| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄV stä4v, sbst.1, r. l. m. (Lind (1749) osv.) l. (numera mindre br.) n. (Chapman Liniesk. 37 (1796), Lilius KinKrigsb. 140 (1928: akterstäv, pl.)); best. -en resp. -et ((†) -t Chapman Liniesk. 37 (1796: Stäft)); pl. -ar (Chapman Skeppsb. 14 (1775) osv.) ((†) -er FSjöbohm Skeppstakl. 116, 120 (1792); -rar Dalman (1765)), ss. n. =.
Anm. Hos Jungberg (1873) anförs ett sannol. konstruerat stäva, sbst.1, stäv, förstäv, trol. ombildning av STÄV, sbst.1, under anslutning till STÄVA, sbst.2
1) ss. gemensam beteckning för fartygs avslutning för- l. akteröver (med särskild tanke på timmer- l. järnkonstruktion som utgör sådan avslutning o. tjänar ss. fäste för bordläggning); stam (se STAM, sbst.2 1); särsk. (o. ss. enkelt ord nästan bl. i speciellare anv.): förstäv, äv. liktydigt med: för. Stäv vid l. om stäv. Stäv mot stäv. För at undvika ofta uprifva Barlasten brukar man en Kjätting, som går igenom alla våghålen och up vid Stäfvarne Ackter och För: hvarmed utrönes våghålens renlighet. FSjöbohm Sjöm. 30 (1791). Det är så skönt när du stäfven vänder / från fjerran segling mot hemmets stränder. Tegnér (TegnS) 4: 83 (1824). Med försvaret i stäfven, i stället för på sidan, kunna .. (skärgårdsflottans roddfartyg) snarare anses som Infanteri-plutoner. Gyllengranat SvSjökr. 2: 342 (1840). Vattnet kluckar under en Färösnipa med höga stävar. Taube Inte 124 (1918). S. S. Smaragden kom försiktigt stickande med stäven innanför den yttre vågbrytaren. Kjellgren Smar. 11 (1939). Paulsson SvStad 1: 181 (1950). — jfr AKTER-, BAK-, BÅT-, EK-, FARTYGS-, FRAM-, FÖR-, ISBRYTAR(E)-, KLIPPER-, LÖS-, PROPELLER-, RAMM-, RODER-, SKEPPS-, TRÅLAR-STÄV m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. — särsk.
α) (†) (taga) focken på (förr äv. uppå) stäven, ta backvindar i focken (o. därigm balansera fartyget vid biliggning). Rosenfeldt Roo D 3 b (1672, 1686). Finner .. Anföraren för Flotten rådeligit antingen vthi Storm och Owäder at minska Segell .. eller om Nattetijd taga Fåckan på Stäfwen, ligga bij .. måste han (osv.). Siöart. 1685, s. 82. Därs. 1755, s. 70.
β) sjöt. längd över stäv (förr äv. stävet), äv. (numera bl. mera tillf.) längd mellan stävar, hela fartygets totala längd från för till akter; äv. i måttsangivelse, så l. så många fot l. dyl. över stäv(en) (förr äv. över stävens), angivande ett fartygs totala längd. Rålamb 10: 1 (1691: Stäfwens). Längd öfver stäf. Chapman ArchNav. (1768). (Skeppets) Längd öfver Stäft .. 184,00 Fot. Dens. Liniesk. 37 (1796). Nordforss (1805: öfwer stäfwen). Längd mellan stävar 385 fot. VFl. 1920, s. 122. För .. (makrillfiske) hade fiskare skaffat sig däckade båtar på cirka 30—40 fot över stäv. Hasslöf SvVästkustf. 132 (1949).
b) (numera bl. tillf., i vitter stil) metonymiskt för: skepp l. båt. O, gavs mig, för att styra hem, en stäv! Risberg Fresk. 22 (1937).
c) (i sht i fackspr.) oeg., om spetsarna av ”för” resp. ”akter” i skeppssättning. SvUppslB 24: 1172 (1935).
d) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om kraftigt framskjutande byggnad l. kroppsdel l. (skarpt o. skärande) föremål som förs framåt med kraft. Ett haf af synd här hvälfver våg på våg: / Den ena sig sänker, den andra / Trefaldigt sig reser, och vildt / Stadens stäf bestormar. Palmblad Aisch. 271 (1842). Hufvudet (på fisken) bör vara tillspetsadt framtill och fast hopgjutet med kroppen, då det ju bildar den stäf, som skall bryta fram genom vattenmassorna och bereda plats för kroppen. FoFl. 1907, s. 197. Majorskan Örnestedt var en ståtlig kvinna, hög i stäven. Hedberg Stopp 130 (1939).
2) [eg. specialfall av 1 d] (numera bl. tillf.) om del av pulka l. kälke l. flygplansdel o. d. som svarar mot båt- l. fartygsstäv. Framtill, där medarnas uppstigande stäfvar småningom något närma sig hvar andra. 1MinnNordM IV. 3: 5 (1882). Det går framåt i susande fart, så att snön yr som en rök kring pulkans stäv. Sandström NatArb. 2: 214 (1910). — jfr AKTER-STÄV (Söderberg PrFlygl. 1: 33 (1935; på flygplan)), FRAM-STÄV (Virén Skizz. 56 (1890; på kälke)).
-FÖLJARE. skeppsb. förstävsföljare (se d. o.); äv. om motsvarande förstärkningstimmer i akterstävens innerkant. Möller (1790). UB 7: 319 (1874; äv. i akterstäv). —
-KNÄ. skeppsb. vinkelformad trä- l. järnkonstruktion för förstärkning av stäv; jfr knä II 4 a. ÖoL (1852). Wrangel SvFlBok 436 (1898; i akterstäv). Smith (1918). —
-KONSTRUKTION. jfr konstruktion 1 a; äv. konkretare (jfr konstruktion 1 b). Hornborg Segelsjöf. 54 (1923). Nilsson Skeppsb. 167 (1932; konkretare). —
-KRAFT. [senare leden konkret anv. av kraft (jfr kraft 8 c)] skeppsb. om horisontellt liggande böjt l. vinkelformat stycke av trä l. metall med uppgift att hålla samman l. förstärka fartygs bogar, bogband. ReglVirkeslefv. 1825, § 41. Rydholm 25 (1967). —
-ORNAMENT. (Galjonsbilder) förekommo allmänt å äldre örlogsfartyg samt äfven ofta å segelfartyg tillhörande handelsflottan, men ha å nyare fartyg ersatts af stäfornament (å svenska örlogsfartyg vanligen en sköld med tre kronor). 2NF 9: 634 (1908). —
(2) -PONTON. (numera bl. tillf.) om del av sammansatt ponton, utgörande ”förstäv”; motsatt: mellanponton. 2NF 21: 1364 (1915).
-RIKTNING. riktning i vilken ett fartygs förstäv är l. bör vara vänd, kursriktning, kurs; äv. på fartyg: (samma) riktning som förstäv har; jfr köl-riktning. Wrangel SvFlBok 18 (1897; på fartyg). Efter ankringen kan genom utfirning eller inhalning av springet fartygets stävriktning ändras. 3NF 1: 1028 (1923). —
-RING. jfr ring, sbst.1 2, 2 d. Roswall Skeppsm. 1: 84 (1803). (Bommen) stöttas .. i vardera båten med taljor till båda stävringarna. Weinberg Sjömansk. 129 (1954). —
-RODER. på akterstäv monterat roder (motsatt: styråra l. låringsroder). Hornborg Segelsjöf. 147 (1923). —
-RÄT. som ligger l. sker o. d. rakt i stävriktningen l. rakt mot stäven. GHT 17/10 1895, s. 3 (om stöt vid kollision). —
-RÄTT, adv. rätt mot stäven, i stävriktningen. TIdr. 1895, s. 275. Äntligen låg .. (fartyget) med sviktande stumpar stävrätt mot sjön! VFl. 1924, s. 71. —
-TORPED. sjömil. torped som avfyras från avfyringsmekanism (torpedtub) i förstäv, förlig torped. TSjöv. 1891, s. 162. —
STÄVARE, m.//ig. (förr) till 1: i fråga om älvflottning: person med uppgift att sittande i stäven hålla båt stilla vid lossning av bröt. Ryd Timmerskog. 140 (1980). —
Spalt S 14175 band 32, 1997