Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYMFLIG ʃym3flig2, adj. -are. adv. = (†, 1BorgP 115 (1672)), -A (†, Serenius (1734, 1757; under reproachfully)), -EN (HH XXI. 1: 52 (1710) osv.), -T (Schultze Ordb. 4458 (c. 1755) osv.).
om ngt sakligt: som innebär l. medför en skymf, skymfande; förr äv. i uttr. vara skymflig emot ngn, innebära en skymf för ngn, lända ngn till skam; jfr SKYMFERLIG. Bemöta någon skymfligt. Bli skymfligen avskedad, utkastad. Röna skymflig behandling. Skymfliga tillmälen. Ett skymfligt straff, nederlag, återtåg. Skymflig flykt, död. Ähr skimpheliget en sådana ringa tropp att öffuerskicka. OxBr. 3: 102 (1626). (Vi) hafwe .. för gott funnit .. alla skimpfliga Skriffter .. alfwarligen at förbiuda. Schmedeman Just. 438 (1665). Stadstiänaren Simon Sigfredsson .. (har) angifvit pigan Margareta Jöransd:r, det hon d. 2 sistl:e Aug. öfverfallit honom uppå bron med skymffelige ord, kallandes honom hunsvott, skälm och tiuf. ConsAcAboP 11: 461 (1725). (Sv.) Vara skymfelig emot en, (lat.) Esse alicui probro. Schultze Ordb. 4457 (c. 1755). Hyltén-Cavallius Lif 238 (c. 1880; om uppförande). Förolämpning innebär att någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom. SFS 1965, s. 215.
Spalt S 5569 band 27, 1974