| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÅR skå4r, sbst.2, n. (Wetterbergh Penning. 12 (1847) osv.) l. r. l. m. l. f. (Tidén Bosk. 11 (1841: på skåren; möjl. n. pl.), Arrhenius Jordbr. 2: 22 (1860) osv.); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
1) (i sht i vissa trakter) lieslag (se d. o. 1). TLandtm. 1897, s. 389. Lennart slog gäddsjömaden och hon ryktade räfsan, men hon sackade efter för vartenda skår. Wägner Sval. 268 (1929).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sädens avmejning; skördearbete; ss. förled i ssgr.
3) (i sht i vissa trakter o. lant.) om den bredd av sädes- l. åkerfält l. den sädes- l. hösträng som meja(t)s av vid en passage över (l. ett varv runt) sädesfältet osv. med en lie, lieslag (se d. o. 2); särsk. i uttr. (ligga) på skår, (särsk. för torkning ligga) i lieslag l. slaget (utan hopräfsning l., i fråga om säd, bindning); jfr SKÅRA, sbst.1 5. Korn, hafre, bönor och bohwete bör ligga til 3:dje dagen på skår. SamlRönLandtbr. 2: 183 (1777). Hästar äta icke gerna för hastigt torrkadt hö; men långt heldre det, som på skåren fått ett litet dugg eller mildt regn, men sedan är torrt inbergadt. Tidén Bosk. 11 (1841). Innan (skörde-)machinen sättes i gång, afslås rundt omkring fältet med en lie en skår, till plats för hästarna att komma fram. Arrhenius Jordbr. 2: 22 (1860). Främst i afseende på arbetsbesparing .. står under gynnsamt väder utan tvifvel sättet att låta säden ligga och torka obunden på skår. LAHT 1913, s. 394. Karlzén BlåNov. 136 (1951). — jfr HUVUD-, LIE-SKÅR. — särsk. (numera föga br.) i uttr. ligga i skår, ligga i slagen rad l. slagna rader; särsk. bildl. Herr Pädar dine slagne som liggia där i skåår / Å du sielf äst Wittne te dätta (dvs. att trolöshet bestraffas). Dahlstierna (SVS) 178 (c. 1700).
-GÅS. (av mjölet från sista kärven bakad) vid skårgille förtärd kaka med ”sandost”. Keyland Allmogekost 1: 64 (1919; från Värml.).
Ssg: skårgås-kaka. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. etnogr.) skårgås. Keyland Allmogekost 1: 64 (1919; från Värml.). —
Spalt S 5712 band 27, 1975