| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPIREA spire3a2 l. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SPIRÉ, r. l. f.; pl. -er.
i sht bot. o. trädg. (individ l. art av) växtsläktet Spiræa Lin.; äv. (företrädesvis ss. senare led i ssgr l. elliptiskt härför) i utvidgad anv., dels om (individ l. art av) släkte som förr uppfattades ss. en art av ovannämnda släkte (särsk. dels om Sorbaria (Ser. ex DC.) A. Br., rönnspirea, dels om Aruncus dioicus (Walter) Fernald, plymspirea, dels om Filipendula ulmaria (Lin.) Maxim., älggräs l. mjödspirea, dels om Filipendula vulgaris Moench, brudbröd), dels om växt (l. art l. släkte av växter) som liknar l. erinrar om (vissa av) de ovannämnda (särsk. dels om (individ l. art av) släktet Physocarpus (Cambess.) Rafin., smällspirea, dels om individ l. art av stenbräcksläktet Astilbe Buch.-Ham.); äv. koll., om växter av ovan angivet slag; jfr SPIRA, sbst.3 VetAH 1798, s. 75 (om S. salicifolia). Spiræerna hafva ett fem- eller sexklufvet blomfoder och en fem- eller sex-bladig blomkrona, 5—6 eller ock flere pistiller. Torén Rebau o. Hochstetter 100 (1851). Vid Mora hotells trädgård äro syrenhäckarna påfallande storväxta, och spiræan otadelig. Strindberg TrOtr. 4: 170 (1897). Flera af våra trädgårdars s. k. spireor höra ej .. (till släktet Spiræa), utan till andra rosacésläkten. Sålunda hör den praktfulla, 2 m. höga vippspirean .. till släktet Holodiscus. 2NF 26: 743 (1917). De i krukor mycket ofta odlade ”spireorna” med hvita eller rödaktiga små blommor i rika ställningar och vackert bladverk höra till släktet Astilbe bland saxifragacéerna. Därs. Sonesson HbTrädg. 760 (1919; om Aruncus dioicus (Walter) Fernald). Den svenska midsommarens vita spirea, mest känd under namnet brudbröd. Östergren (1944). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 458 (1947; om släktet Spiræa). — jfr BUSK-, HÄCK-, KVAST-, MJÖD-, PLYM-, PRAKT-, RIBS-, ROSEN-, RÖNN-, SLÅN-, SMÄLL-, SNÅR-, VIPP-SPIREA. — särsk. i förb. med karakteriserande adj., i vissa uttr. utgörande namn.
a) (mindre br.) japansk spirea, (den i bl. a. Japan hemmahörande) Spiræa japonica Lin. fil., praktspirea; jfr e. Hylander PrydnV 101 (1948).
b) (bot. o. trädg.) rysk spirea, (den från uralområdet i Ryssl. stammande) Spiræa hypericifolia Lin. VåraKulturvN 163 (1977).
c) (trädg.) röd spirea, Spiræa salicifolia Lin. (som bär rosenröda blommor), häckspirea; jfr g. Fries Ordb. (c. 1870).
d) (bot. o. trädg.) sibirisk spirea, (den i bl. a. Sibirien hemmahörande) Spiræa trilobata Lin.; jfr ribs-spirea. Hylander PrydnV 68 (1948).
e) (trädg.) skön spirea, (den sköna l. ss. speciellt skön betraktade) Spiræa japonica Lin. fil., praktspirea; jfr a. Lilja SkånFl. 339 (1870).
f) (trädg.) vacker spirea, (den vackra l. ss. speciellt vacker betraktade) Spiræa bella Sims. Lilja FlOdlVext. 71 (1839).
g) (trädg.) vanlig spirea, spiræa salicifolia Lin. (som förr utgjorde den mest odlade spirean i Sv.), häckspirea; jfr c. Lilja FlOdlVext. 70 (1839).
-SPINNARE. [larverna lever på bl. a. spireaväxter] spinnarfjärilen Spilosoma luteum Hufn., gul tigerspinnare. Dahlbom Insekt. 186 (1837).
-ARTAD, p. adj. (spiré- 1857) i sht bot. o. trädg. om växt: som tillhör l. överensstämmer med l. liknar spireaväxter(na) l. en spireaväxt; jfr arta V 3. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 278 (1857; om växter). —
-OLJA. (i fackspr., särsk. tekn. o. handel.) i (blommorna av) vissa spireaväxter förefintlig eterisk olja innehållande ett ämne (utgörande en aldehyd l. ester) som ger oljan en karakteristisk väldoft o. därför används vid parfymtillverkning; äv. om syntetiskt framställd olja av likartad kemisk konstitution o. lukt.
a) [jfr t. spiräaöl] olja innehållande salicylaldehyd. Dumas har .. gjort en jemförelse emellan den artificiella och den nativa spiræaoljan, och funnit deras öfverensstämmelse fullkomlig. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 493.
b) (mindre br.) olja innehållande metylsalicylat (dvs. en ester av salicylsyra), vintergrönolja. Ekbohrn (1936). —
-SYRA. [jfr t. spiräasäure, salicylaldehyd; aldehyden framställdes för första gången (år 1832) ur blomman av älggräs] (†) salicylaldehyd; äv.: salicylsyra; jfr spir-syra, spir-syrlighet. (Piria) kallar den nybildade oljan Hydrure de salicyle. Vi skola kalla den Spiræa-syra. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 483. (Salicylsyrlighet) finnes uti den flygtiga olja, som erhålles genom destillation med vatten af elggräsblommor (Spirea ulmaria), och derföre äfven fått namn af spireasyra. Almström KemTekn. 2: 429 (1845). —
-SYRAD, p. adj. [jfr -syra] (†) ingående i salt l. ester av salicylsyra, ”salicylsyrad”. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 293 (om kali). Därs. 298 (om ammoniumoxid). —
-VÄXT. Det finns många vackra spireaväxter.
Spalt S 9787 band 29, 1985