| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPUNNING spun3iŋ2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) skeppsb. i ett timmers längdriktning upptagen ränna avsedd att passa in ett trästycke i; särsk. om vardera av de (trekantiga) rännor i vilka bordläggningsplankor inpassas på ömse sidor av köl l. stäv (äv. i utvidgad anv., om vardera av de urfräsningar i vilka bordläggningsplåtar inpassas på ömse sidor om köl l. stäv av metall). Spunningen brukas 1 femte del af Kiölens tiocklek. Rajalin Skiepzb. 2 (1730). (Läckor kan uppstå) Långs efter förstäfwens spunning, hwaräst ändarne af bordläggningens plankor stadnar. FSjöbohm BVägen 66 (1793). Spunning, (dvs.) en på längden gjord fördjupning i ett timmer, uti hvilken ett annat trästycke skall inpassas, t. ex. köl- och stäfspunning. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stundom, särskilt i fråga om fartyg, som är avsett att .. användas i farvatten, där is av svårare beskaffenhet förekommer, anordnas s. k. spunning i förstäven, då (stäv-)plåtkanterna stanna mot spunningskanten. Nilsson Skeppsb. 135 (1932). Spunning .. (dvs.) benämning på en i ett fartygs stävar (ibland även köl) urfräst ränna, i vilken plåtstråkens eller bordläggningsplankornas ändar inpassas. SohlmanSjölex. (1955). — jfr KÖL-, STÄV-SPUNNING. — särsk. (numera mindre br.) i utvidgad anv., om fog mellan de båda sidorna av fartygs bordläggning (utan yttre köl) l. om fog (utan ränna) mellan fartygs bordläggning o. stäv l. dyl. Enmans kapproddbåten förfärdigas af mahogny- eller cederfanér, på ask- eller björkspant; fanérskifvorna förenas med hvarandra i en fin spunning i båtens botten utan yttre köl. Balck Idr. 2: 582 (1887). Stäfvarna huggas (i ryska Lappmarken) så, att de i genomskärning få utseendet af en stympad kon, men utfalsas icke för borden, utan den s. k. spunningen (här föreningen mellan bordens ändar och stäfven) blir alltså den enklast möjliga, d. v. s. borden lagda på stäfven utan vidare. Fatab. 1909, s. 89.
2) (†) om tillhuggen ända av planka, som är avsedd att inpassas i ränna i timmer o. d.; jfr SPRUND, sbst.2 2. Spunta .. (dvs.) Foga, hopfoga genom insättande av spunningar. Weste FörslSAOB 568 (c. 1817). (Sv.) Spunningar (i ändan af plankor) .. (t.) Plankenköpfe, Enden der Planken. Jungberg (1873).
3) (i fackspr., i sht skeppsb., numera mindre br.) i ruttet l. på annat sätt fördärvat trä upptaget hål avsett att passa in felfritt trästycke i; äv. om trästycke som infälls i sådant hål; jfr SPONT 2 b, SPRUNDA 2, SPRUNS 2, SPUNS 2. Spunning kallas hwart och et hål som hugges i träd för at sättja en bit uti. Dalman 52 (1765); jfr 1. Röding SD 87 (1798). Timmerlager böra läggas om en gång om året; .. om några rötor af qvistar eller eljest skulle förmärkas, böra de sorgfälligt uthuggas och spunningar insättas i stället. KrigVAH 1830, s. 224. Halvrent virke må vara något skörigt med en eller annan öppen kvist, som med spunning kan avhjälpas. SFS 1922, s. 326. — särsk. (†) i utvidgad anv., om metallstycke insatt i gevärspipa för att dölja gjutfel. Under förlidet års gevärs-besigtning vid Husqvarna Faktori blefvo 14 gevärspipor casserade för i dem insatta lösa bitar (så-kallade spunningar). KrigVAH 1838, s. 68.
-KANT. om den av spunning bildade kant varemot bordläggningsplanka l. bordläggningsplåt ligger an. Nilsson Skeppsb. 135 (1932). —
-LINJE. längs fartyg: linje där bordläggning möter köl o. stävar. (Spanten) sluta nedtill på en med kölens underkant nära parallel linie som kallas spunningslinie, emedan den utmärker spunningen eller den kant på köl och stäfvar vid hvilken båtens bordläggning slutar. Balck Idr. 1: 2 (1886). SAOL (1973). —
-PLANKA. (numera mindre br.) i spunning fäst bordläggningsplanka, sambordsplanka, sambord. Ekbohrn NautOrdb. (1840). WoJ (1891).
Spalt S 10372 band 29, 1985