| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÄLTA smäl3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (LejonkDr. 132 (1688) osv.) ((†) -er Polhem Bet. 1: 4 (1721)).
1) (†) smält o. skirat matfett l. flott o. d.; jfr SMULT, sbst.2, SMÄLT, sbst.5 Invånarna (vid några sjöar i Brasilien) bruka .. (ett slags mycket fet fisk) i stället för smör och smälta på sin mat. Holm NSv. 187 (1702).
2) (i sht i fackspr.) om (klump av) smältande l. smält (o. mer l. mindre stelnad) massa (i sht av smält metall); ofta om sådan massa smält på en gång. Möller (1790). Sedan (vid myntning) de båda degelprofwen blifwit undersökte, och smältan till sin halt är riktig befunnen, utgjutes godset i tenar. SFS 1836, nr 16, s. 8. Diagram, som visa olika sammansatta smältors eller lösningars kristallisationstemperaturer, s. k. smältdiagram. TMatFysKemi 1920—21, s. 215. Rig 1922, s. 129 (om klump utgörande fynd efter primitiv järnsmältning). Polymeren kan smältas och pressas genom en spinndysa med mycket fina hål, varvid smältan stelnar i form av fibrer. Textilbok. 149 (1956). — jfr KOPPAR-, MALM-, METALL-, TVÅL-SMÄLTA. — särsk.
a) (förr) om var o. en av de stora klumpar av välljärn, som vid sammanarbetning av flera färskor erhölls vid smältfärskning (o. varav smältstycken framställdes). Bergv. 1: 303 (1681). Blästern drifwes i början sakta, men till slut med häftighet, att godset må skiljas och det färskade Järnet sammandragas utur Slaggen till en liten Smällta eller Lupp, som wäger ifrån 1 1/4 till 1 3/4 Centner. Rinman JärnH 257 (1782). Färskandet (av tackjärnet) skedde (före bessemermetodens införande) antingen i smälthärdar eller puddelugnar och färskorna samlades och nedsmältes i förra fallet till ”smältor”, hvaremot de i senare fallet hopväldes till ”puddelbållar”. Kruhs UndrV 203 (1884). Järnet (är) det mäktiga Uralbergets värdefullaste metall. .. Här ryka hyttor, här blåsas smältor under orkanlikt gny. Hemberg Kola 155 (1902). (Böndernas) metoder (med avs. på hyttdriften) voro (i ä. tid) ganska primitiva … Smältorna höggos med yxa till likformiga klumpar … Dessa kallades osmundar och gingo i handeln som ett slags mynt. Ljung EnköpH 1: 17 (1963). — jfr PLÅT-, PUDDEL-, PUDDLINGS-, RÅSTÅLS-, RÄCKAR-, SKROT-, STÅNGJÄRNS-, TACKJÄRNS-SMÄLTA. — särsk. i uttr. göra smälta(n), ss. beteckning på arbetet att gm sammanarbetning av färskorna åstadkomma en smälta. Rinman JärnH 398 (1782: Smälltan). Dens. 2: 741 (1789: smälta). JernkA 1825, s. 312.
b) glasfabr. om smältande l. smält glassats. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 189. Inne i deglarna glänste det i smältan som rött vin. Moberg Sold. 101 (1944). Satsen till det bruna (butelj-)glaset bestod bl. a. av backsand och vanlig koksalt, men till det halvvita hade man vit sand. Man gjorde sex smältor i veckan. Rig 1952, s. 21. — jfr GLAS-, RUBIN-SMÄLTA.
c) geol. magma (se d. o. 2); äv. allmännare, om bergartsmassa som omsluter malmåder o. d. (med tanke på att bergarter urspr. varit i smält tillstånd). Bergman Jordkl. 2: 218 (1774). Så vidt jag känner till saken, är ådran, som innehåller silfret, inbakad mellan smältor af granit. Nyblom Twain 2: 67 (1874). Sedan jordmassan från .. gasform övergått i en glödande smälta, började den undergå förändringar … I smältan sjönk de tunga elementen nedåt och bildade en kärna. Hadding Geol. 9 (1954).
d) mer l. mindre bildl.; företrädesvis i slutet. Såsom .. (”smidet”, dvs. den nu föreliggande boken,) icke af enahanda ådror är utbrutit, doch i smältan giordt till en klimp, och sedan uthambrat, menar iag (etc.). Verelius Herv. Dedik. 5 (1672). Symbolen är helgjuten af samma smälta, men Allegorien hoplimmad af särskildta kallnade bitar. Törneros (SVS) 4: 81 (1826). Klassisk bildning och kristendom sammanflöto (under reformationens första tid i Tyskl.) i en smälta. Landgren PredTal 2: 129 (1886); jfr slutet. Forssell i 3SAH LXXXIII. 1: 158 (1975). — särsk. (vard., i sht i vissa trakter) om (oordnad) massa l. mängd l. hög l. hop (av personer l. saker o. d.); ”brass”, ”smita”, ”surv”; i sht i uttr. hela smältan, hela sällskapet l. allihop resp. alltihop, ”hela surven”; i sg. best. i sht förr äv.: det hela l. hela saken l. ”pudelns kärna”. Det fodras wäl mera till än bara önska, och skiuta sedan ifrån sig hela smältan. VDAkt. 1729, nr 29. (Betjänten:) Jag kommer at öfwertala Flickan at öfwergifwa den gamla tiufwen, hennes Far, och at flytta till min Herre. Herr Ludvig. Sackta: der ha wi smältan. Missförståndet 34 (1740). I stan var det möten af alla slag: / En smälta man såg af artister. Sehlstedt 4: 47 (1871). Det vore väl lika bra, om vi la hela smältan (av plockad svamp) i min korg, för där får det plats. Wærn-Bugge Herrsk. 44 (1926). Örlogsmän av olika storleksordning och typer, tyska och inhemska i en enda smälta. Mörne FörlL 107 (1945).
-GÖRING, i sht förr äv. -GÖRNING. (-ing 1839 osv. -ning 1851—1932) (förr) i fråga om härdsmide: framställning av smältor (gm sammanarbetning av de vid färskningen bildade färskorna). Åkerman Stångj. 54 (1839). —
-HAMMARE. (förr) hammare (se hammare, sbst.2 2 a) för smälthopslagning, hopslagningshammare; jfr -ånghammare, mumlingshammare, smältar-hammare. Hülphers Dal. 46 (1762). De gamla hederliga smälthamrarnas ojämna, sävliga, dova trolldunsar. Boberg IllRes. 224 (1935).
-stabbe. (förr) ställning utgörande underlag för städ till smälthammare, smältstabbe. JernkA 1861, s. 363. —
-HOPSLAGARE.~0200. (förr) metallarbetare som sysslade med smälthopslagning, hopslagare. JernkA 1878, s. 132. —
-HOPSLAGNING~020. (förr) hopslagning av (en smälta l.) smältor (med smälthammare). JernkA 1858, s. 143. —
-KNIV, sbst.2 (sbst.1 se sp. 7808). (förr) för smältans sönderhuggande i smältstycken använd knivliknande stamp. Rinman 2: 742 (1789). —
-KROK. (smält- 1669 osv. smälte- 1550—1642) (förr) redskap i form av en krok för arbete med smältor o. d. i smälthärd l. smältugn o. d.; jfr -hake. Holmkvist BergslHyttspr. 88 (i handl. fr. 1550). —
(2) -MIX ~mik2s, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden till mixa] tekn. i sodahus i sulfatpappersfabrik: cistern med omrörare som blandar ut (löser) smältan av den indunstade svartluten i varmt vatten. HbSkogstekn. 570 (1922). —
(2) -MIXARE. [senare leden till mixa] tekn. i sulfatpappersfabrik: arbetare som bl. a. har uppsikt över smältmixen. SvYrkeslex. nr 310, s. 3 (1955). —
-SLÄGGA. (förr). Smältslägga är vid stångjärnssmide en stor slägga .., hvarmed smeden afslår den yttre slaggen på smältan, innan hon bäres under hammaren. Rinman 2: 750 (1789). —
-SPETT. (förr) stort spett för bearbetning o. upplyftning av smältor; jfr -stång, -stör. Rinman 2: 781 (1789). —
-STYCKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7831). (förr) till en regelbunden form gm hopslagning under hammare (smälthammare) o. ev. delning (med smältkniv o. d.) av en smälta (l. smältor) format stycke. BlBergshV 18: 24 (1687). Sveriges export av järn och stål utgjordes de närmaste åren före kriget till ungefär 2/3 av halvfabrikat, såsom tackjärn, smältstycken, råstänger (osv.). HandInd. 455 (1926).
Ssgr (förr): smältstycke- l. smältstyckes- l. smältstycks- l. smältstyck-avbränning. jfr avbränning 1 b α. JernkA 1883, s. 410.
-STÅNG. (förr) stång med vilken smältaren höll smältan samlad; jfr -spett, -stör. Rinman JärnH 392 (1782). —
-STÖR. (förr) vid tysksmide använd kort, järnbeslagen stång varmed smältan upplyftes på städet; jfr -spett, -stång. Böök OfficFerr. 24 (1722). —
-TÅNG. (smält- 1750 osv. smälte- 1550) (förr) tång för hantering av smältor (i hammarsmedshärd). Holmkvist BergslHyttspr. 89 (i handl. fr. 1550). —
B (†): SMÄLTE-HAKE, -KROK, -TÅNG, se A.
Spalt S 7809 band 28, 1980