Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅLA stå3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. ståla; ellips av STÅL-SIKTA (l. bildn. till STÅLA, sbst.)]
(förr) mala o. sikta (mjöl) i stålkvarn (motsatt: sammala); äv. i utvidgad anv., särsk. i uttr. stålat bröd, bröd bakat av stålsiktat mjöl; jfr STÅLKVARNS-BRÖD. TLev. 1892, nr 37, s. 1 (i p. pf., om rågmjöl). En halvtunna råg till stålning. Suneson GGrund 79 (1926). ÖgCorr. 24⁄12 1970, s. 8 (i p. pf., om bröd; om ä. förh.).

 

Spalt S 13827 band 32, 1997

Webbansvarig