| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMAKA sma3ka2, v. -ade; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -er, -te, -t, -t; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SMAKAS sma3kas2, v. dep. -ades (pr. ind. sg. -ar FörsprRom. 1 a (NT 1526) osv.; -er Bullernæsius Lögn. 192 (1619), Tiselius Vätter 1: 88 (”118”) (1723), Juslenius 204 (1745: smakes, pass.). — imper. smak Schultze Ordb. 4586 (c. 1755), Cavallin Herdam. 3: 241 (i handl. fr. 1783); smaka Celsius Ordspr. 2: 159 (1709) osv. — ipf. -ade Joh. 2: 9 (NT 1526) osv.; -te UUKonsP 20: 88 (1691), Engström Milst. 134 (1929). — sup. -at Hebr. 6: 4 (NT 1526) osv.; -et RA I. 3: 735 (1596: smaked); -t Dalin Vitt. II. 4: 16 (1737), Lagerkvist KämpAnde 64 (1930). — p. pf. -ad OPetri Tb. 138 (1526) osv.; -t Lind (1749: osmakt)). vbalsbst. -AN [fsv. smakan] (†, Schroderus Dict. 112 (c. 1635), Dens. Lex. 9 (1637)), -ANDE, -ELSE (†, i bet. 1 c, Månsson Åderlåt. A 5 b (1642)), -ERI (i ssgn FIN-SMAKERI), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SMAK, sbst.2
1) om person l. djur: ta (ngt, företrädesvis mat l. dryck) i munnen l. på tungan för att medelst smakorganen utröna dess smak (se SMAK, sbst.1 1), på sådant sätt pröva smaken hos (ngt), avsmaka; äv. om tunga o. d.: undersöka l. pröva l. känna smaken hos (ngt); äv. utan obj.; stundom svårt att skilja från 2. Du kan väl låta mig få smaka! När .. kökemestaren smakadhe watnet som war wendt j wijn Joh. 2: 9 (NT 1526). Så som tungan smakar willbrådhena, altså merker wel itt förstondigt hierta falsk ord. Syr. 36 (”37”): 21 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541). (Man) skall .. (vid såningstiden) offta, bittigt och seent, smaka och luchta henne (dvs. åkerjorden), Smakar hon frisk och Salpetter eller Krutachtig, då will hon såås. Rålamb 13: 10 (1690); jfr 4. Först skal du smaka den röda Likören / Som nyss til Barnsölet brygdes af Mor. Bellman (BellmS) 1: 195 (c. 1773, 1790). (Lampadius) viste .. oss beredningen af potatesvin, hvilket vi smakte och .. funno förträffligt. Berzelius Res. 323 (1819). Man känner .. (ibland) en liten sträckning på linan (vid laxfiske med räka), man vet, att laxen har varit där och smakat, men man får aldrig tillfälle till ett svar. Hammarström Sportfiske 200 (1925); jfr 2. — jfr AV-, FÖRE-, PROV-, PÅ-SMAKA o. O-SMAKAD. — särsk.
a) i uttr. smaka på ngt (jfr 2 b, 3 a, d), smaka l. avsmaka ngt. Smaka på soppan först, innan du börjar äta! När man begynner smaka på fruchten, så förnimmer man hwilka som goda och hwilka som icke goda äro. OMartini Pred. B 4 b (1606). (Skolmästarna i barnhuset) böra wid hwarje mål smaka på maten, då den kommit på Bordet .. huru wida alt är förswarligen godt. PH 8: 7569 (1766). Den som vill smaka på allt, får både surt och salt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Har ni smakat på Labans mosel? Malmberg StyckVäg 233 (1950).
b) i benämningar på lekar.
α) smaka gröten, lek varvid en deltagare är blindbock o. en av övriga deltagare ger blindbocken en kyss, varefter denne skall gissa vem som gjorde det. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 57 (1950).
β) smaka mors tårta, lek varvid en blindbock inbillas att han skall få tårta men i stället får en bit tvål i munnen. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 47 (1950).
c) (†) ss. vbalsbst. -ande l. -else i konkretare anv.: smaksinne (se d. o. 1). Smakandet åthskillier allehanda smaak. Schroderus Comenius 324 (1639). (Åderlåtning) fodrer hörslen, smakelsen. Månsson Åderlåt. A 5 b (1642). Florinus Voc. 22 (1695: smakande).
d) allmännare: (oavsiktligt) få känna l. erfara smaken av (ngt). Then som icke haffuer smakat thet beska honom smakar thet söta jntet wel. OPetri 2: 54 (1528); jfr 3, 5. Bättre var att kyssa / brud i Balders hage / än stå här och smaka / saltskum som yr opp. Tegnér (WB) 5: 71 (1825). När hon (dvs. dibarnet som skulle avvänjas) smakte malört på mitt (därmed bestrukna) bröst / Och kände det war bäskt .. / .. hwad hon grinade. Hagberg Shaksp. 10: 152 (1850).
2) i utvidgad anv. av 1: äta l. dricka (ngt) l. (litet) av (ngt), förtära (av); i sht i sats l. uttr. med nekande l. frågande l. villkorlig innebörd o. ofta med obj. betecknande en mycket liten kvantitet av ngt (eg.: så mycket som då man smakar (i bet. 1) ngt); äv. utan obj.; jfr 1. Jag har inte smakat en bit på hela dagen. Smaka varken vått eller torrt. Iach (dvs. en man som ämnar hålla gästabud) säger idher ath ingen aff the män som bodhne woro skal smaka min natward. Luk. 14: 24 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). (Han) wiste .. intett rådh huad hann skulle hielpe sigh (dvs. försörja sig) medh, eÿ heller smakade hann brödh en tijdt långh, vthann åått ruttinn rofkåål. 3SthmTb. 5: 14 (1603). (Han) reste .. härifrån om måndagz morgonen, .. för än iag up stod, och smakade sannerliga ike dhet ringaste i sitt lif här i prästegårdhen. ALiungman i VDAkt. 1707, nr 778. Har du nånsin smakt javanska svalbon? Atterbom LÖ 1: 49 (1824). Wirsén NDikt. 52 (1880; utan obj.). Jag har aldrig smakat glass. Jensen Montgomery 104 (1909). Lagerkvist Sibyll. 47 (1956). — särsk.
a) med avs. på alkoholhaltiga drycker (särsk. brännvin): dricka; ”nyttja”; äv. utan obj.; äv: liktydigt med: läppja, smutta. Skal hwar och een Hwszfader för sin egen Person, så wäl som för sit Hwsfolck, så laga, at the alle komma Nychter i Kyrckian, så at ingen något smakar, för än Gvdztiensten är ändat. Rothovius Const. A 1 a (c. 1645). En .. bouteille (vin), som gick omkring till alla, ehuru damerna endast smakade utur pokalen. Tersmeden Mem. 2: 144 (c. 1790). Di pratar att hon ”smakar” ibland. Dahlgren SmStug. 20 (1894). Hederliga människor .., som inte smakat en droppe på år och dag! Sjödin StHjärt. 190 (1911). Han smakade icke starkt (på bröllopsdagen) förrän han kom hem och fick ta av sig sin svarta brudgumsdräkt. Johansson SmedBrukspatr. 41 (1933). Han borde aldrig ha smakat sprit. Fogelström Dolly 139 (1958).
b) i uttr. smaka av l. på ngt (jfr 1 a, 3 (a, c, d), 4 b), äta l. dricka (litet) av ngt. 1Sam. 14: 29 (Bib. 1541: aff; äv. i Bib. 1917; i fråga om honung). Det är föga för kock som icke får smaka af grÿtan. Celsius Ordspr. 1: 665 (1708). Påfven smakade af dessa fikon, som voro så starkt förgiftade, att han efter åtta dagars svåra lidanden afled. Lundgren MålAnt. 3: 105 (1873). Han smakade på alla rätterna. Harlock (1944).
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i inf., övergående i anv. ss. sbst., om kvantitet födoämne utgörande smakbit l. smakprov; jfr SMAK, sbst.2 2. En statargranne hade slaktat, och mor hade fått smaka med sig (i en kasse). Martinson ArméHor. 94 (1942).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); ofta liktydigt med: (få) erfara l. röna l. pröva (på) l. uppleva (ngt) o. d.; äv. i uttr. smaka av ngt (jfr 2 b, 4 b); äv. utan obj. Han har smakat både ljuvt och lett i sitt liv. Hwilkin som gömer min oordh han skall icke smaka dödhen ewinnerligha. Joh. 8: 52 (NT 1526). Sij Herrens engel vaker / Om dem, som Gud ha kär, / Seer på med acht och smaker / Hur liuflig Herren är. Rosenfeldt Vitt. 88 (c. 1690); jfr c. Det är ej blott om Poesien, men hvarje kunskap som hälst, som bör sägas med Pope: drick djupt eller smaka ej. Kellgren (SVS) 5: 137 (1787; eng. orig.: taste not). Fråga oss, som närmst i elden / Fått med honom kulor smaka, / Om han höll sig der man ställde’n, / Eller ryggade tillbaka. Runeberg 5: 64 (1857). O, du som ännu ej smakat / af lifvets sorger och nöd. OmkrLägereld. 9 (1903). Borde människorna aldrig ha smakat frukterna av kunskapens träd utan ha förblivit i den oskuldsfulla okunnighet som de från början åtnjöt? FinT 1955, s. 54. jfr (med närmare anslutning till 1): Fru Lisa lät osz smaka / .. At hon också kunde baka. Runius (SVS) 2: 111 (1712). — särsk.
a) motsv. 1 a, i uttr. smaka på ngt l. ngn, särsk.: (prövande) lära känna ngt l. ngn l. (med avs. på ord): uttala ngt dröjande l. upprepade gånger o. d. (för att undersöka det i något avseende l. dyl.). Sathan hafwer vthi InterimsBokens Begynnelse framlagt lijtet Hånning at smaka vppå. Schroderus Os. III. 1: 296 (1635). Henrik VIII i England, med tyrannisk barnslighet smakande på enväldets alla frukter. Geijer I. 1: 89 (1818). Det var (eftersom flickan hade en bitter ört i munnen) den bittraste kyss jag i mitt lif har fått! — Kom nu hit Du andra, så får jag smaka på Dig! Strindberg Folkung. 48 (1899). För att Petale gått med kransar ut till min (grav-)kulle, / Gumman får smaka på black, fängslad i smutsig arrest (av min efterträderska). VLitt. 1: 486 (1902). Hedning? sade Baldvin och smakade på ordet. — Nej, inte just det. Thulin Heinesen Gryn. 104 (1935). Ungdomen går omkring och smakar på vad livet har att bjuda. Ahlin GillGång 134 (1958); möjl. särsk. förb.
b) (numera bl. mera tillf.) refl., med resultativ objektiv predikatsfyllnad. Af politisk christendom har menskligheten smakat sig mätt. Thomander 2: 174 (1846).
c) med obj. betecknande ngt angenämt l. behagligt o. d.; ofta liktydigt med: njuta l. njuta av (ngt); äv. i uttr. smaka av ngt. Få smaka det eviga livets ro och sällhet. På thet at .. land och konungarijker then hälsosamma freden (måtte) få smaka. Gustaf II Adolf 127 (1616). Jag smakade mäst alla utwärtes nöjen. Dalin Arg. 1: 205 (1733, 1754). (Fredrik I) under hwars Spira .. (ständerna) uti runda Et och Trettio år fått smaka frukten af en mild och liuflig regering. PH 5: 3200 (1752). Oberoende till förmögenhet och lefnadsställning får jag nu efter långa års (andlig) fångenskap smaka friheten. Bremer Dagb. 6 (1843). Sedan .. (haremsväktaren) fått glödet lagdt på sin pipa, försjönk han länge i smakandet af den ljufva rökens behag. Heidenstam End. 164 (1889). Smaka maktens tjusning. SvHandordb. (1966).
d) med obj. betecknande ris l. käpp l. huggvapen o. d., i uttr. betecknande att ngn får l. hotas med stryk l. får känna på l. hotas med huggvapen o. d.; äv. dels i uttr. smaka av ngt, dels motsv. a. Giff os en kanna öll, eller du skallt smaka aff denne daggierth. TbLödöse 199 (1590). Gemenligen fick Grollen smaka karbasen. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). (Gör upp) eld, annars skall jag klaga på dig hos frun, hvars hand .. du snart skall få smaka. Hagberg Shaksp. 7: 186 (1849). Därs. 11: 34 (1851: smaka piskan). Smaka på käppen, riset, rottingen. SvHandordb. (1966).
e) (†) i uttr. smaka efter köttet, pröva o. döma (om beskaffenhet) på grundval av sin syndiga natur? The werldzliga Wijsa, och the som effter Köttet allenast smaka, the feela vthi sin Wijsheet. Preutz Kempis 338 (1675).
f) (†) pregnant, liktydigt med: uppskatta l. tycka om (ngt). När hjertat är förtryckt, det smakar ingen ting. Creutz Vitt. 17 (1762); möjl. till 5 b. (A. L. Thomas) tröttnar på halfwa wägen (dvs. fullbordar inte dikten Petreiade), i anseende därtil, at man inte smakat hans sista recitation i Akademiesalen, så som han förmodat. Wallenberg (SVS) 2: 132 (1769). En människja, hwars hiärta lärt smaka naturen, och wörda naturens Herre. Bergeström IndBref 145 (1770). Rydberg RomD 63 (1877). — jfr O-SMAKANDE.
g) (†) acceptera l. tåla l. finna sig i (att ngn gör ngt). (A. Horn har) eij kunnat smaka, at man så aldeles skulle lemna .. (de tyska furstarna) i Keijsarens discretion. Bark Bref 2: 178 (1707).
4) ha l. äga smak (se SMAK, sbst.1 1); vanl. om ngt sakligt, i sht födoämne; företrädesvis med bestämning (i sht bestående av adv., äv. av adj. l. jämförande sats angivande smakens kvalitet; äv. tr.: ha l. äga smak (äv. klandrande: bismak) av (ngt); äv. opers.; äv. ss. dep. Smaka sött, surt, salt, beskt. Smaka bittert, mögligt, vidbränt. Smaka bra, illa. Vattnet smakade dy. Det skulle smaka gott med ett glas öl nu. Hur smakar soppan? Det smakar som vanilj. Såsen smakar som om det vore murklor i den. Maten smakar ju (rakt) ingenting! OPetri 3: 525 (c. 1535). Wiltu weta huru någhot smakar, så smaka ther vppå. Schroderus Comenius 325 (1639); jfr 1 a. NLundius (c. 1675) i Landsm. XVII. 5: 23 (ss. dep.). Det watn smakar rätt, som intet smakar. Linné Dal. 70 (1734). Här (dvs. i norra Ångermanl.) äro ängar, prydde med åtskilliga blomster, och många för boskapen väl smakande gräs. Boding ÅngermHush. 3 (1747). Okryddad sprit skall smaka ren och endast stark, utan all annan smak. Leufvenmark Vin. 1: 66 (1869). Före måltiden smakar det bra med tobak. Cavallin Kipling Wi 80 (1897). Nu kan jag tala om hur man kan få all kräm att smaka, oberoende av på vilken frukt den är lagad. Holm AlltFläck. 55 (1946). Whiskyn .. som smakade rökta månstrålar. Gustaf-Janson ÖvOnd. 38 (1957). — jfr BITTER-, BLÄCK-, FIN-, ILLA-, O-, REN-, RÖK-, SALT-, SKARP-, VÄL-SMAKANDE m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande uttr. Icke alt gott i maagen, som smakar sött i Munnen. Grubb 375 (1665). Kostar det något så smakar det wäll. Celsius Ordspr. 1: 202 (1708). Kostar det något, så smakar det något. SvMerc. 1764, s. 822. När musen är mätt smakar mjölet bätskt. Rhodin Ordspr. 100 (1807). (Min tillbeddas lillasyster) misstog sig och trodde att jag kysste henne för hennes egen skull. Men det smakte ändå fågel. Topelius Dagb. 4: 312 (1840). Det smakar ändå fågel, sad’ käringen kokade käppen, som kråkan suttit på. Wensell Ordspr. 24 (1863). Smakar det så kostar det. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det kostar mer än det smakar (det är inte värt sitt pris, nöjet är inte värt obehaget). Holm Ordspr. 181 (1964).
b) i uttr. smaka av ngt (jfr h β, 2 b, 3, 3 c, d), smaka ngt, ha smak (särsk. bismak) av (l. från) ngt. Äplett smakar iw aff rothen ehuart som thet triller. SvOrds. A 2 b (1604). Thet (dvs. öl) som hafwer ståt i (kärl av) Meszing, Tinn och Koppar / Thet smakar utaf Erg. Spegel GW 113 (1685). Det smakar af kärlet. Widegren (1788). (Sv.) Det smakar af win. (Fr.) Cela a le goût du vin. Nordforss (1805). Harlock (1944).
c) [jfr fin. maistua suolaiselle, smaka salt (ordagrant: till l. åt salt)] (i Finl., numera mindre br.) i uttr. smaka åt l. till ngt, smaka av ngt (se b), smaka ngt. En (glass) som smakade åt Citron. HLittSt. 1: 335 (i handl. fr. 1822). Bergroth FinlSv. 166 (1917: till; klandrat ss. grov fennicism).
d) [jfr t. nach etwas schmecken] (numera mindre br.) i uttr. smaka efter ngt (jfr h ε), smaka ngt. (Vattnet i en viss källa) smaker effter Swafwel som en annan Surbrun. RelCur. 338 (1682). Alla .. karlar hon tidigare kysst, hade varit rökare och smakat efter olika tobaks- och cigarrettmärken. Hedberg VackrTänd. 101 (1943).
e) i uttr. smaka mer, i sht förr äv. smaka efter mer (jfr h ζ), smaka så att man vill ha mer, ha mersmak. Björkegren 2283 (1786). Ett glas punsch har inte ondt gjort. .. ((Han) dricker ur glaset (o. tillägger:)) ypperlig vara — smakar efter mer. Blanche Jernbär. 13 (1847). Björkman (1889: smaka mer). Hammar (1936: efter).
g) pregnant: ha god smak, smaka gott, vara smaklig l. välsmakande; ofta opers. Lindestolpe Färg. 2 (1720; om mat). Mitt fyrtyg tar jag opp, nu skal en pipa smaka. Bellman (BellmS) 4: 146 (1771). ”Ack, hvad vattnet här smakar!” sade han. Skandia 3: 131 (1834). Rykande varm, färsk potates med smör till, det smakade. FrSkog. 82 (1892). Nu ska det smaka med mat, ska jag säja. Göransson-Ljungman MordAukt. 117 (1959).
h) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. (särsk. ungefär liktydigt med dels: behaga l. tilltala, dels: kännas). Det skulle smaka gott (skönt) med litet ledighet nu. FörsprRom. 1 a (NT 1526). Han må fara uth i fält, och fresta på huru dhet smakar. VDAkt. 1719, nr 254. I trädgården stodo lindarna i blom, luften smakade honung, solljuset var gult och varmt. Hallström GHist. 1 (1895). Det finns inte mycket, som smakar bättre än att få beröm av sådana, som själva äro kloka och duktiga. Lagerlöf Holg. 1: 85 (1906). Bo rökte inte, han smakade oförfalskat (då han kysste henne). Hon tyckte att smaken på hans läppar, mun och andedräkt var angenäm. Hedberg VackrTänd. 101 (1943). — särsk.
α) pregnant: smaka gott, vara angenäm l. behaglig l. tilltalande o. d. Man .. plägar säja, när man har lust til något: Det smakar ända in i hjertats grund. Borg Luther 2: 419 (1753). Snart jag kommer hem tillbaka. / O! hvad då din kyss skall smaka. Nicander Minn. 1: 112 (1831). Nu skall man ut och göra visiter i Jönköping hos söta fars och mors vänner; det skall smaka. Almqvist TreFr. 1: 131 (1842). Asplund LivSmultr. 143 (1945).
β) liktydigt med: ha anstrykning l. tycke av (ngt l. ngn) l. bära spår av (ngt l. ngn) l. ge antydan om l. intryck av l. låta ana (ngt l. ngn) l. påminna om (ngt l. ngn) l. ge anledning misstänka (ngt l. ngn) o. d.; ofta motsv. 4 b, i uttr. smaka av ngt (i sht förr särsk. i uttr. smaka av skola(n), se SKOLA, sbst.2 2 e); jfr SMAK, sbst.1 3 a, o. ANDAS 7 b, LUKTA 2. Det smakar (av) hyckleri (fanatism, charlataneri). Allt som smakade (av) nepotism var honom främmande. Yttrandet smakade av bitterhet. Erbjudandet att få segla smakade äventyr. Ett handlingssätt som smakade (av) översitteri. Schroderus Os. 1: 334 (1635: aff). Man ägde ett fritt och behageligt umgängessätt (hos en familj i Arboga), och som aldeles intet smakade småstad. Kellgren (SVS) 6: 90 (1779). Stilen (i bröderna L. o. O. Petris predikningar) smakar så mycket mer af tidhvarfvets råhet, i begges predikningar, som Språket hitintils saknade all höfsning. 2VittAH 8: 411 (1802, 1808). Allt (det framdukade: mat från olika länder på porslin från olika tider) bildade ett huller om buller utan att smaka samlare eller museum. Strindberg Hafsb. 129 (1890). Av tyskeri och bokspråk smakar synonymen (till ”det står till” i fråga om hälsotillstånd, dvs.) det förhåller sig. Cederschiöld Ordlek. 76 (1910). Repliker (i en teaterpjäs) som smakade litteratur lång väg. SvD(B) 1945, nr 61, s. 9.
γ) i sådana uttr. som smaka svenskt l. tyskt, göra ett svenskt osv. intryck. (Herrskapsklassens) aktörer deklamera lyrik, som skall smaka svenskt. .. Det är (då den saknar intresse för det svenska) en maskrad. Almqvist Fattigd. 17 (1838). (Cavallin o.) Lysander 71 (1855: tyskt).
δ) i uttr. smaka trä, dels betecknande att ngt känns träaktigt, dels (i Finl.) liktydigt med: inte vara tilltalande, vara tråkig. Jag och en annan (nattgäst) sofvo på träbänkarna i ett rum innanför köket; med en filt under mig … Det smakade starkt trä. NordT 1896, s. 313. Livet började smaka trä, men då kom .. (en amerikansk reporter) och muntrade upp oss med (berättelser om sina upplevelser). Lilius VildKrigMex. 90 (1925). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 94 (1958).
ε) (numera föga br.) motsv. d, i uttr. smaka efter ngt (jfr d), l. ngn, smaka av ngt l. ngn (se β). Tiselius Vätter 88 (”118”) (1723). Plebejer / I (dvs. senatorerna) ären om de (dvs. plebejerna) äro senatorer, / Och mindre äro de wäl icke heller, / Om, när man mänger deras röst med edra, / Det hela smakar efter dem. Hagberg Shaksp. 1: 177 (1847).
ζ) motsv. e, i uttr. smaka mer, äv. efter mer (jfr e), smaka så att man vill ha mer, ha l. ge mersmak. Aldrig har man nog af dyra Gullet röda, / Det smakar efter mehr. ÖB 20 (1712). PT 1898, nr 170 A, s. 3.
5) med saksubj. o. indirekt obj. betecknande person (l. djur l. smakorgan hos person l. djur): göra (ett så l. så beskaffat) intryck på smaken (se SMAK, sbst.1 2) hos; äv. med (indirekt) obj. betecknande hjärta o. d.; ofta pregnant: smaka (ngn osv.) väl, göra ett angenämt intryck på smaken hos (ngn osv.). Maten smakade dig visst, tror jag. Hur smakar det er? Eno gladho hierta smakar all ting well som han äter. Syr. 30: 25 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541). Menniskiokiött smakar dem (dvs. ett mytiskt folkslag) bäst. Rudbeck Atl. 3: 240 (1698). Klang, hvad den Vörten mig smakar! Bellman (BellmS) 1: 263 (1785, 1790). Sjuk munn smakar all ting bittert. Rhodin Ordspr. 109 (1807). Få vi mat, som smakar oss, avsöndras mera saliv, än om maten är oss motbjudande. Bolin VFöda 347 (1934). Även bittert vatten smakar en törstig. Östergren (1941). — särsk.
a) i uttr. låta sig ngt väl smaka l. låta ngt sig väl smaka (i sht förr äv. låta ngt smaka sig väl l. väl smaka sig) l. (utan direkt obj.) låta sig väl smaka l. (pregnant) låta sig smaka (förr äv. låta (ngt) smaka sig), med god smak (o. rikligen) äta l. dricka l. förse sig (av ngt) o. d. Lindfors (1824: låta smaka sig). Största delen af Håkans folk låg qwar i Westerås (då slaget i Gataskogen utkämpades), läto winet smaka sig wäl .. och höllo sig lustiga. Fryxell Ber. 2: 99 (1826). Låta maten smaka sig. Meurman (1847). Låt maten smaka er! .. / Då vi ätit, rida vi ut. Runeberg 2: 75 (1848). Lilljebjörn Minn. 38 (1874: läto det väl smaka oss). (De) läto välfägnaden sig väl smaka. NorrlS 1—6: 155 (1899). Sedan man grundligen låtit sig väl smaka (vid skördefester), tackades husbonden. SvFmT 12: 322 (1905). De lät sig maten väl smaka el. de lät maten sig väl smaka. SvHandordb. (1966).
b) mer l. mindre bildl.; ofta liktydigt med: behaga (ngn så l. så, särsk. väl l. illa), göra ett (så l. så beskaffat) intryck på (ngn l. ngt); numera i sht pregnant (se slutet); förr äv. med obj. ersatt av bestämning styrd av prep. åt. Tiggia smakar enom oförskemdom munne well, men thet bekommer honom på sijdstonne illa. Syr. 40 (”41”): 30 (öv. 1536). Hwilkom Gudh och hans H(eliga) ord wäl smakar, honom kan ingen ting smaka illa. Muraeus Arndt 1: 307 (1647). Ty hwem tu (dvs. Gud) wäl smakar åth, hwad kan honom illa smaka? Preutz Kempis 338 (1675). (Efter pestepidemien 1710 återupptog jag mina studier) men the wille icke så wäl smaka mig som tilförne. Rhyzelius Ant. 57 (c. 1750). Huru tror du ett spratt skulle smaka föräldrarne, som de sjelfve satt sin son i handen att göra? Almqvist Col. 29 (1835). Drängen (som vaknat o. borde ha tagit itu med arbetet) lät sig väl smaka att ligga stilla. Scholander I. 2: 82 (c. 1870); jfr a. Andras olyckor smakade henne, som en svåråtkomlig godbit smakar råttan. Krusenstjerna Pahlen 1: 242 (1930). — särsk. pregnant: göra ett angenämt intryck på (ngn), behaga l. tilltala (ngn l. ngns hjärta). OPetri 2: 43 (1528). Om detta project ej skulle smaka Er, må Ni (osv.). Kellgren (SVS) 4: 272 (1782). MoB 2: 98 (1793: ditt hjärta). Slår .. dig någon på ditt ena öra, / så vänd det andra till och låt dig smaka! Rydberg Vap. 127 (1891). Det skulle allt smaka husman Holger Nilsson (tänkte pojken) .. att få en arbetsdag, som vore tjugofyra timmar lång. Lagerlöf Holg. 2: 318 (1907). Du förstår inte, vad som smakar bönder. Hornborg Ödemarkspräst. 123 (1938).
6) intr., om person l. djur l. om (del av) smakorgan: uppfatta smak (se SMAK, sbst.1 1) l. smaker l. smakförnimmelser, äga smak (se SMAK, sbst.1 2) l. smaksinne (se d. o. 1). Öghat seer, Örat hörer, Näsana luchta, Tungan smakar. OPetri 3: 520 (c. 1535). (De flesta djur) se, höra, lukta, smaka och känna som vi. Linné MusReg. VII (1754). De smakande och de icke smakande delarne af munslemhinnan. Öhrvall Smaks. 7 (1889).
7) i p. pr. i adjektivisk anv., ss. senare led i ssgr, om person l. omdöme l. fantasi o. d.: som har (så l. så beskaffad) smak (se SMAK, sbst.1 4); jfr FIN-, GRANN-, SPAR-SMAKANDE.
SMAKA PÅ10 4.
1) till 1: gm avsmakning pröva smaken hos (ngt); ofta bildl., motsv. smaka, v. 3, särsk. liktydigt med: erfara l. känna på l. pröva på (ngt); ofta utan obj. Nu kan du smaka på hur det känns! Eenfalligheeten hon seer på Gudh / Reenheeten tager emoot och smakar på. Preutz Kempis 144 (1675). Smaka på, att du intet krammar för mycket .. (citronsaft på steken). Valleria Hush. 30 (c. 1710). Smaka på om vinet är godt. Schulthess (1885). Han hade suttit både på högvakten och i arrest — allt hade han smakat på. Gogol DödSjäl. 211 (1895). I barndomen hade hon smakat på fattigdomen, och den fruktade hon mer än något annat. Kerfstedt Bränn. 3 (1899). jfr påsmaka.
2) (numera bl. mera tillf.) till 2; utgörande en på ett blygsamt l. självförringande sätt formulerad uppmaning till ngn att äta l. dricka (litet) hos ngn; äv. utan obj. Nu hade det varit min ödmjuka förfrågan och begäran .., att mor Elin med hela sitt hus och sitt rara fremmande ville smaka på hos mig i dag. Almqvist Kap. 47 (1838). —
SMAKA UPP10 4 l. OPP4. (tillf.) till 4 f: förhöja smaken hos, ge smak åt (ngt). Wassing GropSkog. 34 (1965). —
-BRÖD. (smak- 1895 osv. smake- 1862 osv.) bröd utgörande smakprov (se -prov, sbst.2 2). Rietz 20 (1862). —
-DRYCK. dryck utgörande smakprov (se -prov, sbst.2 2); äv. mer l. mindre bildl. Emanuelsson Plut. 4: 23 (1845; i bild). Celander NordJul 1: 53 (1928). —
-KANNA. om kanna med dryck utgörande smakprov (se -prov, sbst.2 2). Grimberg SvFolk. 1: 573 (1913; med öl). —
1) (i sht i fackspr.) prov (se d. o. 1) utfört för att utröna hur ngt smakar, provsmakning; jfr smak-prövning. TT 1871, s. 15.
2) prov (se d. o. 5) avsett l. använt för avsmakning (för att utröna ngts smak; jfr -bit); ofta i överförd l. bildl. anv. (särsk. motsv. prov 5 a); äv. liktydigt med: prov (se d. o. 5); äv. övergående i bet.: prov (se d. o. 4), (typ)exempel o. d.; jfr smak-prov, sbst.1 2. SvD(A) 1921, nr 322, s. 3 (i överförd anv.). Fagerudd är ett litet smakprov på svenskt landskap, klippigt, med djunglar och snår, barrskog, lövträd, branta stup och långa vassar. Berg Lab. 132 (1933). Speceriaffärer, som i reklamsyfte sända smakprov. Östergren (1941). (J. G. Hedins) anförande .. (vid riksdagen 1844) lämnar (på ett ställe) ett smakprov på hans bistra skämtlynne. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 17 (1947). LundagKron. 3: 246 (1955). —
-SKIVA. (smak- 1958 osv. smake- 1941 osv.) skiva (av födoämne) utgörande smakprov (se -prov, sbst.2 2). Moberg Rid 210 (1941). —
B: SMAKAN-MÅN. [sv. dial. (Finl.) smakanmån, till smakande, p. pr.] (i vissa trakter av Finl., bygdemålsfärgat) tillägg utgörande så mycket som åtgår för avsmakning. (När jästen slogs i vid brännvinsbränning) ropades: Hå, hå, hå, hej! .. Kannan af kappen och smakanmån till! Bengts Vargt. 19 (1915).
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SMAKE-BIT, -BRÖD, se A. —
-BUSS. [senare leden är möjl. identisk med buss, sbst.1; jfr ä. t. bursche, (festligt) lag o. d.] (†) om avsmakande av brännvin i festligt lag? VDAkt. 1670, nr 176. —
-KAKA, -KORV, -SKIVA, se A.
1) till 1: person som avsmakar l. har till uppgift att avsmaka ngt (för klassificering o. d.); jfr smakerska. Serenius (1734; under taster). Jönsson Gagnv. 204 (1910; i fråga om klassificering av te i Kina). jfr prov-smakare.
Avledn.: smakbarhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) om egenskapen att kunna (av)smakas. Björkman (1889). —
SMAKERSKA, f.
1) (tillf.) till 1: kvinnlig smakare (se d. o. 1).
2) [efter ä. t. schmeckerin, till schmecken, smaka, i ä. t. äv.: lukta] (†) kvinna som har gott luktsinne. Linc. (1640; under olfactrix). —
SMAKSAM, adj. (smaksamste, pl. superl.) (†) till 4, pregnant: smaklig (se d. o. 1), välsmakande, läcker. Brenner Dikt. 1: Dedik. 3 (1713; om körsbär).
Spalt S 7431 band 28, 1979