| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRUND sprun4d, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
1) i fråga om lagerkärl (för öl l. vin o. d.), i sht tunna: runt l. fyrkantigt hål avsett att slå i l. tömma ur vätska genom o. att reglera trycket i lagerkärlet (särsk. om större sådant hål i första hand avsett att slå i vätska genom o. att reglera trycket; motsatt: tapphål); äv. om tapp l. propp avsedd att tillsluta sådant hål med (särsk. om tapp l. propp till större hål i första hand avsett att slå i vätska genom o. att reglera trycket; motsatt: svicka l. tapphålskork); jfr SPRUND, sbst.1 b, SPRUNS 1, SPUND. VocLib. avd. 36 (c. 1580). Hendrich .. (vittnade att) dee faaten (han kände till) warit med rund sprond. BtÅboH I. 6: 126 (1633). Slå upp båd’ sprund och svickor, / Och lät mig supa braf. Bellman (BellmS) 2: 38 (c. 1763, 1791). Den, som will tappa dricka eller öl ur en full ankare eller tunna genom tapphålet, får det icke att rinna förr, än han öppnat på sprundet. Berlin Lrb. 104 (1852). Å stora vinfat göres sprundet vanligen fyrkantigt och tillslutes med en klaff. ArbB 248 (1887). Hafva faten (för svagdricka) blifvit rengjorda .. men ej omedelbart begagnas böra såväl tapphålskork som sprund isättas efter rengöringen. Lindberg Svagdr. 93 (1892). TNCPubl. 47: 112 (1971). — särsk. [delvis möjl. utgående från SPRUND, sbst.1]
a) i utvidgad anv.
α) om öppning i mer l. mindre tunnliknande behållare l. om öppning varigenom ngt flyter l. rinner fram; äv. om tapp l. propp för sådan öppning. Kolmodin QvSp. 1: 498 (1732). Almström KemTekn. 1: 206 (1844; om propp till kärl vari kolsyregas bereds). Man ser (i det nedlagda järnbruket i Rönnöfors) ännu spåren, där det smälta järnet ringlat sig fram ur ugnens sprund. TurÅ 1909, s. 244. — särsk. (förr) bergv. i bokkista (se BOK-KISTA, sbst.2): öppning som är så inrättad att dess storlek kan ökas l. minskas medelst ett i höjdled förskjutbart järnbleck o. varigenom vid våtbokning vatten med (beroende på järnbleckets ställning) mer l. mindre finbokat gods flyter ut; särsk. i uttr. boka l. göra bokningen över sprund, boka o. därvid låta godset flyta ut över det (på olika höjd inställda) järnbleck som reglerar sprundets storlek. Sprund heter vid bokverk en öpning ifrån bokkistan. Rinman 2: 790 (1789). Därs. (: Boka öfver sprund). Bokningen göres (i Joachimsthal) öfver sprund. JernkA 1828, 1: 454.
β) [jfr t. sprund, tapp avsedd att tillsluta i pumprör upptagen öppning varigenom pumpkolven kan inspekteras o. repareras] (förr) bergv. på gruvpump: fyrkantig öppning avsedd att göra ventilen mellan sugrör o. cylinder tillgänglig för inspektion o. reparation; äv. om tapp avsedd att tillsluta sådan öppning med. Lindroth Gruvbrytn. 1: 593 (i handl. fr. 1751). Rinman 2: 790 (1789; om träplugg). Gjutjernsholkar anbringas för såväl sprundet som slunkan eller spygapet (på en pump). JernkA 1862, 2: 72. jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
γ) (†) inre livmodermun. Hoorn Jordg. 1: 21 (1697). Schützercrantz 1Förlossn. 12 (1785). — jfr MODER-SPRUND.
δ) (i sht förr) trästycke som inpassas ss. fyllning i en för hjulnål (se d. o. 2) avsedd öppning i hjulstock (se d. o. 2). Rinman 2: 791 (1789).
ε) (†) om bit av gurka som före inläggning utskärs i gurkans längdriktning o. som sätts tillbaka på sin plats efter det att kärnor o. d. avlägsnats o. i stället kryddor lagts in i urskärningen. Rothof 666 (1762).
b) mer l. mindre bildl. Hedenstierna Kaleid. 232 (1884). (Våra nya författare) har hela reservoaren full af gamla eller nya realistiska ämnen, och man öppnar bara på sprundet och låter det rinna. Söderhjelm Brytn. 187 (1901). Martinson Kap 31 (1933).
2) [jfr motsv. anv. av t. spund] (numera föga br.) om del av bräda o. d. som infogas i urtagning i annan bräda o. d.; äv. = SPRUNS 2; jfr SPONT 2. SkeppsgR 1544, s. 28 b. (Fjärde) dagen Nouembris kom til th(et) Nya segelskeppeth, som sprund slogos fast medh vti sandbord(en), Trij ör(e) Spich. Därs. 1547. En infälld träbit i däck m. m. i st. för en likadan uttagen .. kallas .. sprund eller sprunds. Smith (1918).
4) [jfr motsv. anv. av t. spund] orgelb. list limmad över kancell, spont (se d. o. 5); förr äv.: spontbräde (se d. o. 2). De stycken, hvarmed väderkistan tillslutes, kallas sprund eller lock. Drake Töpfer 44 (1850). Därs. 45. Med ”Sprund” menas ibland ilimmade trälister mellan kanceller på äldre slejflådor. SAOBArkSakkSvar (1982).
(1 a α slutet) -BLECK. [jfr t. spundblech] (förr) bergv. av metalltråd flätad sikt anbringad på en ram av metall framför ett sprund o. avsedd att hindra grövre gods att följa med vattnet ur bokkistan; jfr bleck, sbst.3 2 d. Rinman 1: 290 (1788). Dens. 2: 791 (1789). —
-BORR. [jfr t. spundbohrer] (förr) för borrning av sprund l. tapphål avsedd borr (så beskaffad att hålet blev mindre inåt); jfr spruns-upprymmare. Holmberg 1: 239 (1795). —
-CIRKEL. (numera bl. tillf.) cirkellinje som kan dragas runt en tunna på den höjd där sprundet finns. Rålamb 1: 48 (1690). —
-DUK. (i fackspr.) tygstycke som läggs kring sprundtapp för tätning; jfr -lapp o. spruns-duk. Leufvenmark Vin. 1: 260 (1869). —
-HÅL. hål utgörande sprund; jfr spruns-hål. Hildebrand MagNat. 214 (1650: Sprundhållet, sg. best.). särsk. i utvidgad anv.
b) (förr) bergv. motsv. sprund, sbst.2 1 a β. Rinman 1: 206 (1788). Dens. 2: 790 (1789). jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941). —
-HÅLLARE. (i sht förr)
1) till 1: i sprund insatt hållare för pump varmed vätska pumpas ur tunna o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 40.
2) till 1 a ζ. Sprundhållare, (dvs.) hållare för pinnformiga stycken vid svarvning, bestående av två delar som tillsammans bildar en hylsa. TNCPubl. 23: 65 (1954). —
-JÄST. [jfr t. spundhefe] (†) jäst som vid öls jäsning tränger ut genom sprundet. Heinrich (1814, 1828: Sprundgäst). —
-KORK. för tillslutande av sprund använd l. avsedd kork; äv. i utvidgad anv. (motsv. sprund, sbst.2 1 a α). Ahlberg FarmT 163 (1899; i utvidgad anv.). IllSvOrdb. (1955). —
-MASKIN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10170). tekn. maskin för utskärning av koniska sprundtappar ur kork. NF 8: 1377 (1884). 2NF 36: 1177 (1924). —
-RÄTT. i fråga om tunna o. d.: i sådant läge att sprundet är vänt uppåt. Lindberg Svagdr. 83 (1892). —
(1 a β) -STOPPNING. (†) tätning av ”sprund” i gruvpump. Lindroth Gruvbrytn. 1: 593 (i handl. fr. 1751). —
-STYCKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10170). (†) = -stav? (T.) Spundstück .. (sv.) sprundstycke. Möller 2: 965 (1785). (Sv.) Sprundstycke (t.) Spundstück. Heinrich (1828). —
-SÅG. [jfr t. spundsäge] (förr använd) såg för upptagande av sprund. Heinrich (1814). Schulthess (1885). —
-YXA. [fsv. sprundöx] (förr använd) yxa för upptagande av sprund. BoupptSthm 1675, s. 697 a (: Sprundhyxe). —
B, se SPRUNS ssgr.
Spalt S 10171 band 29, 1985