Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPERMA spær4ma, äv. 32, r. l. m. l. f. (Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 65 (1886) osv.) l. n. (Dalin (1871) osv.); best. -n resp. -t.
Etymologi
[jfr t. sperma, eng. sperm(a), fr. sperme, lat. sperma; av gr. σπέρμα (gen. –ατος), frö, säd, till stammen i σπείρω, sår, möjl. samhörigt med sv. dial. språ, gro, öppna sig, spricka ut (se SPRÖDA, alstra ny växt). — Jfr DIASPORA, PAN-SPERMI, SPERM, SPERMACETI, SPERMATID, SPERMATIE, SPERMATO-, SPERMID, SPERMIE, SPERMO-, SPOR, SPORADISK]
1) (i sht i fackspr.) om den vätska som hos människa o. djur tjänar till att överföra hanliga könsceller till den honliga organismen, sädesvätska. Forsius Phys. 245 (1611). Vid bedrivande av seminverksamhet skola vidtagas sådana anordningar, att det för varje seminering utan svårighet kan fastställas från vilken bagge sperman härrör. SFS 1964, s. 64.
2) hanlig könscell; ss. förled i ssgr o. i avledn.
Ssgr: (1) SPERMA-BANK. (i fackspr.) lager av nedfryst sperma avsedd att användas vid konstgjord befruktning. AB 6/6 1957, s. 10 (i fråga om amerikanskt förslag). —
(1) -BILDANDE, p. adj. fysiol. som bildar sperma. 2NF 26: 670 (1917; om celler). —
-CELL. [jfr t. spermazelle] fysiol.
1) till 1: spermabildande cell. 2NF 26: 670 (1917).
2) till 2: hanlig könscell. BotN 1904, s. 27. —
(2) -CENTRUM. [jfr eng. sperm-centre] (numera mindre br.) fysiol. = -kärna. Hammar FostUtv. 29 (1900). Auerbach (1913). —
(1) -DONATOR. (i sht i fackspr.) = -givare. SDS 1953, nr 274, s. 3. —
(1) -GIVARE. (i sht i fackspr.) person l. djur som lämnar sperma till konstgjord befruktning; jfr -donator, -leverantör. SvD(B) 1951, nr 32, s. 8. —
(2) -KÄRNA. [jfr t. spermakern, eng. sperm nucleus] fysiol. kärna i spermacell (se d. o. 2); jfr -centrum. 3NF 13: 1204 (1930). —
(1) -LEVERANTÖR. (i sht i fackspr.) = -givare. SvD 1975, nr 123, s. 8.
Avledn.: SPERMATIKER0400, m.//ig. (numera knappast br.) till 2, = spermatist. Dalin 710 (1871). —
SPERMATISK040, adj. [jfr t. spermatisch, eng. spermatic, fr. spermatique, lat. spermaticus, gr. σπερματικός] (i fackspr.) till 1: som utgör l. alstrar l. härrör från l. finns i l. har samband med sperma; förr särsk. i uttr. spermatiskt djur l. spermatisk småkropp, hanlig könscell, spermie (se d. o. 1) o. d. Vår spermatiska vätska. Kellgren (SVS) 4: 243 (1781). De spermatiska Djuren. Adlerbeth PVetA 1790, s. 19. Spermatiska små-kroppar. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 445. Spermatiska kärl, (dvs.) sädeskärl. Ekbohrn (1904). särsk. (†) om del av människas l. djurs kropp (t. ex. ben, brosk, sena, nerv, hud): som (enl. äldre föreställningar) alstras av sädesvätskan; motsatt: som (enl. äldre föreställningar) alstras av blodet. Forsius Phys. 251, 253 (1611). —
SPERMATIST104, m.//ig. [jfr t. o. eng. spermatist, fr. spermatiste] (förr) till 2: anhängare av läran att de nya individerna vid befruktning urspr. fanns i de hanliga könscellerna (o. enbart erhöll näring från ägget); jfr spermatiker. Wirén ZoolGr. 1: 80 (1896).

 

Spalt S 9527 band 29, 1984

Webbansvarig