| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIFTA stif3ta2, v.2 -ade. ((†) pr. sg. -er G1R 26: 757 (1556), ÖB 29 (1712). sup. stifft Achrelius Dan. E 1 b (c. 1690); -it (-idt) OxBr. 5: 19 (1612; sannol. hypersvecism för -et, försvagad form av -at). p. pf. stifft FörarbSvLag 1: 341 (1691)). vbalsbst. -AN (numera nästan bl. i ssgn AN-STIFTAN, RP 3: 76 (1633: anstifftan), Westhius Vitt. 25 (1676), LD 1958, nr 93, s. 1 (: anstiftan) osv.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (†, G1R 26: 468 (1556), OxBr. 5: 23 (1613: anstifftingh)), -NING (utom ss. senare led i ssg numera föga br., G1R 27: 232 (1557: stifftningh), Schmedeman Just. 1581 (1700: Lagstiftning) osv.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
a) med konstituerande l. fastställande (o. reglerande) ord l. (tänkta resp. tänkt) konsekrerande ord l. handling inrätta (se INRÄTTA, v.2 1) l. grunda (ngt), instifta; i sht förr äv. allmännare: inrätta (ngt), grunda (ngt); jfr STIKTA 1 a. RA II. 2: 296 (1617). Nu wele wij widare beskoda thesz (dvs. nattvardens) Krafft och nytta, för hwilken skul thetta Sacramentet är förnämbst insatt och stifftat. Rudbeckius Luther Cat. 241 (1667). Ja heela Swärgie dig (dvs. Halmstad) een ewig Järnstod stiffte; / Där på de Ord sko stå i Åhrens Hwila lång: / Ty jag den Första war, som Carl med Lagrar krönte. Dahlstierna (SVS) 93 (1698); jfr α. (År 1710) Blef här på Clastorps gård en Riddar-Orden stifta. Runius (SVS) 2: 81 (1710). Kellgren (SVS) 4: 286 (1782; med avs. på vitterhetsakademier). At vinna säkerhet för sit lif, och säkerhet för sin egendom, var första grunden til Samhällens stiftande. Därs. 381 (1784). Portugisernas och Spaniorernas stiftning af det Europeiska kolonial-systemet. Geijer I. 7: 56 (1819). Det var .. egentligen på continenten som Oisian föranledde en stor litterär rörelse och stiftade skola, om jag så får uttrycka mig. Arfwidsson Oisian 1: 3 (1842). Palmblad Fornk. 1: 55 (1843; med avs. på nybyggen). Det stipendium vid Uppsala universitet, som .. (J. J. Björnståhl) i sitt testamente stiftade, är .. ämnat åt (osv.). Nyberg i 3SAH LXII. 2: 12 (1951); jfr 3. — jfr SKOL-STIFTANDE. — särsk.
α) (om ä. förh.) anslå egendom till o. inrätta (själamässa l. själaaltare o. d.); jfr 3 o. STIKTA 1 a α. Riddaren Jacob Johansson (har) år 1340 stiftat apostelen Jacobs och jungfru Catharinas altare. Corylander LundDomk. 37 (1756). Utom den förmögenhet Dom-Kyrkan egt i Catholska tiden af hitskänkte gårdar til præbender och Själamäszors stiftning .. må nämnas (osv.). Hülphers SvStäd. 2: 41 (1783). Även de rikaste borgare (i 1400-talets Nederländerna) .. nöjde sig med de illusoriskt sanna bilder av dem själva och deras familjer, som målarna framställde på flyglarna av de altartavlor, vilka de stiftade för sina sockenkyrkor eller kapell. Romdahl NordeurBildK 4 (1926). På denna grund (dvs. läran om skärselden) uppbyggdes hela systemet med stiftade mässor för avlidnas själagagn. SvKyrkH 2: 711 (1941). jfr MÄSSO-STIFTNING.
β) (†) refl.: hålla stiftande (se γ) sammanträde l. stiftas. I Upsala (hade) stiftat sig ett sällskap under namn af ”Vitterhetens Vänner”. Sturzen-Becker SvSkönl. 38 (1845).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: konstituerande; särsk. dels om ledamot l. medlem av sällskap o. d., dels om sammanträde; jfr 3 a. Hålla stiftande sammanträde. Av de stiftande ledamöterna i sällskapet återstår inte många.
δ) (†) ss. verbalsbst. -ning i konkret(are) anv.: inrättning, institution; jfr STIKTA 1 a β. En Underrättelse om Rural-Capitlet i Käjserl. fria Riksstaden Friedberg, en stiftning af mycken ålder, men som .. kommit ur bruk. SvMerc. 1764, s. 549. Eder stiftning (dvs. Svenska Akademien) har kallat mig dit (dvs. till vitterhetens bana). Stenhammar 259 (1798). Som .. (Knutsgillena) voro i half slägtskap med Kloster och andra sådana stiftningar, stodo de äfven med dem i ett slags broderlig förening. Stiernstolpe Arndt 4: 157 (1808). Ibland Sveriges mäst bildade Läkare hafva de fläste förskaffat sig tillfälle .. att se främmande länders stiftningar och hospitaler. Hedin ÅmVetA 1809, s. 27. Att tjena i denna högsta stiftning (dvs. kyrkan) i dödligheten är, fåfängan till trotts, ärorikt. Wingård 2: 164 (1819). jfr SKRÅ-STIFTNING.
α) (numera i sht i högre stil) med avs. på äktenskap, avtal, förbund o. d. (om kontrahenterna osv.): ingå; sluta; upprätta; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om resultatet; jfr 4 b o. STIKTA 1 b α. G1R 26: 468 (1556: fredzens stifftingh). Och vele vij icke .. någet märckeligit eller dråpeligit oss företaga, som är medh fremmande herrer eller potentater til at [be]skicka om vänskap, stifftningh, förbundh eller i andre vichtigare eller ringare saaker .. med mindre sådant skeer medh hans Kon. Maij:tz vilia. Därs. 27: 232 (1557). HC11H 14: 71 (1660; med avs. på stillestånd). Nya Giftermål stiftas alla år i lika ordning. VetAH 1754, s. 245. Framledne KyrkoHerden L. P. Viding (har) till förmån för Hedv. El.æ Schola stiftat ett testamente stort 750. RD:r B:co hvaraf årliga intresset användes till inköp af böcker för de fattiga barnen samt till Præmier. ÅbSvUndH 58: 418 (1824). Solbyggarna (dvs. invånarna på Sollerön) .. räknade gårdens storlek efter antalet kreatur, som där kunde födas. Detta spåras ännu i traditionen dels i sedvänjorna vid stiftandet av hjonelag, dels (osv.). Gruddbo 80 (1938).
β) i allmännare anv. av α, i uttr. betecknande att två (l. flera) personer blir vänner l. kommer på förtrolig fot med varandra o. d.; särsk. (o. utom i högre stil, mindre br., numera bl.) i uttr. stifta bekantskap, bli bekant(a), inleda bekantskap; jfr STIKTA 1 b β. H. M:tt och (kurfursten) .. drucke broderskap och stifftade all godh förtroligheet. SthmMag. 1781, s. 324 (1631; rättat efter hskr.). Aldenstund .. den nu regerande Konungen (i England) .. lät emot Kongl. Maj:ts då uti Ängeland warande betjänte, märka sig wara benägen til at .. stifta et närmare förtroende med Swerige; ty (osv.). HC11H 14: 85 (1664). Flerårig förbindelse med denne verkeligen lärde man har oss emellan stiftat vänskap. HH XXXII. 1: 216 (1786). Här helsades på gamla bekantskaper och här stiftades nya. Ljunggren Ber. 55 (1886, 1892). Strömholm Fält. 188 (1977).
c) med avs. på lag l. stadga l. förordning o. d.: utforma o. fastställa l. ge giltighet; utfärda; äv. (jur.) i inskränktare anv. (med avs. på lag): fastställa; jfr STIKTA 1 c. Wichtige ährenden infalla som behöfwe gode rådhslagh och ett moget betänckiande, der oppå resolutionerne .. kunne fattas, och gode ordninger i Rijkedt stifftes (av ständerna). RARP 2: 214 (1636). Hon såg et lyckligt Folk i tysta dälder bo, / Och stifta sjelf sin Lag, sitt arbet och sin ro. Dalin Vitt. II. 5: 36 (1742, 1755). Swea Rikes oryggeliga Grundlag är .. At ingen annan Magt må äga Lag stifta eller förändra, än Riksens Lagligen församlade Ständer. PH 8: 7429 (1766). De Skriftlärde .. hade tillvällat sig magt att stifta nya stadgar. Agardh ThSkr. 1: 26 (1842, 1855). Först genom föreningen af dessa 3:e momenter (dvs. lagens sanktionerande, promulgerande, necessiterande) blir en lag i Staten förvandlad ifrån blott möjlig till verklig, d. v. s. fastställd eller stiftad. Boström Lag 45 (1845). Fåhræus LäkH 1: 235 (1944; med avs. på klosterregler). Att kyrkan också i fortsättningen på allt sätt kommer att värna den i vetot givna rätten att verksamt deltaga i stiftande av kyrkolag, torde stå utom allt tvivel. KyrkohÅ 1961, s. 152. — jfr LAG-STIFTA o. GRUNDLAGS-, LAG-, RÄTT-STIFTNING, GRUNDLAGS-STIFTANDE. — särsk.
α) jur. i fråga om att upprätta l. grunda ett rättsförhållande. En utfästelse att stifta resp. bringa till upphörande en sakrätt har .. näppeligen den verkan, att den, som iklädt sig förpliktelsen, kan åläggas att fullgöra densamma. Kallenberg CivPr. 1: 465 (1918). (Gäldenären) kan oaktadt konkursen stifta ny gäld. Därs. 552 (1922). En självständig sakrätt i ett tillbehör kan regelmässigt ej stiftas på annat sätt än genom tillbehörets skiljande från sambandet med fastigheten. Undén SvSakr. 2: 44 (1936).
β) i allmännare l. bildl. anv.; särsk. dels med avs. på Guds lag (se LAG, sbst.1 4) l. på språkregel l. ”lagar” för språket l. smaken o. d. samt för allmänt uppträdande, moral o. d.; jfr STIKTA 1 c slutet. Hwart folkslag wil stifta lagar för smaken. Sahlstedt CritSaml. 71 (1759). (Den som skall utforma en lag för svenska språket måste akta sig) för undantag, så mycket möjligt är, wid Reglornas stiftning, emedan Språket därigenom warder swårt och beswärligt. Brunkman SvGr. 74 (1767). Ve den dåren som vågar gifva dem (dvs. snillets krafter) en Lag .. Snillets första rörelse gäckar hans stiftning. Thorild (SVS) 2: 71 (1784). Ewige! ditt wälde / Ej ljus och mörker skiftat; / Den lag, för osz du stiftat, / Förwandlar icke dig. Ps. 1819, 406: 1; jfr Ps. 1937, 2: 1. Kvinnan stiftar seder. Holmberg Folkhögsk. 68 (1883).
2) (†) stadga; bestämma o. d.
a) (i lag l. dekret o. d.) stadga l. bestämma l. (på)bjuda (ngt); äv. i uttr. stifta att (osv.); jfr STIKTA 2 a. Medh then marknedt, som widh Askersundh åhrligen stå pläger, effter then Wadzstena stadh och thess inbyggere allene till gode är bleffwen först stifftet och stadget, så (osv.). PrivSvStäd. 3: 619 (1587). Här (är) Gudz Budh och Befallningh, på hwilket Döpelsen sigh grundar .. och alt hwad som Gudh stifftar och befaller, måtte ju wara lofligit, nyttigt och icke en ringa ting. Rudbeckius Luther Cat. 209 (1667); möjl. till 1 a. Sedan Anno C. 240 regerade Ingo den 1. som war Halvers Son, han stifftade at Vpsala skulle städze wara Hufwudstaden och högsta Gudadyrckanet. Spole Alm. 1685, s. 23. (N. Gyldenstolpe i lagkommissionen): Mig synes, att man moste .. säga först, hwad en by är, och huru den bör wara constituerat, nembl. med råå och röör, kunnandes iag .. eij see, huru de orden § 1 kunna her införas, förre än föruthgår, hwad stifft är förre och sedan. FörarbSvLag 1: 341 (1691). Man (hade) icke väntat sig ett så strängt bud emot den ringaste skogsåverkan, som konungens befallningshafvande i ofvannämnda kungörelsen stiftat. JGRichert (1805) hos Warburg Richert 1: 12.
b) allmännare: bestämma (ngt); äv. med avs. på gräns (se d. o. 2): bestämma, sätta; jfr 4; jfr STIKTA 2 b. Himmel, uti hwilkens Råd / Wåre Wärk och Anslag stiftas. Frese VerldslD 44 (1716, 1726). Huru fås en sanskyldig ägendoms rät? .. Efter .. then förra ägarens Stiftande, antingen han skänker thet til något, hwilket sker .. them emellan som lefwa; eller ock .. igenom Testamente, som gäller .. efter ägarens död. Lallerstedt Dygdel. 93 (1746); jfr 3. Emellan dag och natt hon (dvs. Höstens gudinna) stiftar / En tydlig gräns, och tidens lopp / Med sken af deras faklor skiftar. GFGyllenborg Vitt. 1: 218 (1786, 1795).
c) [sannol. utvecklat ur a] styra o. ordna; jfr STIKTA 2 a. Humblegård lägg vthaff Ny, Pijgan lät kliffta, / Annat hwad manglar i By laga sampt stiffta / Vppå thet bästa Maneer, Bönder the bruka, / Sedan medh glädie tu seer Borden stå duka. Arvidi 162 (1651).
3) (numera föga br.) (i l. ss. stiftelsefond) anslå l. donera (ngt till ngn l. ngt); äv. närmande sig bet.: utlova (offer); jfr 1 a α o. STIKTA 3. G1R 19: 277 (1548). Sådenne godz äre udaf våre förfädher udi then acht och mening stifftede och gifne till kyrkier och kloster, att prester .. skulle ther hafve theres uppehålle udaf. RA I. 2: 105 (1564). (G. II A.) stiftade .. then store donation til Academiens underhåll och Professorernas belöning. Spegel Kyrkioh. 2: 162 (1707). Offer jag äfven vill stifta åt Dig, grönmantlade Hertha! Stagnelius (SVS) 3: 78 (1817). Jag (kan) icke häller underlåta att framställa och på en ren dryck presentera dig den hederliga välkomman, till alla rättskaffens mästares och gesällers välgång, som densamma stiftat, upptänkt och inrättat hava. Ambrosiani SvSkråämb. 152 (i handl. fr. 1827). Efter mönster från andra länder sökte man .. intressera förmögna och konstälskande män att hvar för sig eller flera tillsammans ”stifta” ett .. fönster (med glasmålningar). TT 1897, Byggn. s. 24. Kyrkoherden underlät väl sällan att stifta en (fönster-)ruta med sitt namn och en biblisk målning i sin kyrka. Rig 1931, s. 162. År 1293 gav .. ärkebiskop Johannes närmare föreskrifter om anniversarieböckernas förande i Lund .. Ingen fick .. införas, som ej stiftat någon gåva till kyrkan; därigenom blev anniversarieinstitutionens vidare utveckling knuten till utvecklingen av testamentsrätten. KyrkohÅ 1939, s. 117. — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som (till l. ss. stiftelsefond) anslår medel till (lärt) sällskap o. därigm grundar l. möjliggör grundande härav; numera bl. övergående i 1 a γ. Kapitenen Erik Nordforss .. Var en ibland stiftande Ledamöterne af Svenska KrigsmannaSällskapet. KrigVAH 1808, s. 221. Det (dvs. tanken på årligen återkommande möten för fornforskare) är en tanke, som .. hedrar de arkeologiska kongressernas ”stiftande medlemmar”. AntT 4: 1 (1872). Snart hade en mängd personer lofvat blifva stiftande medlemmar i det Finsk-ugriska sällskapet. Finland 203 (1893). (I Samfundet för Nordiska museets främjande) hvars styrelse utgöres af museets nämnd, kan enhvar .. som önskar verka för samfundets ändamål, blifva ledamot. De af ledamöterna utgående afgifter, olika för ”stiftande” och ”bidragande” ledamöter, användas på föreskrifvet sätt för museets ändamål. Sthm 1: 431 (1897). Stiftande ledamot .. erlägger en inträdesavgift av minst 2.000 kronor samt under vartdera av de 8 efter valet närmast följande åren en avgift av 1.000 kronor. VSocLdÅb. 1985, s. 180.
b) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., särsk. om egendom som anslagits l. donerats; äv. (jfr 1 a δ): stiftelse (se d. o. 5), donation. Then, som är af stor förmögenhet, och äger inga barn, han kan, efter min insigt, swårliga in för Gud förswara, om han icke gör ansenliga testamenten och stiftningar åt the fattiga. Rönigk Fresenius 349 (1753). Academien (lät) sig föreläsas de inkomne Öfversättningar af Ciceros 4 Tal emot Catilina, hvilket ämne för den obundna stilen i anledning af en okänd Gifvares Stiftning för andra gången var upgifvit. SAD 1: 346 (1789). Det bör komma i betraktande, at Biskop Juusten .. icke nämner något om en sådan af B. Johannes Petri gjord stiftning (näml. till ett nunnekloster i Åbo 1370). Porthan 5: 360 (1796). Sedan .. (kyrkan) hunnit utverka sig en mängd frivilliga gåfvor, Donationer och stiftningar emot utbyte af Guds nåd, syndernas förlåtelse .. och mycket verksamma förböner; sedan (osv.). LBÄ 19—20: 68 (1799). Den 14 augusti .. skall årligen tre unga flickor och tre gossar beströ grafstenen med blommor och får då genom Stehpaneos stiftning nya kläder. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 185 (1825).
4) (gm påverkan av andra) åstadkomma (ngt), vålla (ngt) o. d.; jfr STIKTA 4. — jfr AN-STIFTA, AN-STIFTAN o. AN-STIFTNING.
a) med avs. på ngt (ur den berördes synpunkt) negativt: anstifta (se d. o. 2), i sht förr äv. (allmännare): vålla l. åstadkomma (äv. med sakligt subj.); äv. utan obj. (se β); jfr STIKTA 4 a. Att stifta uppror och oenighet. G1R 26: 757 (1556: stiffter .. lögn). Blefwo .. meer och meer Misztanckarna vthi Lägret hoos Krigzfolcket förökte, hwilka .. igenom fåfängia Lyften ibland sigh stifftade Partier. Widekindi KrijgH 152 (1671); jfr 5. Som skuggo sig i Sool til kroppen sammansälla, / Så plägar Af-und sig til Dygd ok Ähra ställa; / Der hon i fölgd med Sorg plär stifta mulit lynn’. SColumbus Vitt. 89 (c. 1678). OSPT 1687, nr 47, s. 1 (med avs. på uppror). O Krig, O onde Krig all Ärbarhets förgifft, / O Frijd, du offta har bland sådaste Wänner stifft! Fernander Theatr. 456 (1695). Det var .. denna Liturgien, som stiftade så många oredor här i Riket. Schönberg Bref 1: 272 (1778). Förmår .. (universitetets vaktbetjäning) icke, wid af Studerande stiftadt owäsende, återställa lugn och gripa de brottslige, äger Rector att af Commendanten i Staden, påkalla militairisk handräkning. SPF 1828, s. 394. Är det icke faseligt, att .. (bönderna) med vett och vilja skall stifta oro och förspilla sin välgång? Moberg Rid 72 (1941). Gud hade skapat alla människor till sig, och han hade stiftat en särskild fiendskap mellan Eva och ormen. Hartman NattLys. 69 (1951); jfr 1. — jfr BRAND-STIFTNING, ORO-STIFTANDE. — särsk.
α) (numera föga br.) med avs. på ränker: smida. Här smijdes stoor förslag, mång dolska ränker stifftas. TRudeen Vitt. 169 (1702). JGOxenstierna 1: 164 (1805).
β) (†) utan obj.: smida ränker l. anstifta komplott(er) l. stämpla; äv. i uttr. stifta till ngt, (bedriva verksamhet för att) anstifta ngt. At H. F. N. ingen .. vthi sitt Rådh och tienst tager och bruker, som til någen oeenigheet emellan thet Konunglige och Furstelige Stånd stiffte och anrätte wil. AffhBesl. 19/3 1600, s. D 3 a. I skolen ej, så sant er himlen hjelpe, / På eder landsflykt famna warmt hwarandra, / .. Ej heller mötas efter råd och aftal / Att stifta, stämpla, göra ondt mot osz. Hagberg Shaksp. 3: 21 (1848; möjl. med obj.).
b) med avs. på ngt (ur den berördes synpunkt) icke (utsagt) negativt: åstadkomma, skapa (se d. o. 2); äv. (o. numera nästan bl.) med kvardröjande vag bibet. av 1 (jfr 1 b α): åstadkomma att (fred, förbund l. äktenskap o. d.) slutes resp. ingås; förmedla; jfr c; jfr STIKTA 4 b. (Grevarna av Ostfriesland borde begära) att en gifftermåelshandel emillen them (dvs. fröken Cecilia o. greve Johan) måtte stiffthet bliffve. G1R 29: 710 (1560). Myckit gott en godh Tungo stiffter, / En ond Tungo många förgiffter. Forsius Fosz 196 (1621). Han (dvs. kärleken) stiftar glädje, frid och hugnad. Nordenflycht (SVS) 1: 433 (1747). (Haga skyddsgudinna om G. III:) Här skref han begges (dvs. kungamaktens och folkets) Lag, och gick ur dessa lunder / Att stifta Sverges väl och sin odödlighet. JGOxenstierna 1: 258 (1805). Men hur kunde du, sade han, stifta detta äktenskap, om du, ja, du antydde nyss? Wägner Silv. 301 (1924). Trots att allvarliga bemödanden gjordes att stifta fred mellan de krigförande furstarna, så kunde i alla fall intet resultat uppnås. KyrkohÅ 1933, s. 24. Den kyrka, som skall vinna, / Är den som stiftar frid. Ps. 1937, 165: 4. — jfr FREDS-STIFTA. — särsk.
α) i uttr. stifta att (osv.), åstadkomma att (osv.). (En djävul) skräpte ther aff, at han hade så wijdt stifftat, thet Biskopen Andreas begynte alleredha wänligen skämta medh Nunnan. Schroderus Os. 2: 151 (1635); jfr a.
β) med indir. refl. obj.: skaffa l. bereda l. skapa sig (ngt). I all then skrymtan, som wår werld sig illklokt stiftar, / Är ei behof, at man för hwarje man sig skriftar. Kolmodin QvSp. 1: 160 (c. 1710, 1732); jfr a. (Målaren) Pasch .. stiftar sig beröm, uti tak, öfwer dörrar, och uppå wäggar af nya Kongl. Slottet. Tessin Bref 1: 90 (1751). Leopold (SVS) II. 1: 152 (1783; om eftermäle).
c) (numera mindre br.) i uttr. stifta familj, bilda familj; jfr b o. 1 a, b. Jag fick lust att stifta familj och sätta bo. Tavaststjerna Marin 10 (1890). Jag (såg) .. okunniga emigranter .. förgiftas af blyhvitt (på fabriken) för att dö ungefär när de hunnit stifta familj. NärBörj. 207 (1902). SvHandordb. (1966).
5) i fråga om (o. med speciell tanke på) tillblivande från intet: skapa o. d.; jfr 4.
a) (numera bl. i vissa trakter) med avs. på ngt icke levande (abstr. l. konkret): skapa, åstadkomma; (an)ordna, (tillreda); förr äv. utan obj. (se slutet); äv. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: skapelse; särsk. (o. numera bl., i högre stil, mindre br.) med bibet. av 1; utan klar avgränsning från 4; jfr STIKTA 5. O hiärtans liufwa ord, såm så din läppar röra! / O wackkra Tankar, ij såm stiffta sådant tal! LejonkDr. 218 (1688). Hwad högre Sysla, om du (dvs. kvinnokönet) den rätt öfwa wil, / Än stifta deras dygd, som sku regera Länder? Nordenflycht (SVS) 2: 125 (1750); jfr 1 a. Thorild (SVS) 2: 29 (1784: Guds heliga Stiftning). (Naturen) är af Våren prydd, af Sommarn kungligt klädd; / Än bär hon Höstens frugt, och än sit läger stiftar / i Vintrens djupa bädd. GFGyllenborg Vitt. 1: 173 (1786, 1795). Än himlens höga ljus dig lik en Newton kröna; / Du stiftar deras lopp med dragningskraftens lag. Därs. 175; jfr 4. Theatren öpnad blef .. / Der döda väckas op, der rum och tider skiftas / Och ömsom Borgarns hus och Hjeltens läger stiftas. Gyllenborg Skald. 48 (1798). (Vänskapen) har sin grund i själarnas ömsesidiga oumbärlighet, i deras af Gud stiftade öfverensstämmelse. Wallin Rel. 3: 149 (1827, 1831). Begreppet ”funktionella analfabeter” fick stiftas för att beteckna de elever som efter avslutad grundskola ändå inte kunde läsa och skriva. GbgP 13/7 1985, s. 2. — särsk. (†) utan obj., i uttr. stifta om ngt, vidta åtgärder för att skaffa sig ngt, sörja för ngt. Hwi skulle Menniskian sigh icke wilia giffta / Om sitt förgängli’ Nampns åminnelse at stiffta? Lucidor (SVS) 80 (1668).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ge (ngt) liv; särsk. i pass. (om fiskyngel): få liv, bli till. Af denna observation (dvs. att små vitlingar bruka hålla sig under maneter och följa deras rörelser) draga fördomsfulla fiskare den falska slutsats, att Hvitlingen ”stiftas” i Maneterna, och att dessa ”uppamma” honom medan han är liten. SkandFisk. 84 (1838). Förr trodde fiskaren och några hafwa ännu den högst orimliga tron att Sillen icke födes af rom utan stiftas i wattnet. Ekström AfhFiska 10 (1845). Vikarvet 1922, s. 35.
6) [jfr 4 a] (†) (gm påverkan, ss. led i att anstifta ngt) förmå (ngn till att göra ngt); jfr särsk. STIKTA 4 a α o. AN-STIFTA 3. (Den danska drottningen) war af sin Son stiftad til at försäkra och förhala Konung Eric med list. Tegel E14 119 (1612). — jfr AN-STIFTA.
a) till 4 a: anstifta (ngt) (se anstifta 2 a). Tändes Haatet (hos en melankolisk människa) vp, thet snart ey släckias kan, / Emoot sin Fiend han, Practiker stifftar ann. Palmchron SundhSp. 394 (1642). I .. / Som secter stiften an. Frese Pass. 27 (1728). Den ofärd som jag hemligt stiftat an, / Den wältar jag på andras skuldror tungt. Hagberg Shaksp. 5: 167 (1848).
b) till 4 b: tänka ut l. finna på (ngt); jfr anstifta 2 b. En swassat Tunga ey thet döfwa spök (dvs. döden) står moot; / Ehwad man stifftar an, ther är ey någhon Boot. Palmchron SundhSp. 167 (1642).
c) till 4 b: bereda (ngn ngt). Godh Wind wäl vppå Siön tigh gott tilfogha kan, / Men i titt Hws han tigh fast bättre stifftar ann. Palmchron SundhSp. 14 (1642). —
STIFTA IHOP. (†) till 4 b: åstadkomma att (äktenskap) ingås. Furstinnan Katrina i Friesland sade: att djefwulen slitit många skor, innan han mägtat stifta ihop detta äktenskap. Fryxell Ber. 4: 56 (1830). —
STIFTA IN. (†) till 1: införa o. befästa l. stadfästa (ngt). (Två rådsmedlemmar) mente, man skulle sättia någon (till vicepresident i Dorpats hovrätt), som kunde där stifta in den Svenske lagen. RP 9: 411 (1642). —
STIFTA OM10 4. till 1 c, särsk. c β: stifta (ngt) på nytt o. i ändrad form. Morallagarna, som man tänker stifta om .., äro (osv.). Quennerstedt Tal 1902, s. 19.
(1, 3) -TID. (numera mindre br.) tid då ngt (in)stiftats; särsk. till 1 a. 2VittAH 2: 221 (1787, 1791). —
(1, 3) -ÅR. (numera mindre br.) år då ngt (in)stiftats; särsk. till 1 a: stiftelseår. Möller (1790). Auerbach (1913).
1) till 1: person (l. institution o. d.) som (in)stiftat l. (in)stiftar ngt; ofta i uttr. ngts stiftare l. stiftare av ngt l. ss. senare led i ssg.
a) till 1 a; i sht förr äv. allmännare: grundare; upphovsman. Linc. Kkk 6 b (1640). (Josefos) håller Nabrodes eller Nimrod wara Stifftarn för Staden Babel och dhes Torn. RelCur. 322 (1682). Academien i Upsala war aldeles förfallen: K. Gustaf upprättade henne å nyo .. så at han billigt kan anses för hennes andre Stiftare. Dalin Hist. III. 1: 339 (1761). Erik Benzelius .. Stiftare af Vettenskaps-Societeten i Upsala 1712. Broocman SvSpr. 97 (1810). Den äldre Linné, Naturalhistoriens stiftare. VetAH 1815, s. 82. Jesu Nattward är ett dyrbart insegel på Guds nådiga löfte om wåra synders förlåtelse .. Tager och äter, säger den helige Stiftaren, detta är min lekamen (osv.). Hagberg Pred. 2: 105 (1815). NF 2: 348 (1877; av en släktgren). Aktiebolag bildas av en eller flera stiftare. SFS 1975, s. 2514. jfr med-, ordens-, religions-, samfunds-, samhälls-, sekt-, skol-stiftare m. fl. särsk. till 1 a α. Sedan århundraden brinner intet ljus mer i den vid en arm på .. (den schreyerska gravvårdens) midt fästade tornformiga jernlyktan, längese’n har man glömt stiftaren (dvs. adelsmannen Sebald Schreyer) och hans fränder. Atterbom Minn. 221 (1817). Prebendena få antas till större delen ha varit bundna vid sidokor i domkyrkan, där prebendaterna läste själamässor för stiftarnas själar. SvKyrkH 2: 615 (1941). Om än texterna voro desamma, var det en ofantlig skillnad mellan den pompösa pontifikalmässan .. och den mässa, som den ensamme prästen läste för stiftarens själagagn, vid ett sidoaltare, utan varje musikalisk utrustning, på sin höjd assisterad av en korgosse. Därs. 708.
b) till 1 c; särsk.: person (l. statsmakt o. d.) som stiftar l. stiftat lag(ar); äv. (se slutet) till 1 c β. Om, hvad i synnerhet angår våra Svenska lagar, de äga den ofullkomlighet, at sjelfva deras Stiftare förklarat en god Domare vara bättre än lag, följakteligen (osv.). Kellgren (SVS) 5: 12 (1785). Birger Jarl var förste stiftaren af edsöreslagarne. Svedelius i 2SAH 41: 235 (1866). jfr grundlags-, lag-, skollag(s)-stiftare m. fl. särsk. (numera i sht i högre stil, mera tillf.) till 1 c β; särsk. dels om person som uppställer (l. formulerar) språkregler, dels om Gud i förhållande till Guds lag. Gud .. är Lagsens stifftare och Herre. Emporagrius Cat. D 6 a (1669). Brunkman SvGr. 89 (1767; om skrivregel). jfr sede-stiftare.
2) (numera föga br.) till 3: person som (i l. ss. stiftelsefond) donerat l. testamenterat ngt; äv.: stiftande ledamot (se stifta, v.2 3 a). Det är öfverraskande att finna Montaigne som stiftare af kyrkoskänker, men konsekvens var aldrig hans starka sida. Bildt Ital. 218 (1896). Den, som (till en stiftelse) gifvit medlen, stiftaren, får själf bestämma, huru de skola förvaltas och huru det med stiftelsen afsedda ändamålet skall uppnås. Björling CivR 33 (1906). Sällskapets ledamöter äro dels årligt betalande, dels stiftare (stiftande ledamöter) och slutligen hedersledamöter. Östergren (1946).
3) till 4.
a) till 4 a: person som anstiftat l. anstiftar l. stiftat l. stiftar ngt; i sht förr äv. allmännare: person som vållar l. åstadkommer ngt; förr äv. i uttr. stiftare till ngt, anstiftare l. vållare av ngt. Silo Pedius, .. som til thetta krijghet war en Stifftare. Schroderus Liv. 933 (1626). Gustaf Trolle, hwilken i sin tid warit stiftare til all den oro, som Norden i trettio år utstått. Celsius G1 2: 133 (1753). Han är stiftare til skälmstykket. Schultze Ordb. 5002 (c. 1755). En ogudaktig neger / Den första stiftaren till dessa qwal. Hagberg Shaksp. 8: 103 (1849). IllSvOrdb. (1955). jfr brand-, olycks-, oro-, orolighets-, upprors-stiftare m. fl.
b) till 4 b: person som åstadkommer l. åstadkommit ngt; särsk. (o. numera nästan bl.): person som stiftar l. stiftat fred l. äktenskap o. d. Mildaste Landsens Far! Du fridsens stiftare dyra! Nordenflycht (SVS) 2: 27 (1746). Stiftare .. af ett giftermål. Lindfors (1824). Den 10 anlände Bombelles, stolt och öfverlycklig i känslan af att vara fredens egentlige stiftare. Forssell i 3SAH 3: 299 (1888). En farlig och illistig stiftare av omaka äktenskap. Wieselgren Paris Kim. 14 (1923). jfr freds-stiftare.
4) [specialanv. av 3 b l. till stifta, v.2 5] person som skapar l. ger upphov till ngt; särsk. i ssgn språk-stiftare; särsk. (o. numera bl. i högre stil, mindre br.) om Gud ss. upphov till ngt. Gudh den aldrehögste som är fridsens och eenigheetennes stifftare och Herre. Stiernman Riksd. 672 (1612). Gud, som allena är enighetens Gud och stiftaren af all fredsamhet. 2RARP 14: 376 (1743).
Ssgr: stiftar- l. stiftare-bild. särsk. (i sht konsthist.) till stiftare 1 a slutet, 2: bild l. porträtt av person som instiftat själaaltare o. dyl. l. gjort donation(er) till kyrkan. 2NF 21: 1437 (1915; på altartavla). Fornv. 1954, s. 145 (om bild av stiftaren av ett kloster).
-figur. (i sht konsthist.) till stiftare 1 a slutet, 2; jfr -bild. Romdahl NordeurBildK 130 (1926; på altartavla).
-ombud. (i fackspr., i sht jur.) till stiftare 1 a; i fråga om aktiebolag: ombud med fullmakt att förhandla å stiftares vägnar. SFS 1944, s. 1481.
-porträtt. särsk. (i sht konsthist.) till stiftare 1 a slutet, 2: porträtt av stiftare, stiftarbild. Sirén DaVinci 201 (1911).
-ruta. (i sht konsthist.) till stiftare 1 a slutet: målad glasruta med donators porträtt, vapensköld l. insignier ingående i donation av glasmålning. Rig 1931, s. 156.
-staty. särsk. (i sht konsthist.) till stiftare 1 a slutet, 2; jfr -bild. Fornv. 1952, s. 86 (i domen i Naumburg).
-urkund. (numera föga br.) till stiftare 1 a: stiftelseurkund (se d. o. 1); jfr -brev. Hernberg Rättsh. 330 (1922; i fråga om aktiebolag). —
STIFTARINNA, f. [jfr d. stifterinde, mht., t. stifterin]
1) (numera bl. i vitter stil) till 1: kvinnlig stiftare, stifterska.
a) till 1 a; i sht förr äv. allmännare: kvinna som inrättat l. grundat ngt. (Birgittiner-ordens) Stiftarinna, den namnkunniga Brigitta. Botin Utk. 308 (1761). Redan Margaretha .. Calmareunionens stiftarinna .. ingaf sin frände och efterträdare .. Eric XIII, samma grundsats, som (osv.). Strinnholm Vas. 1: 13 (1819). Elisabeth (Oxenstierna var) .. stiftarinna af Oxenstiernska stipendiet vid Upsala acad. BL 10: 319 (1844); jfr stifta, v.2 3. (Vitterhetsakademien) hade efter sin stiftarinnas död ”fallit i en dvala”. Ljunggren SAHist. 1: 10 (1886). Efter stiftarinnan benämndes .. (det dominikanska systrakonventet) stundom S:ta Ingrids kloster. SvKyrkH 2: 559 (1941). Skänninge nunnekloster (invigdes) .. i samband med dominikanernas till samma stad förlagda provinsialkapitel, som konung Magnus — stiftarinnan S:t Ingrids kusin — hedrade med sin närvaro. HT 1952, s. 438. jfr sekt-stiftarinna.
2) till 4 a, b: kvinna (l. flicka) som stiftat fred o. d.; i sht förr äv. dels: anstifterska, dels (allmännare): kvinna (l. flicka) som åstadkommit l. vållat ngt; förr äv. i uttr. stiftarinna till ngt; jfr anstiftarinna. Stiftarinna, Stifterska. Schultze Ordb. 5003 (c. 1755). (Fr.) Artisanne .. (sv.) Stiftarinna til något. Möller 118 (1755). Jag stal några kyssar .. Du vaknade, Phillis! Hvem kan neka dig vara en stiftarinna i stjäla, då du sofvande förstår fånga en vaken tjuf? Thorild (Hans.) 1: 264 (1778). jfr freds-stiftarinna. —
1) till 1.
a) till 1 a: kvinnlig (in)stiftare, stiftarinna, instifterska; i sht förr äv. allmännare: kvinna som inrättat l. grundat ngt. (Den första abbedissan i Vadstena kloster, den heliga Birgittas dotterdotter, blev avsatt.) Hennes oordenteligheter måtte warit ganska stora, då en så nära förbindelse med den heliga Stifterskan intet kunde skydda henne. Lagerbring 1Hist. 3: 851 (1776). Den enväldiga Drottningen och enväldets stifterska i Danmark, Sophia Amalia. Crusenstolpe Tess. 1: 124 (1847). Reuterdahl SKH III. 2: 233 (1863; av klosterorden). Sektens stifterska. SvD(A) 7/1 1926, s. 3. jfr sekt-stifterska. särsk. oeg., skämts. Nitisk stifterska av tejuntor på vilka man åt korv och analyserade Gripenbergs kärleksdikter. 14BästStudNov. 154 (1929).
b) till 1 c, särsk. c β: kvinna som stiftar l. stiftat lag(ar), stiftarinna (av lag l. lagar). Hwarför synden I emot Ceres, de heliga Lagars Stifterska? SP 1792, nr 103, s. 3. jfr lagstifterska.
2) till 4 a, b: kvinna (l. flicka) som anstiftat ngt, anstifterska; äv. kvinna (l. flicka) som stiftat fred o. dyl. l. (allmännare) åstadkommit l. vållat ngt; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. (Lat.) Fictrix. (sv.) stiffterska. Cellarius 66 (1699). (Sv.) Stifterska .. (fr.) médiatrice. Weste (1807). jfr freds-, olycks-, oro-stifterska.
Spalt S 11666 band 30, 1989