| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNYT sny4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utskjutande l. framskjutande smal (spetsig) del av ngt; särsk. om markparti; jfr SNUT, sbst. 2, SNYTE 3. En liten Snyt (av en hage). NVedboDomb. Höstt. 1773, § 109. Pettersson i Hagen säljer. — Skogsbiten vid kärret? frågade Alexander. Gubbens leende blef bredare. — Åtta hundra, upplyste han. — Det kan snyten vara värd. Köp! Janson Ön 14 (1908).
2) [eg. specialanv. av 1] tekn. på skänk (se SKÄNK, sbst.2 7): avloppsurtag. IntGjuteriordb. 117 (1962).
Spalt S 8268 band 28, 1980