| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STACK stak4, sbst.1, förr äv. STACKE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (HH XI. 1: 105 (1531: stacka), HSH 32: 69 (1598) osv.) ((†) stack (efter räkneord i bet. 1 c slutet) VgFmT I. 10: 89 (1582: 40 stack enng .. 30 stack enng); -er, möjl. äv. att hänföra till sg. stacka, G1R 10: 204 (1535: stacke; efter räkneord), BtFinlH 2: 168 (1564: hööstacker), Ferrner ResEur. 179 (1760: höstackerne; best.)); förr äv. STACKA, sbst.1, m. l. f.; pl. möjl. -er (se ovan).
1) av människa upplagd hög (i sht bestående av ngt som skall torka l. förvaras); särsk. dels om jämförelsevis stor (rund l. rektangulär) hög vari hö l. otröskad säd l. halm o. d. upplagts för (torkning o.) mer l. mindre långvarig förvaring (i vissa trakter äv. om jämförelsevis liten hög vari hö upplagts för torkning, vålm), dels om hög vari torv l. ved upplagts för (torkning o.) förvaring, dels (i sht om ä. förh.) om hög vari isstycken (isolerade med sågspån o. d.) upplagts för förvaring; jfr 4. GripshR 1556, s. 62. Then Sädh som sättes i Stackar moste hon så läggias; att alle Axen aff Kerfwarne wändas mooth Stången som mitt i Stacken sättes. Risingh LandB 28 (1671). Hampan .. ställes rätt up i wisza stackar, som .. täckas med halm. SamlRönLandtbr. 1: 212 (1775). Stack användes i vissa delar af landet liktydigt med vålm, men betecknar oftast och rättast de större, runda eller rektangulära högar, hvari hö, säd och halm uppläggas till förvaring. Juhlin-Dannfelt (1886). TT 1942, Allm. s. 174 (av torv). Lägga upp veden i stora, kullriga stackar. Östergren (1945). (Oxskötarna) skulle .. utföra en del extrasysslor (vid herrgården) såsom köra is från stacken till mejeriet. Thorsén UpplTorp. 56 (1949). — jfr DYNG-, GÖDSEL-, HALM-, HÖ-, IS-, KLÖVER-, KORN-, LÖV-, RÅG-, SILO-, SLOE-, SÄDES-, TORVSTRÖ-, VED-STACK m. fl. — särsk.
a) (med halm o. jord täckt) hög vari potatis l. betor o. d. upplagts för (vinter)förvaring, stuka. Att förvara potäterna i stackar är en här i orten (dvs. Adelövs socken i Smål.) allmänt öflig sed. QLm. 1: 33 (1833). Sockerbetkarlarna uppföra sina stackar som monumentala kantiga byggnadsverk. Frisk Čapek Trädg. 132 (1934). — jfr BET-STACK.
b) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) hög av kol l. malm l. lösbrutet berg; förr äv. om rosthög. Ferrner ResEur. 250 (1760; om rosthög). Då intet kolhus finnes, hade kolen under flere år legat under bar himmel och till följe deraf blifvit så ytterst sura och isiga, att, när man kom in i stacken, måste man använda spett för att få dem loss. JernkA 1865, s. 201. För mätningen nedstörtas det från schaktlafven utskjutna berget i timmerbås .. eller ock upplägges det i regelbundna, fyrsidiga stackar af t. ex. 2 fots höjd. Wetterdal Grufbr. 360 (1878).
c) (förr) övergående till ett måttsord betecknande en (vid olika tider o. i olika trakter växlande) kvantitet av hö. Xiiij stacka höö. HH XI. 1: 105 (1531). Koohagen giffuer 60 stacka höö. SkaraStiftJordeb. 82 (1540). En karm hö tros vara lika med 2:ne stackar som brukas vid Göteborg och Västergylln. Barchæus LandthHall 40 (1773). SvLantmät. 1: 311 (1928). — särsk. i utvidgad anv., ss. måttsord betecknande ängs areal, i uttr. så l. så många stackar(s) äng l. vall, om äng l. vall som ger så l. så många stackar hö. 18 stacka vall. SkaraStiftJordeb. 40 (1540). Haffuer Thorstenn Ollsonn .. klagett, att Anders Andersonn haffver taget fra hans gårdt 30 stack enng. VgFmT I. 10: 89 (1582). I Bygiärdet 3. stackar wall på 2 ställe. VDAkt. 1682, s. 423. Et Ängstycke, Kalladt Humpen, bestående af 10 til 12 och stundom 14 stackars vall. Därs. 1797, nr 59. jfr: I Västsverige, där höet till våra dagar stackas på karakteristiskt sätt, var stacken också i äldre tid ett mått på .. ängsareal (så och så många stackar äng). Jansson (1950).
2) [sv. dial. (Södermanl.) (ärt)stack, konformig, av upptill sammanbundna störar l. dyl. bestående torkställning för ärter] (†) om (konformig?) torkställning för ärter l. bönor (som när ärterna osv. anbringats liknar en stack (i bet. 1)). Ärterna har man (i Kräklinge i Närke) altid brukat hänga på stackar, som på hvar åker blifvit upreste af krakar och gärdsel-stänger. VetAH 1754, s. 118. Bönorna föras straxt hem ifrån åkeren, och läggas på sina stackar at torkas. Därs. 119.
3) av djur uppbyggd hög; företrädesvis om hög av växtavfall (stickor, barr o. d.) upplagd av myror för att tjäna ss. bo; jfr 4. Biörnen går til myrostakken och river up honom och sätter så ramen uti stakken til thes at myrorna löpa up för armen. Bureus Suml. 69 (c. 1600). Som myror i en stack, när deras hvila störes, / Så hvimlar Bredals trop. Gyllenborg Bält 145 (1785). Pipharen afbiter om hösten det bästa gräs, som han kan finna på bergen, torkar det, sätter det i små stackar i grannskapet af sin håla, och banar sig under wintern wäg dit genom snön. Holmström Ström NatLb. 1: 83 (1851). När myrorna vänder och löper ikapp åt samma håll, så är de på väg åt stacken till. Aronson SångPolstj. 150 (1948). — jfr MYR-, TERMIT-STACK.
4) i bildl. anv. av 1 o. 3; särsk. om ngt som växer gm att den ena beståndsdelen efter den andra tillfogas. Lycklig blott om jag här och der kunnat lägga ett litet strå till på vetandets stora stack. Palmblad Fornk. 1: VIII (1843). Inom detta område (dvs. diktens) har jag min lilla stack, som jag under den bästa tiden af min lefnad hopbragt. Runeberg (SVS) 9: 103 (1847). Än af båd’ sitt och andras hår / Man uppå hjässan reser stacken, / Och än helt anspråkslöst man går / Med blott en liten lök i nacken. Nordlund Bit. 129 (1894). — särsk.
a) om stackmoln. Hvita moln visade sig i öster och samlade sig till stackar med tilltagande svarthet mot sina nedre kanter. Lindström Bates 34 (1872). Ju kraftigare stigningen (hos luftströmmarna) är och ju fuktigare luften, desto högre torna sig stackarna upp på de horisontella baserna. Timberg Meteor. 91 (1908). — jfr MOLN-STACK.
b) i uttr. draga (sitt strå l. strån o. d.) till stacken l. samla till stacken, i fråga om att gemensamt med en l. flera andra bidra till ngt. (Jag) lofvar .. att, efter min klena förmåga, samla till stacken, i hopp att mina försök (till tidningsartiklar) ej genomgå profvet af strängt urval. Valerius (1844) i 3SAH LVI. 3: 122. Barnkammaren blef allt mera befolkad, fruns tid allt mera knapp och hennes förmåga att draga till stacken allt mindre. Geijerstam Tillsvid. 185 (1883, 1887). Alla drogo de sitt strå till stacken, alla ha de en liten del i det som blef. Söderberg Glas 114 (1905). Framstående medeltidsforskare från våra grannländer ha dragit strån till stacken av källmaterial rörande Sveriges äldre historia. HT 1943, s. 441.
-BOTTEN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10678). (stack- 1890 osv. stacks- 1934) (i sht förr) lant. av stänger o. ris l. av en plattform vilande på stolpar bestående underlag för sädesstack l. höstack; jfr -fot, -stod, -stol. LAHT 1890, s. 205. —
-FOT. (i sht förr) lant. stackbotten bestående av en plattform vilande på stolpar; jfr -stod, -stol. Juhlin-Dannfelt 375 (1886). 2NF 26: 875 (1917). —
-HISS. (i sht förr) lant. (enkel) hiss för transport av säd l. hö o. d. upp på stack. 2NF 36: 413 (1924). —
-HJÄLM. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -ställning 1; jfr hjälm, sbst.1 1. PT 1907, nr 114 B, s. 2. Därs. 1908, nr 223 A, s. 4. —
-KNIV. (i sht förr) kniv använd till att putsa sidorna på stack av säd l. hö l. torv o. d. LB 2: 84 (1900). Fornv. 1945, s. 74. —
-LÄGGA, -ning; -are (Östergren (1945) osv.). (i fackspr.) lägga (ngt) i stack. (Kornet) kan .. partals med halmband hopbindas och upresas på stubben, 10 par tilhopa, til des man hinner hopföra det, at skyl- eller stacklägga. SamlRönLandtbr. 2: 192 (1777). Stackläggning af rofvor. Hellström NorrlJordbr. 420 (1917). —
(3) -MATERIAL. material varav djur bygger stack. (Guldbaggens larver) lefva .. bland multnande stackmaterial i myrstackar. 2NF 10: 587 (1908). —
-MOLN. meteor. moln som till formen liknar en (hö)stack, cumulusmoln; jfr cumulus, kumulus o. stack, sbst.1 4 a. Müller Phys. 376 (1852). —
(3) -MYRA. [myrans bo är en stack] zool. myran Formica rufa Lin. (o. därmed närstående myrarter) (äv. i uttr. röda l. vanliga stackmyran); jfr röd-myra, skogs-myra, sbst.2 Linné Fauna nr 1721 (1761). DjurVärld 3: 517 (1963: röda eller vanliga). —
-RUM. (stack- 1929. stacke- 1605)
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 b: utrymme för en ”stack” av malm l. lösbrutet berg. NotisArbKultS 1: 2 (1929). —
-SKYL. (†) stackliknande skyl (särsk. med de på marken stående sädeskärvarna täckta med kärvar lagda med axändarna i mitten o. rotändarna utåt, vilka i sin tur är täckta med kärvar spetsade på en stör). Alm(Sthm) 1868, s. 37, 40. —
-STOD. (stack- 1697 osv. stacke- 1708—1752) [sv. dial. stacksto, m., f., n.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stackbotten (med därpå upplagd stack). NVedboDomb. Sommart. 1697. Bärgade en stackestod på kiärret. NVedboGötaHofrSärskHandl. 1708. Förfallna lador och nedruttnade stackstoder i avlägsna mosslider. Smeds Malaxb. 233 (1935). —
(1, 3) -STRÅ. (mera tillf.) strå ingående i l. avsett för stack; särsk. bildl. (i anv. motsv. stack, sbst.1 4 b), om bidrag till ngt. Kanske .. förf. återkommer för att med sitt lilla stackstrå söka bidraga till förståelsen af (osv.). SvD 1914, nr 17, s. 9. —
-STÅNDEN, p. adj. (†) om hö: som undergått jäsning under det att det stått i stack l. såte. Dahlman Humleg. 92 (1748). Gadd Landtsk. 2: 429 (1775). —
-STÅNG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10691). (i sht förr) i marken nedstucken stång kring vilken höstack läggs. SFS 1919, s. 3036. —
-STÄLLNING. (i sht förr)
1) ställning bestående av stolpar som uppbär ett fast l. avtagbart tak o. som tjänar till skydd för stack av säd l. hö o. d.; jfr -hjälm, -tak. Arrhenius Jordbr. 2: 11 (1860).
-SÄTTA, -ning; -are (se d. o.). lant. sätta (hö o. d.) i stack; äv. i utvidgad anv.: sätta hö från (äng) i stack; ss. vbalsbst. -ning stundom äv. konkret, om stack. Thå skall Engen Bärgas och stak settijas. AskaDomb. 14/6 1604. Höet stacksattes. Sjögren Journ. 23/7 1789. Hufven på nya sädesladans tak for (under en orkan) fan i våld, stacksättningarna ströko omkull. Adlersparre BrHustru 109 (1814). —
-SÄTTARE. [till -sätta] särsk.: (förr använd) apparat för transport av hö l. halm upp på stacken, elevator o. d. SDS 1896, nr 367, s. 3. Tröskverk .. försedda med .. stacksättare. TurÅ 1919, s. 110. —
-TAK. (i sht förr) tak som tjänar till skydd för stack av säd l. hö o. d.; särsk. om sådant tak vilande på stolpar (jfr -hjälm, -ställning 1). Arrhenius Jordbr. 2: 11 (1860; om tak som består av bräder, läkter o. spån som läggs ovanpå stacken). Stacktak eller hjälmar, som antingen äro fasta, hvilande på uppräta stolpar, eller ock kunna efter behof höjas och sänkas på stolparne. Juhlin-Dannfelt 375 (1886).
B (†): STACKA-VALL, se C. —
-ÄNG, se D.
C (†): STACKE-RUM, -STOD, se A. —
(1 c) -VALL. (stacka- 1540—1699. stacke- 1686—1701. stacks- 1688) (†) ytmått betecknande ängsareal varpå hö till en stack skördas; äv. i uttr. stackevall äng; jfr stacks-äng. Een aker på Lekwnga tagher 4 skeppwr och een stacka wal y Litlagerdit. SkaraStiftJordeb. 63 (1540). Hon hafuer hoos migh åhrligen 20. stackzwald ängh och 3 1/2 skeppeland åker, som iagh skattar före. VDAkt. 1688, nr 1043. Ett stackewall äng. Därs. 1701, nr 192 a.
D (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STACKS-BOTTEN, se A. —
-VALL, se C. —
-ÄNG. (stacka- 1540. stacks- 1599) (†) äng på vilken hö uppläggs i stack(ar); möjl. äv. ss. ytmått betecknande ängsareal varpå hö till en stack skördas; jfr stack-rum 1, stacke-vall. 3 små akra och een stacka eng. SkaraStiftJordeb. 62 (1540). Item var .. Töör sommer, så att Wijmmerby Engior, och andra stakzängior vordo burgna. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 79 (1599).
STACKIG, adj.1 (mera tillf.) till 1: stackformig. Djupt under (flygmaskinen) lågo stackiga molnjättar som snöhöljda kobbar i en söndersplittrad skärgård. Victorin Örnung. 171 (1932).
Spalt S 10674 band 30, 1986