| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUND sun4d, adj. -are (Palmchron SundhSp. 403 (1642) osv.) ((†) superl. -st Tessin Skr. 18 (1758: sundsta watte(n); i vers)). adv. SUNT.
1) om person (l. djur l. om kroppsdel): som är vid god hälsa, som har hälsan, frisk; numera i sht med tanke på att den som har egenskapen förvärvat den gm ett för hälsan befrämjande liv (jfr 3); stundom äv. med inbegrepp av tanke på själslig hälsa (jfr 5); ofta i förb. med mer l. mindre liktydigt adj. (i sht i uttr. frisk och sund, äv. sund och frisk). Thet gud kenne then iak eder nade befaler salig och swnd til euig tiid. G1R 1: 45 (1523); jfr SALIG 3 a. Gudh lathe edher lefua karsk och sundh, / ther före min stolsiungfru. Visb. 1: 113 (c. 1640). Strax giör han then siuka sunder, / Tänk! hwad vnder. Runius (SVS) 1: 41 (c. 1710). Jag komm i dags ljuset den 29:de Martii 1773. med sunda lemmar. FinKyrkohSÅ 1958—61, s. 333 (c. 1793). Löga mig sund i din svala dagg. Rydberg Faust 23 (1876). Personer .. hvilka .. som bäst friska och sunda gingo i sina sysslor utan aning om något hembud från dödsriket. Sander i 3SAH 4: 21 (1889). Rödkindade och sunda barn. Hallström Than. 40 (1900). (Jag) var .. rent kroppsligt sund och stark, kraftigt växt som båda mina föräldrar. Lagerkvist Sibyll. 53 (1956). SDS 7⁄4 1990, s. B 13 (om kattungar). — jfr KÄRN-, O-SUND. — särsk.
a) [efter lat. mens sana in corpore sano (Juvenalis)] i uttr. en sund själ i en sund kropp o. i härtill bildade uttr.; jfr 5. Den jordiska sällhetens grundval och villkor är en sund själ i en sund kropp. Wallin 1Pred. 3: 2 (c. 1830). En sund kropp kring en sund själ. Johnson GrKrilon 10 (1941). Sund till kropp och själ. Östergren (1950).
b) (†) ss. adv., i uttr. må sunt!, ss. välgångsönskan: må väl!, må så gott! Björn Kotzebue Pap. 60 (1794). Cavallin (1876).
2) (†) om växt: frisk (se FRISK, adj.2 5), oskadad; jfr 3. Ett sundt Trää som doch laatliga bähr, kastar man Mullen aff Rothen in Martio eller April låter them något lufftas. Risingh LandB 45 (1671). At med all upmärksamhet aktas, det den af röta och brand angrepne säden ej må blandas med annan sund säd. Gadd Landtsk. 3: 470 (1777).
3) om ngt sakligt (jfr 4, 5): nyttig l. välgörande för den goda hälsan (se HÄLSA, sbst. 4), som befordrar l. bibehåller god hälsa, hälsosam; äv. om jordmån: nyttig l. välgörande för god växtlighet (jfr 2). Sund och närande föda. Leva ett sunt liv. Landet har ett sunt klimat. Min son bepröffua huad tinom cropp sundt är. Syr. 37 (”38”): 27 (öv. 1536). När frisk Fisk för .. (de flegmatiska) kokas, är han sundare om ther slås någhot Wijn til. Palmchron SundhSp. 403 (1642). Iag finner luften där iag boor, myket sundare än uppe i Staden i de trånge gatorne. BrinkmArch. 1: 147 (1712). PH 8: 5825 (1762; om väderlek). Den lilla stadens sunda läge. Nyblom Bild. 41 (1864). Bo sundt. Cavallin (1876). Ingen jordmån är så sund, att ej något ogräsfrö der kan finna fäste. CGMalmström i 2SAH 57: 4 (1880). I kampen för sunda levnadsvanor är idrottsrörelsen en naturlig och i vårt land lyckligtvis stark bundsförvant. DN(A) 1⁄3 1964, s. 19. — jfr O-SUND.
4) om ngt sakligt (jfr 3, 5): som utmärkes av l. vittnar om god hälsa; äv. i överförd anv., om tid då ngn är sund l. ngt utmärks av sundhet; jfr 3. Gudh unne eder Nåd långt och sunt lif. RA I. 1: 546 (1547). I skulle tacka Gud, wid hwarie enda bit, / Som stickes i ehr mun, wid sundan appetit. Kolmodin QvSp. 1: 570 (1732). Nyttja, i dina sunda dagar, dina krafter, att troget uträtta det, hwartill pligten kallar dig. Hagberg Pred. 5: 30 (1820). Han stod och såg på hennes sunda ansikte där åldern ännu inte hade fått något riktigt fäste. Eriksson ÖmhHung. 153 (1948). Lukter — den sötaktigt kvalmiga men ändå sunda ångan av kroppshålor och friska vätskor. Gyllensten Pal. 15 (1970).
5) [jfr 1, 3, 4, 6] i fråga om själsligt l. icke kroppsligt tillstånd, om ngt sakligt: som utmärkes av l. vittnar om (äv. befordrar) god andlig l. psykisk l. moralisk l. intellektuell hälsa (se HÄLSA, sbst. 4 b) l. gott andligt osv. tillstånd; i sht: som utmärkes av osv. klar l. oförvillad l. fördomsfri omdömesförmåga (särsk. ss. uttryck för enkelt o. naturligt förstånd i motsats till (skrivsbords)lärdom l. vetenskapligt tänkande o. d.); ofta mer l. mindre liktydigt med: vettig, förnuftig, klok; rätt, riktig; ofördärvad; nyttig. Sunda tankar, åsikter. Föra det sunda förståndets (vettets) talan. Ett sunt och klokt förslag. Visa prov på sunt omdöme. En sund och måttfull kritik. En sund moral. Följa sunda affärsprinciper. En sund syn på livet. Visa sund skepsis. Ha sund smak. Han ser så sunt på allting! En sund vetgirighet. Ungdomens sunda behov av att roa sig. En sund själ i en sund kropp, jfr 1 a. The vår ungdoms sunna salt, / Jungfrur, öfvermåttan skön, / Blommor af vårt kvinnokön. TRudeen Vitt. 255 (1686). Tå är blodens drifft eij altijd siälen sund. Runius (SVS) 1: 179 (1707). Stilen i berättelser god blandad med sunda och dygdiga anmärkningar, men egentelig Vältalighet saknades. 3SAH LXXXVI. 2: 77 (1797). När, som en svärmande narr, Damasippus köper antiker, / Har väl hans borgenär sundt hufvud? Adlerbeth HorSat. 56 (1814). Någon motgång bör blifva honom rätt sund. Weste FörslSAOB (c. 1817). Med den honom egna sunda blicken för sakerna vände han sig .. från de vidtutsväfvande stora ämnena till de smärre och närmast liggande. Weibull o. Tegnér LUH 2: 239 (1868). Ingenting är så oförenligt med ett sundt fiske som att vara flera än en i båten. Strindberg Blomst. 41 (1888). Hon efterlyser .. en sund svensk nationalkänsla. DN 22⁄4 1986, s. 7. — jfr KÄRN-, O-, SJÄLS-SUND. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. die gesunde vernunft, eng. common sense, fr. sens commun, lat. sensus communis, gr. κοινήαίσϑησις] i uttr. sunt förnuft, (det) sunda förnuftet, se FÖRNUFT 2 a. Anm. Till uttr. (det) sunda förnuftet har äv. bildats ssgr. HT 1962, s. 303. Rosensteins egen sunda förnufts-filosofi. Segerstedt Rosenstein 363 (1981).
b) [utgående från de under SINNE, sbst.2 16 a ζ, nämnda uttr.] i sådana (elliptiska) uttr. som ha sina sunda sinnen i behåll, (inte) vara vid sunda fem, betecknande att ngns förstånd (icke) fungerar normalt l. att ngns mentala tillstånd (icke) är normalt; äv. i uttr. (de) sunda fem, om människans fem sinnen (se SINNE, sbst.2 2) med tanke på att de utgör en förutsättning för normalt förstånd l. normalt psykiskt tillstånd. Våra yttre sinnen, ”de sunda fem”. Skarstedt Vagab. 408 (1914). Är Patrik inte vid sunda fem? Martinson Nässl. 312 (1935). Vuxna människors förhållanden äro verkligen idiotiskt svåra att förstå sig på för den som har sina sunda sinnen i behåll. Olzon Földes FiskKattG 180 (1936). Ingen av dem hade kommit på den idén att sätta farsgubbens sunda fem i fråga. Ossiannilsson VärldSjönk 126 (1947).
c) [uttr. utgår från humoralpatologins idéer] i pl., i uttr. av typen (vara l. befinna sig o. d.) vid sunda vätskor, betecknande att ngn är i normalt mentalt tillstånd o. d. Hvad mina vätskor beträffar, äro de temligen sunda, utom när de blifvit uppblandade med konjak eller ngn annan spirituosa. Fröding 2Brev 1: 18 (1878). När vi befinna oss vid sunda vätskor, reagera vi icke endast med hela vår personlighet, fullt och harmoniskt, mot det som möter oss. Bjerre SjälLäk. 12 (1923). SvHandordb. (1966: vara).
d) i vittnesutsaga rörande testator vid upprättande av testamente, i uttr. (av typen) med sunt och fullt förstånd, betecknande att testator vid underskrivningen av testamentet är vid obruten mental hälsa. Wil någor .. giöra testamente .. witne twänne gode män, at thet testamente tå war giordt med sundt och fullt förstånd. ÄB 16: 1 (Lag 1734). Jag C. F. B. förordnar härmed såsom min yttersta och sista vilja samt af sundt och fullt förstånd, att (osv.). 1NJA 1874, s. 1.
e) i utvidgad anv.; särsk.
α) (numera föga br.) om ngt konkret: klokt l. vettigt konstruerad o. sålunda lämplig för sitt ändamål. Viking är en liten sund költypsbåt, beqvämt inredd och snabbseglande. NTIdr. 1898, julnr s. 22.
β) (†) om samvete (se SAMVETE 4 b α): gott l. lugnt l. rent. Vahlin hade .. ett sundt samvete nu. Han hade t. o. m. betalat af på sina skulder. Tavaststjerna Inföd. 23 (1887).
6) [jfr 1, 5] om person: som besitter l. kännetecknas av full andlig l. psykisk l. intellektuell hälsa (se HÄLSA, sbst. 4 b) l. klar l. oförvillad l. fördomsfri omdömesförmåga osv.; ofta liktydigt med: vettig, förnuftig, förståndig, klok. Ändock de sundare af Romerska församlingen räkna denna boken (dvs. ett evangelium om Jesu barndom) för ogiltig och apocryphus, så (osv.). Eneman Resa 2: 110 (1712). Rousseau, är en sundare sedolärare, hwilken dock drifwer sina tankar til ytterligheter. Lychnos 1971—72, s. 74 (c. 1784). Har Du deremot förlorat illusionerna för din kvast — då visar det antingen att Du är så sund qvinna att Du sätter barn och hem högst (osv.). Strindberg Brev 15: 212 (1905). Vederlägg dem .. med kraft, så att de blir sunda i tron och inte ägnar sig åt .. påbud från människor. Tit. 1: 13 (NT 1981).
SUNDHET, se d. o.
Spalt S 14544 band 32, 1998