| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STATSMAN sta3ts~man2 l. stat3s~ l. (vard.) stas3~, äv. 4~1 (stàtsman Weste; enl. Rydqvist (SSL 4: 216 (1868)) har ordet ”nästan allestädes (utom här och der i Upland)” akut ton på första stavelsen), förr äv. ESTATSMAN, m.//ig.; best. -mannen; pl. -män ~män2 resp. 1 (Spegel GW 229 (1685) osv.) ((†) -männer Weste FörslSAOB (c. 1817)).
1) person (i sht man) som (ingår i ett kollektiv av personer som) innehar den (högsta) politiska ledningen av en stat; ofta pregnantare, om sådan person som (gm sina politiska egenskaper, särsk. förmågan att höja sig över (småskuren) parti- l. lokalpolitik) förstår att politiskt leda l. forma en stat o. därvid ger prov på god l. stor statskonst (i denna anv. särsk. motsatt: (parti)politiker l. (parti)taktiker); stundom äv. allmännare, liktydigt med: politiker. Spegel GW 229 (1685). Ödmiuke tienare, Herrar Stats-Män, nog hade jag lust at säja Er något; men jag wil lämna Er i ro, at arbeta för Rikets bästa. Dalin Arg. 2: 186 (1734, 1754). 3:e delen av ”Minnena” visar .. att (G.) Wennerberg även som åldring höll sig uppe på statsmannens högre plan, aldrig sjönk ned på politikerns lägre. Almquist Wennerbg 211 (1917). I .. (Goremykins) kabinett satt Peter Stolypin, slug som Plehwe, brutal som Bobrikov, och därtill, vad ingendera av desse varit, en statsman. Estlander 11Årt. 3: 436 (1923). Vi äga mer eller mindre lyckade politiker, men inga statsmän. Segerstedt Händ. 20 (1923, 1926). Att .. (Richelieu) är en stor statsman betvivlar ingen, allraminst hans fiender. Johnson DrömRosEld 156 (1949). Statsmannen har (enligt Platon) att avväga olika intressen mot varandra och förverkliga ett tillstånd av social harmoni. Aspelin TankVäg. 1: 97 (1958). Det var (vid konstitutionsutskottets förhör med statsministern) partitaktikern, inte statsmannen, som uttalade sig. SDS 1/4 1987, s. 2.
2) (numera bl. i vitter stil l. i vissa, särsk. journalistiska, kretsar) oeg. l. bildl., om ledande person i samhället som (på ett statsmannalikt sätt) utövar ett klokt o. kunnigt ledarskap i allmännyttans tjänst. (Grundaren av Svenska kullagerfabriken S. Wingquist) har vanan som många bland de äldre statsmännen i svenskt näringsliv att oförskräckt släppa till sin personliga mening om dagens väsentliga frågor. SvD(B) 1946, nr 335, s. 3.
-BEGÅVNING. jfr begåvning 2 (slutet). Boëthius HistLäsn. 1: 224 (1895). SvH 8: 21 (1904; i pl., konkret, om personer). —
-BLICK. (statsmanna- 1834 osv. statsmans- 1840) en statsmans blick; nästan bl. bildl. (jfr blick, sbst.1 3 b α), särsk. liktydigt med: statspolitisk skarpblick. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 261 (1834). —
-EGENSKAP~102, äv. ~200. egenskap (se d. o. 3) som tillkommer l. kännetecknar en statsman. Leijonhufvud Minnesant. 251 (1840). —
-KLOKHET~02 l. ~20. en statsmans klokhet, klokhet (av det slag) som finns hos l. kännetecknar l. präglar en statsman; äv. konkret(are), om (sakkunskap representerad av) person(er) som besitter l. anser sig besitta sådan klokhet. Min oförmåga, att försvara sanning, rättvisa .. och fordringarne ifrån Statsmanna-klokheten, har i dag .. blifvit ådagalagd. AdP 1828—30, 47: 164. Bolin Statsl. 1: 315 (1870; hos Karl den vise). Aktstycket (dvs. Spensers förslag år 1596 att anordna klappjakt på irländarna) väckte uppmärksamhet vid hovet och ansågs vittna om oväntad statsmannaklokhet hos den blide skalden. Enckell KlagVindÖ 21 (1937). —
-KONST. av statsman (statsmän) utövad konst (se d. o. 3 e), statskonst, (stats)politisk konst; äv. inskränktare o. konkretare, om statsmannakonst (i ovan angiven bet.) sådan den manifesterar sig l. kommer till uttryck hos en statsman l. politiker (äv. pregnant, om ngns färdighet l. skicklighet i att utöva denna konst, övergående i bet.: statsmannaskicklighet l. dyl.); i konkretare anv. äv. om enskild manifestation av statsmannakonst (i ovan angivna betydelser). Jag (dvs. den ärelystne statsmannen) är ej tillfredsställd; jag ser män med penningar utöfva en magt, som jag icke genom statsmannakonster kan vinna. Locke ÖsterlFrukt 18 (1876). I Bismarck ser världshistorien statsmannakonsten förkroppsligad. Kjellén NatSaml. 110 (1898, 1906). Kodifikationsfrågan (gällande Finlands lagar) leddes i senaten av Brunou, Mechelin och Montgomery. I det förslag de framställde igenkänner man Brunous fina statsmannakonst. Estlander 11Årt. 2: 274 (1921). Det var ju utlandet som gjorde Tredje Riket och dess Führer ”salongsfähiga”. Pakterna med Hitler, lovsångerna om hans statsmannakonst, uppvaktningarna på hans födelsedagar .. nonaggressionspakter o. s. v. PedT 1951, s. 150. —
-LIK, adj. (statsman- 1874. statsmanna- 1914 osv.) lik en statsman(s) l. statsmän(s). Samtiden 1874, s. 463 (om tankar). —
-LIV. särsk.: en statsmans (statsmäns) liv (se d. o. I 2, 3); jfr -levnad. Beskow i 2SAH 26: 130 (1851). —
-ORDKRÅNGEL~020. (numera bl. tillf.) om statsmäns l. politikers (användande av) tillkrånglade (o. svårbegripliga) ord l. uttryck(s-sätt). Brunkman SvGr. 48 (1767). —
-SNILLE.
C (numera bl. mera tillf.): STATSMANS-AFFEKTATION. (†) av (person som menar sig vara) statsman anlagda (överdrivna l. tillgjorda) later l. manér. Atterbom Minn. 551 (1819; hos F. von Schlegel). —
-BLICK, se B. —
STATSMANNASKAP, förr äv. STATSMANSKAP, n. (-man- 1819—1892. -manna- 1880 osv.) (numera i sht i vitter l. högre stil) om ngns varande (en god l. framstående l. sann) statsman; äv. om egenskapen l. förmågan l. insikten i att vara l. agera ss. (det anstår) en statsman l. statsmän (i sht om god l. framstående sådan förmåga osv., o. i denna anv. äv. närmande sig bet.: statskonst); äv. konkretare, om manifestation(er) av statsmannaskap (i ovan angivna betydelser). Fr. Schlegel är .. omgifven af sin fetma och sitt inbillade statsmanskap liksom af en ogenomtränglig mur. Atterbom Minn. 551 (1819). Hvilken växtlighet af statsmanskap (i Florens under republikens tid)! Kræmer Sydafr. 95 (1853). Sådana egenskaper (dvs. mod o. självständighet) böra tagas vara på, ty de lägga grunden till statsmannaskap, de giva en stigande ränta allt som åren gå och erfarenheten vinnes. Oscar II Mem. 1: 49 (1880). Att rusta upp gamla slagskepp och satsa på nya kärnvapenmissiler (osv.) är sannerligen inte statsmannaskap. Arbetet(R) 20/8 1984, s. 2.
Spalt S 11251 band 30, 1989