| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÅR skå4r, sbst.1, n. (VDAkt. 1690, nr 102, osv.), förr möjl. äv. r. l. m. l. f. (se under SKÅRA, sbst.1); best. -et; pl. =.
1) (numera i sht i vissa trakter) drag l. tag med skärande verktyg, skär; snitt; i sht konkretare, = SKÅRA, sbst.1 1; jfr 2. Spegel 422 (1712). Oec. 43 (1730; om sporrdrag). Runa är egenteligen ej annat, än et skår, et tekn i träd eller sten. Dalin Hist. 1: 231 (1747). Från en gård här i staden .. (har en) kullhornad Bete, märkt med skår i högra örat (kommit bort). LdVBl. 1841, nr 37, s. 4. Jag hörde .. ett tydligt ljud från andra ändan av rummet som om någon med långa, slöa skår höll på att såga ved. Nilsson Bar. 43 (1934). Kluven käpp med lapp i skåret. Holmström LantlSyn. 33 (1936). Klingan, kaptrissan, var lite för bred i skåret, det var så mycket som gick bort i sågspån. Johnson Slutsp. 10 (1937). — särsk.
b) = SKÅRA, sbst.1 1 b. Hoorn Jordg. 1: 327 (1697). Bredvid (den döde) lågo en pennknif, med hvilken han gjort ett litet skår i halsen, en pistol (osv.). BL 4: 298 (1838). (Den skeppsbrutne) hade bara skjortan på sig, över huvudet gick ett blodigt skår som efter en yxa. Sjödin StHjärt. 233 (1911). — jfr KÖTT-SKÅR.
c) (numera mindre br.) = SKÅRA, sbst.1 1 c; jfr e. Et skår i en knif. Möller (1745; under brêche). Meurman (1847; på egg).
d) om ställe där stock l. träd är avsågad resp. avsågat l. om yta (ytor) bildad (bildade) vid avsågning av stock osv.; äv. liktydigt med: diameter; jfr SKYR, sbst.2 Omkring 1200 kubikmeter sågad, väl afqvistad, torr och grofklufven björkved, minst 15 cm. i skåret. TLev. 1900, nr 3, s. 3.
e) bildl.; i sht förr särsk. dels: ”jack”, ”sår”, dels: skada, avbräck, minskning (jfr c). VDAkt. 1690, nr 102. Comma betyder et skår, et strek, som fördelar en mening i sina wisza lemmar och leder. Dalin Arg. 2: 381 (1734, 1754). All widsträckt Handel beror på waror, redbara Metaller och Credit, men när det redbara fattas, förfaller Crediten och Handelen lider, så at Wisbys olycka utan twifwel gjordt dryga skår uti Handelen. Lagerbring 1Hist. 3: 571 (1776). Så stora skår hafven I, du och dine fränder, huggit i vår ätt, att det ej skulle gå dig väl, i fall du finge fast uppehåll här i landet. Bååth EgilS 165 (1883). En stark västan (började) att blåsa utefter marken och klöf ett skår i röken (från den brinnande skogen). Heidenstam Folkung. 2: 297 (1907).
2) [specialanv. av 1 e] i marken l. naturen.
b) (numera nästan bl. i vissa trakter) i fjäll l. fjällrygg: (smal, långsträckt) fördjupning, smal långsträckt sänka (med bäck l. å); ränna, rämna; jfr SKAL, sbst.2 2, SKAR, sbst.1, SKÅRA, sbst.1 3 b. Skår heter en smal däld, eller liksom en ränna, som begynnes up i Fjället, och hvarifrån en Bäck eller Å begynner at rinna. VetAH 1771, s. 4. Det här ofwanföre beskrifne stora skår eller port, är det djupaste af alla, och går ända ned til Fjällets rot. Hülphers Norrl. 2: 226 (1775). Det är ett skår därborta mellan fjällen .. och där ser jag, hur kvällssolen glider bort utefter jorden. Heidenstam Svensk. 1: 103 (1908). — jfr BERG-SKÅR.
4) (†) avkapat (men icke kluvet) stycke av stock l. träd (avsett till ved), klabb; jfr SKÅRA, sbst.1 4. När (furu-)trädet är rådt, utwälja bönderne några skår af de rätaste, som bäst låta sig klyfwa, hwaraf de göra sig stickor eller pyrtor. Aspelin Fl. 57 (1749).
Ssgr, se skåra, sbst.1 ssgr.
Spalt S 5711 band 27, 1975