Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖVE ʃø3ve2, n. (IErici osv.) ((†) m. Möller (1790, 1807)); best. -et; pl. -en.
Ordformer
(äv. skiö-, skjö-)
Etymologi
[sv. dial. sköve; i avljudsförh. till SKJUVA. — Jfr SKYVE, SKÄVE, sbst.2]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (intill vägg o. d. byggt) enkelt skjul bestående av ett tak på stolpar (med l. utan väggar); äv. allmännare: skjul, lider, bod; jfr SKYVE 1, SKÄVE, sbst.2 IErici Colerus 2: 168 (c. 1645). (Byggnader) af trä (må) uppföras .. (bl. a.) i tomtgräns mot plank, öppna eller inklädda högst sex meter breda sköfven, icke öfverstigande stängslets höjd. ByggnOrdnNorrkpg 1890, s. 8. Collinder SvOrdhjälp 166 (1968). jfr PORT-, VAGNS-, VED-SKÖVE.
2) (†) hos häst: förhud. Malört, Brännesteen och små skuren Hwijtelök, lägg them på een Ekespån och ther ibland Eldglöder, .. och röök .. (hästen) ther med under Sköfwet ther Flussen sitter. IErici Colerus 2: 243 (c. 1645). Sköfwet swulnar. Därs. 393. GullbgDomb. 18/10 (1647).
3) (†) på hatt: brätte; anträffat bl. ss. senare led i ssg (Möller 1448 (1790, 1807: Hattsköfve)); jfr SKYVE 3.
Ssgr (till 1; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÖVE-RÖSTE. röste (se röste, sbst.3 1) på skjul. NoraskogArk. 4: 376 (i handl. fr. 1757). —
-TOMT. markyta på vilken skjul är uppfört. NoraskogArk. 4: 377 (i handl. fr. 1757).

 

Spalt S 6233 band 27, 1976

Webbansvarig