar, flottar, orter (m. m.). Hülphers Dal. 392 (1762). Skulla betyder uti grufvor et inslag, eller en ort, som blifvit börjad öfver solan, eller botten, uti en annan ort, eller uti en sänkning. Rinman (1789). Pålastningen (av malmen) sker i den utvidgade ortmynningen (”skullen”). SvRike I. 1: 107 (1899). jfr Holmkvist BergslGruvspr. 65 (1941).
11) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hylla l. nisch i spiselmur. Över spiselvalvet (i de ä. bondstugorna på Edsvedens kronoallmänning i Västergötl.) var murad en hylla i spiselmuren, som kallades ”skullen”, på vilken elddonen .. förvarades. Landsm. XI. 10: 15 (c. 1888). Öfver spisen (i en stuga i Gunnestorp i Falköpings landsförsamling) är ”skullen”. VgFmT II. 8—9: 92 (1908).
13) [jfr motsv. anv. av t. bühne; sannol. eg. bildl. anv. av 9] bergv. i masugn: rusa l. färska som bilda(t)s under masugnsgången o. satt sig l. sätter sig (likt en hylla l. lave) på muren i masugnens nedre del (o. orsakar störning av masugnsgången), hylla. Rinman (1789). Att skullar hade bildat sig i (masugns-)pipan, syntes .. tydligt deraf att sättningarne ofta sjönko på en gång 1/4 stundom äfven 1/2 aln. JernkA 1845, s. 140.
-BOTTEN. (skull- 1748 osv. skulle- 1756. skulls- 1935)
1) till 1: botten (se d. o. II 5) i skulle; jfr -golv. Dahlman Humleg. 96 (1748). Bottnarna eller golven (i en ladugårdsbyggnad) jämte skullbotten (värderas till) 51 rdr. Ambrosiani DokumPprsbr. 65 (i handl. fr. 1830).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 10: (botten i) ”skulle”; jfr botten II 5 e. Wetterdal Grufbr. 256 (1878; i fråga om ortmynning). —
(1—3, 8) -BYGGNAD. (skulle- 1624) särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2, konkret: läktarbyggnad. Fornv. 1930, s. 378 (1624). —
-GOLV. (skull- 1838 osv. skulle- 1773) golv i skulle; jfr -botten 1. Barchæus LandthHall. 80 (1773). —
(jfr 5) -TAK. särsk. (†) om skullbotten l. skullgolv ss. innertak. Brauner Åker 153 (1752; i stall). —
-TORK. lant. anordning för skulltorkning (med ribbgolv, fläkt, luftintag, luftkanaler o. d.). JordbrTeknInstMedd. 252: 12 (1953). —
-TORKAD, p. adj. lant. som torkats medelst skulltorkning, som undergått skulltorkning. LAT 1955, s. 28 (om hö). —
-TORKNING. lant. (medelst genomblåsning med kall l. ngt förvärmd luft åstadkommen) eftertorkning av hö l. halm som i halvtorrt tillstånd lagts upp på skulle (l. in i annat lagringsutrymme), torkning av hö (l. halm) medelst skulltork. JordbrTeknInstMedd. 252: 4 (1953).
B (†): SKULLE-BOTTEN, -BYGGNAD, -GOLV, se A.
C (föga br.): SKULLS-BOTTEN, se A.
Särsk. förb.: skulla upp sig. bergv. på grund av skullning torna upp sig l. stanna upp, skulla sig. I blåsnings-journalen står anfördt, att massan efter blåsningens slut var något bortfrätt vid ställbandet och öfver forman till större delen borta. Sannolikt var det här, malmen skullade upp sig. JernkA 1854, s. 59. Efter glödgningen, då blästern drogs på, började massan nedrasa i grynform samt skullade småningom upp sig i förening med den nedkommande malmen öfver de 3 formorna till en segt sammanhängande halfsmält massa. Därs. s. 74.
Spalt S 5310 band 27, 1974