Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUND sprun4d, sbst.1, n.; best. -et; pl. =; förr äv. SPRUNT, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(sprun- i ssg 1671 (: sprunwerk). sprund 1651 osv. sprunn 1751. sprunt 1864)
Etymologi
[sv. dial. sprund, sprunn; jfr fvn. sprund, kvinna; i avljudsförh. till feng. sprind, livlig, kraftig; samma ieur. rot föreligger med annan dentalutvidgning i sv. dial. sprutta, språtta, springa, rämna, öppning, nor. dial. sprotta, öppning i kläder, i avljudsförh. till sv. dial. sprinta, springa, spricka ut (se SPRINTA, v.2), o. fht. spranz, öppning, rämna. — Jfr SPRUTTA, v.]
jämförelsevis lång o. smal öppning, springa l. spricka o. d.
a) avsiktligt upptagen jämförelsevis lång o. smal öppning i föremål av textilt material l. läder o. d. (särsk. om sådan öppning i klädesplagg l. skodon som underlättar påtagandet o. som ofta kan tillslutas med hakar o. hyskor l. snörning l. knappar o. d.), slits (se d. o. 1, 1 a); äv. i utvidgad anv., om stycke av textilt material l. läder osv. som omger l. är insatt i (l. avsett att insättas i) en sådan öppning; jfr SPRITT, sbst.2 Sprund 2 på messesärken skal köpas. Murenius AV 233 (1651). (De till mansdräkten i Vätte härad på 1830-talet hörande byxorna) voro .. å utsidan af benen vid knäleden försedda med kvarterslånga sprund. Fatab. 1908, s. 16. (Det fanns under medeltiden bl. a.) en snörsko, som snördes rakt upp över vristen och som allt efter sprundets storlek hade tre till sex snörhål på vardera sidan av vristen. Jäfvert Skomod 13 (1938). — jfr ARM-, BRÖST-, HALS-, KJOL-, SID-, SKJORT-, ÄRM-SPRUND.
b) [delvis möjl. utgående från SPRUND, sbst.2 1] (numera mindre br.; se dock slutet) i allmännare anv.; särsk. om uppriven reva i papper o. dyl. l. spricka i is. Kolmodin QvSp. 2: 292 (1750). Sehlstedt 1: 174 (1844, 1861; i is). (Konduktören) nöp ett sprund i kvittot. Essén HExc. 8 (1916). — särsk. snick. i handhyvel: spånöppningens mynning nedåt genom sulan; äv. om kilhål (se d. o. 1). Vid upptagning av spånöppningen eller sprundet bör man alltid tillse att detta ej blir för stort. HantvB I. 2: 108 (1934). TNCPubl. 23: 59 (1954; om kilhål).
Ssgr (i allm. till a; i ssgr som ansluter sig till a i sht textil.): SPRUND-KNÄPPE. jfr knäppe 1. SD 1915, nr 67. —
(b) -MASKIN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10173). (numera föga br.) maskin för upptagande av långsmala utskärningar i metall l. trä. Auerbach (1913). —
-REMSA. tygremsa utgörande förstärkning vid sprund. Sömnadsb. 169 (1915). —
(b slutet) -STYCKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10173). snick. trästycke som insättes för att göra för stort sprund i hyvels sula mindre. HbPedSnick. 94 (1890). —
-VERK. (†) tyg med dekoration i form av genombrutet arbete; jfr språng-verk, sbst.1 (Två) dukar af sprunwerk. BoupptSthm 1674, s. 15 a (1671).
Ssg: sprundverk-duk. (†) duk med dekoration i form av genombrutet arbete. BoupptSthm 1674, s. 15 b (1671). —
-ÖPPNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10173). öppning utgörande sprund.
1) till a. Sömnadsb. 167 (1915).
2) snick. till b slutet. Nilsson Slöjd. 35 (1938).

 

Spalt S 10170 band 29, 1985

Webbansvarig