| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÄRTA smær3ta2, förr äv. SMÄRTSA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SMÄRTE, r. l. m., l. SMÄRTS, m.? Anm. I gen. sg. best. förekommer ngn gg i språkprov som ansluter sig till bet. 1 slutet den arkaiserande formen smärtones. ArbT 1948, nr 141, s. 5.
1) lidande av (företrädesvis) fysisk art, plåga (se PLÅGA, sbst. 2); värk; äv. i pl., dels om olikartade l. vid olika tillfällen uppträdande lidanden, dels sammanfattande (liktydigt med sg.): värk. Såsom kroppen inthet kan mista den ringæste ledamot vthan smertz och skada, altså (osv.). Schück Wivallius 1: 146 (i handl. fr. 1631). Istret (från hundar) .. fördrifwer torrwerck och smärta af Podagra. Orrelius Diurr. 8: 7 (1750). Du skall föda dina barn med smärta. 1Mos. 3: 16 (öv. 1878; Bib. 1917: med smärta skall du föda dina barn). Längs via Dolorosa till Den heliga gravens kyrka, som är fjortonde stationen på smärtornas väg. Siwertz Abess. 63 (1926). (Den variga inflammationen i mellanörat) kännetecknas av smärtor i örat. Petrén EpidSj. 34 (1926). Han dog hastigt, utan smärtor och omtöcknad av droger. Hedberg DockDans. 21 (1955). — jfr ANSIKTS-, DÖDS-, FÖDSLO-, GÖRDEL-, KOLIK-, KROPPS-, LED-, MAG-, MUSKEL-, NERV-, PODAGER-, REFLEX-, ROT-, RYGG-, TARM-SMÄRTA m. fl. — särsk. (i religiöst spr.) i uttr. smärtornas, stundom äv. smärtans man, om den lidande Kristus (äv. om konstnärlig framställning, där Kristus avbildas törnekrönt o. sargad o. med spikhål på händerna); jfr SMÄRTE-MAN. Föraktad war han och af menniskor öfwergifwen, smärtornas man och krankhetens .. förtrogne. Melin HelSkr. Jes. 53: 3 anm. (1858); jfr: En smärtornas man och förtrogen med krankhet. Jes. 53: 3 (Bib. 1917). Från min syndabörda kan / du mig lösa, smärtans man! Arbman Ton. 58 (1920). 2SvUppslB (1953; om konstnärlig framställning). jfr (oeg., med anslutning till 2, om en för psykiskt lidande utsatt man): (I mannens) bleka ansikte kan man spåra det upphöjda lugn och den djupa smärta, som av naturliga skäl måste prägla en man, som i nio fruktansvärda år grubblat på Skeppargatans sträckning och profiler. Efter denne smärtones man kommer en annan, klädd i blå overall, bärande på ett avvägningsinstrument. ArbT 1948, nr 141, s. 5; jfr anm. ovan.
2) lidande av (företrädesvis) psykisk art, kval, plåga (se PLÅGA, sbst. 3); sorg; särsk. (i sht i vitter stil) om lidande som framkallas av kärlek, kärlekskval; jfr SMÄRTAN. (Signill) waar .. eÿ så Obstinat, / som tu äst min enda skat, / lät tigh dock beweeka, / waar tu min som iag är tin, / frelsz mig ifrån smärtz och pÿn, / at iag medh tig må leeka. Visb. 3: 177 (1651). Jag har .. aldrig haft den smärtan, att se någon af mine Landsmän tilltalte eller straffade uti Consistoriis, för ungdoms fel och kitsligheter. Linné Bref I. 1: 282 (1753). Kroppens plågor, sinnets smärta, / Grafvens djup som förestår; / Alt förglömmes, då dit hjerta / Mot mit ömma hjerta slår. Kellgren (SVS) 2: 365 (c. 1788). (Besökande) hafva berättat mig, till min stora smärta, att dagbladen innehålla en ganska stor bitterhet emot Dig (dvs. G. Scott). SWäsström (1842) i KyrkohÅ 1927, s. 272. Lady Marmour tiger .., tills hon .. flyr i förtvivlan, efterlämnande ett knapphändigt, stolt brev, darrande av återhållen smärta. Boye Ast. 97 (1931). Jag kan känna mycken olust, ja, bitter smärta, när jag minnes (mina tidigare utsvävningar). Malmberg StyckVäg 206 (1950). — jfr AVSKEDS-, DÖDS-, SAMVETS-, SINNES-, SJÄLS-, SKAPAR-, VÄRLDS-SMÄRTA m. fl. — särsk. i pl., om olikartade l. vid olika tillfällen uppträdande lidanden; ngn gg äv. sammanfattande (liktydigt med sg.): lidande l. kval l. sorg. Hennes Kongl. Maj:t hafwer (vid konungens frånfälle) sökt något lugn för Des bedröfwade sinne, då Hon fått dela Des smärtor med Des käraste Blods-Förwanter. PH 10: 58 (1772). Just när man längtar som mest, att med ens då svikas af flickan, / o, för en älskare den smärtan af smärtor är värst! Janzon Prop. 2: 75 (1908).
-BANA, äv. (i bet. 2) -BAN. (smärt- 1917 osv. smärto- 1830 osv.)
1) (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) till 1, = -sinnes-bana. 2NF 26: 75 (1917).
(1, 2) -BEFRIELSE. (smärt- 1975 osv. smärta- 1924 osv.) befrielse från smärta. Key Allsegr. 2: 225 (1924). —
(1, 2) -DÖVANDE, p. adj. -stillande 1, 2; särsk. till 1, = -stillande 1. Lilius SmåbarnSjälsl. 99 (1917; om kur). —
-FRI. (smärt- 1819 osv. smärto- 1831 osv.)
1) till 1: fri från smärta; äv.: som icke medför smärta; jfr -lös 1. Atterbom Minn. 586 (1819). Ett nytt, osvikligt, smärtfritt liktornsmedel. Idun 1890, s. 11. (i annons).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2: som går l. sker utan besvär l. svårighet, lätt, enkel. (Telegraf-)Styrelsen ansåg sig .. förpliktad att göra allt för att underlätta övergången till automatisk drift (av telefonstationerna) och göra denna övergång så smärtfri och litet betungande som möjligt. ST(A) 1930, nr 10, s. 6. särsk. ss. adv.: utan besvär l. svårighet l. krångel, lätt, enkelt (äv. i uttr. enkelt och smärtfritt); äv.: utan att medföra skada l. utan att väcka uppseende o. d. Instucken som novell i en större samling skulle ”Armas” sannolikt passera ganska smärtfritt, men (osv.). RSchildt (1920) hos Castrén Schildt 267. Kyrkskjutsen med jungfrur gick runt ett par gånger vid bron över västra stambanan, där det är en skarp krök och dålig sikt, men .. det avlöpte relativt smärtfritt. Lewenhaupt MinnV 173 (1936). Arbetet i klassen (under matematiklektionerna) gick stilla och allvarligt, ömsom flytande och smärtfritt ömsom mera knaggligt och besvärligt. ÅbSvUndH LIX. 2: 135 (1940). Om någon tid, något år, när de provat varandra tillräckligt, gifter de sig enkelt och smärtfritt, Birgit och Rickard. Lundkvist Vindingev. 271 (1956).
Avledn.: smärtfrihet, r. l. f. särsk. till -fri 1. Tholander Ordl. (1872). Tanken att försöka åstadkomma smärtfrihet vid kirurgiska ingrepp är mycket gammal inom medicinen. LbKir. 1: 425 (1920). —
-FULL. (smärt- 1727 osv. smärtans- 1838—1861. smärte- 1702 osv. smärto- 1808 osv.)
1) till 1.
a) med sakligt huvudord: full av smärta, som är förenad med l. vittnar om smärta, smärtsam (se d. o. 1); förr äv. om djur: som vållar smärta. Een smärtefull Podager. Runius (SVS) 2: 183 (c. 1710). Vi få såfva i ro, utan at befara de smärtefulla Mångfotar (dvs. skolopendrar), .. för hvilka Indianerne måste hålla en beständig eld hela natten. Linné MusReg. XX (1754). Där funnos inga smärtfullt förvridna drag, som tydde på en plågsam dödskamp. Lagergren Minn. 9: 48 (1930).
b) (numera föga br.) om person: som lider smärta, lidande, plågad. (Man måste) lära .. (människorna) att .. skilja mellan .. (Kristus) sjelf och de många, mer eller mindre lyckade, porträtt, som efter honom aftecknat sig på den smärtfulla mensklighetens Veronika-duk. Wikner Vitt. 247 (1866); jfr 2 b.
2) till 2.
a) med sakligt huvudord: full av smärta, som är förenad med l. vittnar om smärta, smärtsam (se d. o. 2). Jagh var så olyckelig och måste .. göra en altför beklagligh raport .. om den smärtefulla förlust vi lidit (gm hertig Fredriks av Holstein död). Carl XII Bref 13 (1702). Då (dvs. då en röst som kallar till bröllop hos himmelens konung hörs) ljusna de smärtfulla dragen (hos en person som plågas av sina minnen). Hertzberg Dikt. 86 (1880).
b) (numera föga br.) om person: som lider smärta, lidande, plågad; förr äv. i uttr. bliva smärtfull, fyllas av sorg, sörja. (Lat.) Condolere .. (sv.) Blifwa smärtefull, sörga tillika med. Ekblad 91 (1764). Jag, smärtansfulle, fattar meningen häraf (dvs. av vad som berättats). Almqvist Törnr. 1: 140 (1839). —
(1, 2) -FULLHET~02 l. ~20. (smärt- 1942 osv. smärte- 1749 osv.) [jfr -full] egenskapen l. förhållandet att vara full av smärta. Lind (1749). —
(1, 2) -FYLLD. (smärt- 1889 osv. smärte- 1921 osv.) fylld av smärta. Lundegård Prins. 108 (1889). Se, vi gå upp till Jerusalem. / Vem går att med Herren vaka / Och, såsom vår himmelske Fader vill, / Den smärtfyllda kalken smaka? Ps. 1937, 70: 2. —
-FÖRNIMMELSE. (smärt- 1898 osv. smärte- 1889 osv. smärto- 1934 osv.) förnimmelse av smärta.
-GLISANDE, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som öppnar munnen (så att tänderna syns) av smärta. Sandgren Förklar. 25 (1960). —
-GRÄNS. [jfr t. schmerzgrenze] fysiol. gräns vid vilken en sinnesförnimmelse uppfatta ss. smärta, om den ökar i intensitet; jfr -tröskel. IngHb. 1: 693 (1947). —
-KIRURGI. med. kirurgi som har till ändamål att hindra smärtförnimmelser från sjuk kroppsdel att nå fram till hjärnbarken. 2SvUppslB 20: 1198 (1961). —
-KÄLLA. (smärt- 1932 osv. smärte- 1889 osv.) källa (se d. o. 2 b) till smärta.
-KÄNSEL. (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) förmåga att känna smärta; jfr känsel 4 a. Wretlind Läk. 9—10: 147 (1902). —
-KÄNSLA. känsla av smärta.
-KÄNSLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -känslig] särsk. till 1: känslighet för smärta. Thunberg KroppByggn. 124 (1907). —
-LEDANDE, p. adj. (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) om nerv: som leder smärtförnimmelser. VetAÅb. 1909, s. 257. —
-LEDNING. [jfr t. schmerzleitung] (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) förhållandet att smärtförnimmelse (via smärtnerv) leds från en för retning utsatt kroppsdel till hjärnbarken. SvLäkT 1935, s. 1716. —
(1, 2) -LINDRANDE, p. adj. (smärt- 1805 osv. smärte- 1925 osv. smärto- 1854 osv.) särsk. till 1, i sht om (verkan av) läkemedel l. behandling vid sjukdom. Smärtlindrande medel. Nordforss (1805). 2NF 32: 217 (1921; om verkan av sjukgymnastiska rörelser). —
1) till 1, = -fri 1. Petersson Tib. 19 (1860). För kung Menelaos hans styrman / fälldes af smärtlös pil, som blef skickad af Foibos Apollo. Lagerlöf HomOd. 29 (1908).
-NERV. (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) nerv med uppgift att leda smärtförnimmelse från en för retning utsatt kroppsdel till hjärnbarken; i fråga om nutida fysiologisk uppfattning ersatt av: sensorisk nerv. 2NF 14: 169 (1910). —
-PERIOD. fysiol. period (av sjukdom l. förlossning o. d.) varunder smärta förnims; jfr -skov. LbKir. 2: 631 (1922). —
-PUNKT. [jfr t. schmerzpunkt] (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) om var o. en av smärtsinnets sinnespunkter. Wretlind Läk. 5: 64 (1897). —
-REAKTION. (smärt- 1924 osv. smärte- 1957 osv.)
-RIK. (smärt- 1893 osv. smärte- c. 1863 osv. smärto- 1920 osv.) (i vitter stil) till 2: som utsätts l. utsatts för l. kännetecknas av l. har samband med mycken smärta. Snoilsky Eko 12 (c. 1863; om land). Vetterlund GmÅr. 127 (1920; om vemod). —
(2) -RUS. (smärtans- 1819. smärto- 1947 osv.) rus (se rus, sbst.2 3) förorsakat av smärta. Hammarsköld SvVitt. 2: 167 (1819). —
(2) -SALIG.
1) (ngt vard.) om person: på en gång lidande o. lycklig, lidande på ett mer l. mindre tillgjort sätt; jfr salig 2. Hon vände strax ansiktet mot taket och såg så smärtsalig ut, att Gust måste fnittra. Siwertz Låg. 81 (1932).
-SINNE. [jfr t. schmerzsinn] (numera i sht i skildring av ä. fysiologiska föreställningar) sinne (se sinne, sbst.2 2) varmed smärta förnims. Schéele Själsl. 329 (1895). —
-SINNES-BANA. (i fysiologiskt fackspr. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) sinnesbana för smärtledning; jfr -bana 1. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 67 (1952). —
-SKOV. fysiol. = -period. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 15 (1837; vid förlossning). LbInternMed. 2: 1201 (1918; vid sjukdom). —
(1, 2) -SKRI. (smärt- 1856 osv. smärte- 1864 osv.) (numera i sht i vitter stil) = -skrik. Hygiea 1856, s. 833. —
(1, 2) -SKRIK. (smärt- 1960 osv. smärte- 1901 osv.) skrik av smärta; jfr -skri, -vrål. Quennerstedt Torneå 1: 184 (1901). —
-STILLA. (tillf.) om växten Leonurus cardiaca Lin. (som förr hade medicinsk anv. ss. smärtstillande medel), hjärtstilla. Karlfeldt FlPom. 45 (1906). —
1) till 1, om (egenskap hos l. verkan av) läkemedel l. behandling. Sahlstedt (1773). De våtvärmande omslagen .., hvilka ofta ha en synnerligen välkommen, smärtstillande förmåga. 2NF 33: 303 (1921). Salicylsyran utmärker sig för sina smärtstillande och febernedsättande egenskaper. Bolin KemVerkst. 107 (1942). Smärtstillande injektioner. BilskolLb. 337 (1959). särsk. i vissa uttr.
a) smärtstillande balsam, (farm.) salva beredd av mentol, metylsalicylat (dvs. en förening av metylalkohol o. salicylsyra) o. gult vax m. m. BenämnApoteksv. 126 (1930).
b) (förr) smärtstillande liniment l. olja, liniment bestående av en blandning av bolmörtsolja o. kamferolja (se d. o. 1), grön kamferolja, kamferbolmörtsolja. Smärtstillande olja. PharmComp. 52 (1891). Smärtstillande liniment. Lindgren Läkem. (1902).
c) (förr) smärtstillande vatten, för utvärtes bruk avsett läkemedel bestående av en vattenlösning av natriumklorid med tillsats av ammoniak o. kamfersprit. Hannes’ mor .. gneds .. med smärtstillande vatten. Tavaststjerna Inföd. 234 (1887).
-TRÖSKEL. (smärt- 1965 osv. smärta- 1967) [jfr t. schmerzschwelle] fysiol. = -gräns. Alkohol .. ger även i måttliga doser en markant höjning av smärttröskeln. DN(A) 1965, nr 15, s. 4. —
-TRÖSKEL-VÄRDE. fysiol. värde som anger var gränsen för en smärtförnimmelse ligger. VocTélInt. 175 (1938). —
(1, 2) -VECK. (smärt- 1951 osv. smärte- 1918 osv.) på panna l. kring mun: veck som vittnar om smärta; jfr -rynka. Belfrage Väg. 26 (1918). —
B (mera tillf.): SMÄRTA-BEFRIELSE, -TRÖSKEL, se A.
C [jfr d. smertens- (t. ex. i smertensfuld, smärtfull), t. schmerzens- (t. ex. i schmerzenslager, smärteläger, schmerzensvoll, smärtfull); i sv. är ssgrna möjl. i ett l. annat fall bildade till smärtan men uppfattas numera ss. hörande till smärta, sbst.; jfr ssgr med förleden fasans- (se fasan, sbst.1), vilka numera uppfattas ss. hörande till fasa, sbst.] (i vitter stil, numera föga br.): SMÄRTANS-FULL, se A. —
-LÄGER, se D. —
-RUS, se A.
D (utom i smärte-man numera företrädesvis i vitter stil): (2) SMÄRTE-BARN. (smärte- 1905 osv. smärto- 1840 osv.) [jfr t. schmerzen(s)kind] barn som bereder l. berett sin far l. mor smärta, sorgebarn; äv. oeg. l. bildl., särsk. om litterärt arbete som bereder l. berett sin upphovsman smärta. Bremer Strid 36 (1840). 2NF 4: 97 (1905; om litterärt arbete). —
-FULL, -FULLHET, -FYLLD, -FÖRNIMMELSE, se A. —
(1, 2) -KALK. bildl., ss. symbol för smärta; särsk. i sådana uttr. som dricka smärtekalken all, lida (den yttersta) smärta. Vid Nördlingen den tömdes ock till dräggen, smärtekalken. Wirsén Vint. 203 (1890). Utan tvekan .. drack han (dvs. Kristus) smärtekalken all. Bergman MedeltPoesi 23 (1899). —
-KÄLLA, -LINDRANDE, -LINDRING, se A. —
-LÄGER. (smärtans- 1891. smärte- 1838 osv. smärto- 1859 osv.) [jfr t. schmerzenslager] smärtfullt sjukläger; särsk. bildl. (äv. med anslutning till smärta, sbst. 2), om plats l. tillstånd som kännetecknas av (fysiskt l. psykiskt) lidande. Lofver Gud i himmels höjd; / Bytt är tidens smärteläger / Uti evighetens fröjd. Wallin (SVS) 2: 258 (1838). Under alla de år, han legat utsträckt på sitt smärtans-läger, hade längtan förblifvit oberörd af sjukdomens härjningar. Lundegård LaMouche 77 (1891). —
-MAN. (smärte- 1746 osv. smärto- 1918 osv.) [jfr t. schmerzensmann] (i religiöst spr. o. konsthist.) om den lidande Kristus; äv. om konstnärlig framställning, där Kristus avbildas törnekrönt o. sargad o. med spikhål på händerna; jfr marter-man, smärta, sbst. 1 slutet. KyrkohÅ 1903, s. 89 (1746). Smärtemannen (i en nisch i Vendels kyrka) .. är placerad så, att han ej skär skriftbanden (som tillhör bilderna nedanför). Fornv. 1947, s. 318. —
-REAKTION, -RIK, -ROP, -SKRI, -SKRIK, -STILLANDE, se A. —
-STING. sting som medför smärta; företrädesvis bildl. (med anslutning till smärta, sbst. 2); jfr -styng. Kjersén Strof. 43 (1925). —
-VECK, se A.
E (utom i smärto-man numera företrädesvis i vitter stil): SMÄRTO-BANA, se A. —
-BARN, se D. —
-FRI, -FULL, -FÖRNIMMELSE, -LINDRANDE, se A. —
-LÄGER, -MAN, se D. —
-RIK, -RUS, -TILLSTÅND, -VRÅL, se A.
Spalt S 7842 band 28, 1980