| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVINDEL svin3del2, äv. (i sht i s. Sv.) svin4del sbst.2, (svi`ndel Weste (1807), svi`nnd’ l Dalin (1854)), r. l. m. (UHiärne Suurbr. 22 (1679) osv.). Anm. Ordet upptages ss. n. i Lind (1749), vilket sannol. är tryckfel för m. best. -eln (UHiärne Suurbr. 22 (1679) osv.) ((†) -elen SvMerc. IV. 2: 393 (1758); -len Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. (numera föga br.) -dlar (Martin ÅmVetA 1765, s. 41, Salomon Paresis 5 (1861))
1) om (i regel kortvarig, omgivningsrelaterad, ofta med ångestinslag förenad) känsla av jämviktsrubbning (i ä. medicinsk litteratur ofta uppfattad o. klassificerad ss. sjukdom) l. förestående svimning o. d. utlöst av reflexmässigt ändrad blodcirkulation i hjärnan (t. ex. vid hög höjd l. (hastig) lägesändring, t. ex. från liggande till stående ställning); äv. allmännare, liktydigt med: yrsel; ngn gg äv. om liknande jämviktsrubbning hos djur. Ha anlag för, besväras av svindel. Stiernhielm Häls. (1668). Har .. (den sjuke) swindel, at han ofta wil falla omkull, eller tycker han, at alt går omkring, som är för ögonen? Darelli Sockenapot. 117 (1760). Linné GenMorb. 12 (1763; klassificerad ss. sjukdom). SFS 1863, nr 32, s. 20 (uppförd ss. husdjurssjukdom). Sjukdomen (dvs. akut magkatarr) medför olust, matthet, ruskighet, frysningar, någon gång häftig hufvudvärk, svindel, kramp. Wretlind Läk. 5: 44 (1897). En stark svindel grep henne, och hon tyckte, att väggarna i källaren svängde omkring i oupphörlig kretsgång. Lagerlöf Jerus. 2: 80 (1902). Somliga erfara svindel, då de befinna sig på öppna platser, agorafobi (torgsvindel), eller då de blicka ned från en mera betydande höjd (höjdsvindel). 2NF 33: 616 (1922). Efter en kort stund fick jag ett slags svindel och taket och väggarna började röra på sig. Evander Härl. 85 (1975). — jfr HÖJD-, ROTATIONS-, TORG-, ÖGON-SVINDEL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om (mindre) anfall l. attack av svindel. Desse svindlar voro altid känbarast, då luften blef gles och skickade sig til nederbörd. Martin ÅmVetA 1765, s. 41. Plötsliga svindlar. Salomon Paresis 5 (1861). Oskar Ask .. fick (vid ett flygplanshaveri) en liten svindel, men skada sig inte för övrigt. ByggnArbMinn. 30 (1950).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. PJGothus Martini 85 (1608). Dårskaps svindel och yra. Nicander Vitt. 68 (1760). Äfwen store Guds män såsom apostlarne kunna frestas .. att .. fattas af högmodets swindel. Rudin 2Evigh. 2: 543 (1889). Kanske fattar oss ärelystnadens svindel. Dens. OrdUngd. 3: 166 (1903). Världen utanför? Tanken fick svindel, när den började flyga åt det hållet. Höijer Solv. 7 (1954). — särsk. (†) förvirring l. förvillelse l. tokeri; fantasteri; tokig idé o. d.; särsk. i uttr. ha svindeln, vara (sinnes)förvirrad. (Mosheim visar) at många de största Mathematici .. haft swindelen, så snart de begifwit sig utom sin mathematiska sphäre. SvMerc. IV. 2: 393 (1758). Här går en förvillelse genom landena, en svindel har fattat folket. Tegnér (WB) 8: 252 (1837). Utan tvifvel var .. mycken svindel i den förening af arkeologisk och poetisk entusiasm, hvarmed nu (dvs. under stormaktstiden) några fosterländska snillen vände sig oskiljaktigt åt Svenskt fornspråk och Svensk fornhäfd. Atterbom Minnest. 1: 80 (1847). Många hade fattats af svindeln; en allmän sangvinism hade gripit sinnena och man hade öfverskattat landets förmåga att producera. Strindberg TjqvS 5: 25 (1886, 1909).
2) (numera bl. tillf.) om virvlande l. strömmande vatten l. vattenfall o. d. (som lätt förorsakar svindel). Älfven flöt långsamt, innan forsens svindel tog den. Hallström El. 108 (1906).
3) (försök till) ekonomiskt bedrägeri (i stor skala), svindleri; äv. (utan tanke på ekonomiskt brott), liktydigt med: humbug l. bluff; äv. om företag l. firma o. d. som sysslar med l. karakteriseras l. är präglat av svindleri, blufföretag o. d. Företaget måste betraktas som ren svindel. Schulthess (1885; med hänv. till svindleri). En tomtspekulation, som måste karaktäriseras såsom ren svindel. VL 11 ⁄ 2 1898, s. 3. En diktator, som har kommit till makten genom det fräckaste skryt om de underverk han skall göra, måste fortsätta svindeln till det yttersta. Söderberg Makten 226 (1935). Och vad mer är, jag tänker genast sätta i gång och skaffa kapital för att starta en konkurrensfirma — och den ska inte bli någon offentlig svindel, som jag kan bevisa, att din är! Trolle O’Neill LjuvUngd. 41 (1936). Likvideringen av nazismen, världshistoriens största svindel, är inte fullbordad i och med att de militära operationerna avslutas. GHT 1944, nr 95, s. 12. Som svindel räknas oriktig bokföring i avsikt att vilseleda bolagets intressenter. SvHandordb. (1966). — jfr AKTIE-, BOLAGS-SVINDEL.
(1 b slutet) -ANDA. (†) anda kännetecknad av tokiga idéer l. infall o. d. Altén Landförv. 54 (1795). —
1) till 1. Högfärden är wanligen swag. Werkligt starka naturer fattas icke af denna swindelartade sjukdom. SnällP 5 ⁄ 6 1848, s. 4.
(1) -BLÅ. blå så att man erfar en känsla av svindel, svindlande blå; äv. substantiverat. (Lyckan) förde dem upp mot stjärnorna i det fjärran svindelblå. Jändel KärlekHat. 14 (1917). Himlen var sådär svindelblå. DN(A) 12 ⁄ 1 1965, s. 6. —
(1) -BRANT. brant så att man erfar en känsla av svindel, svindlande brant. Tigerschiöld Dikt. 2: 69 (1891; om stup). —
(1) -DJUP. jfr -brant; äv. bildl. Skyhöga fjäll och svindeldjupa klyftor. Forsslund Arb. 64 (1902). Nu tog det djupt, tänkte hon flåsgnällande och hopkrupen över smärtan. Svindeldjupt. Sandgren Förklar. 152 (1960). —
(1) -DRÖM. (numera bl. tillf.) dröm som ger upphov till en känsla av svindel, svindlande dröm. Ling Tirf. 1: 85 (1836). —
(1) -FRAMKALLANDE, p. adj. Raviner som äro ännu djupare och broar ännu mera svindelframkallande än allt vad vi hittills varit med om (under resan). Larsson Krarup-Nielsen Sol 24 (1938). —
(1) -FRI. fri (se d. o. 27) från svindel, icke besvärad av svindel. Willebrand o. Rancken 161 (1885).
Avledn.: svindelfrihet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara svindelfri. TurÅ 1939, s. 294. —
(3) -FÖRETAG~002, äv. ~200. företag som sysslar med svindelaffärer; jfr -bolag, -firma. Björkman (1889). —
(3) -HISTORIA. jfr -affär. En av de största svindelhistorierna i filateliens annaler. Strandell FilatVärld 156 (1948). —
(1 b slutet) -HUVUD. (†) om person med tokiga l. befängda idéer l. infall o. d., vimsig person. Genua behöfver en souverain; alltså hyllen svindelhufvudet Gianettino. Fahlcrantz Schiller Fiesko 56 (1821). —
(1) -HÖG. jfr -brant; äv. bildl. Atterbom Lyr. 2: 41 (1810; bildl.). Ser du novembernatten hänga grå öfver de kolmörka skogarna, öfver svindelhöga branter, där furan reser sig (osv.). Vetterlund StDikt. 85 (1892, 1901). —
(1) -HÖJD. höjd som ger upphov till en känsla av svindel; äv. bildl. Glädjens yttersta svindelhöjd. Fahlcrantz Schiller Fiesko 169 (1821). Falla så som katarakten faller, / som störtad ned ifrån sin svindel-höjd. Thomander 3: 104 (1826). —
(1) -KORN. [jfr t. schwindelkörner, pl.] (†) frö l. frukt (särsk. av koriander) använt (använd) ss. medel mot svindel; i sht i pl. Öfwerdragne Schwindel-Korn. TrenchierB 16 (1696). Synnerberg 2: 193 (1815; med hänv. till Cubeber). —
(1) -KÄNNING. jfr känning, sbst.2 4 a, o. -känsla. Så länge svimningsanfallen upprepas och svindelkänningarna ej gifvit med sig, ser jag på Glas att han visst ej tror faran vara förbi. ALGeijer (1845) i Solnedg. 2: 329. —
(1) -KÄNSLA. (svindel- 1901 osv. svindels- 1897) känsla (se d. o. 8 a) av svindel. Vid liggandet erfar .. (den sjuke ärkebiskopen) inga svindelskänslor. AB 4 ⁄ 1 1897, s. 2. Andersson Snöljus 19 (1979). —
(1) -LIKNANDE, p. adj. Gud talar i mig! tänkte han plötsligt med en svindelliknande förnimmelse av lycka. Stiernstedt Sneck. 284 (1924). —
(3) -PERIOD. period varunder svindel försiggår l. försiggått. Åtskilliga ganska storartade arbetarbostäder uppfördes under svindelperioden 1871—74. Johansson Noraskog 2: 9 (1881). —
(1) -RUS. (numera bl. tillf.) rus som ger upphov till en känsla av svindel. Atterbom LÖ 1: 156 (1824). —
(3) -RÖRELSE. rörelse (se d. o. 8) präglad av l. kännetecknad av svindel. (Han) kom .. snart in på psykologiens område, besökte spiritister, hypnotisörer och tankeläsare, såg bakom dessa svindelrörelser en del nya upptäckter. Strindberg Hafsb. 67 (1890). —
(1) -SJUK. (†) sjuk av svindel. Weise 1: 110 (1769). —
(1) -SNABB. snabb så att man erfar en känsla av svindel, svindlande snabb. Rosendahl VildfågFj. 10 (1934). —
(1) -STUP. (numera bl. tillf.) stup som ger upphov till en känsla av svindel. På svindelstupen stigen går. Wohlin Öd. 36 (1904). —
(1) -YR. (†) yr av svindel. Lenngren (SVS) 2: 251 (1809). —
(1) -ÖRT. (svindel- 1638—1757. svindels- 1762) [växten användes i sht i ä. tid mot svindel; jfr språkprovet nedan från 1762; jfr t. schwindelkraut] (†) växten Primula auricula Lin.; jfr svingelört o. hjärn-varv 4. (Lat.) Auricula ursi, (Sv.) Biörnöron, Swindelörtt, Hiernehwarffzroot. Franckenius Spec. A 4 a (1638). Om man .. tuggar swart Njuse-rot och roten af Swindels-ört tilsammans; hwaraf Jägare uti Tyrol och Schweits sig betjäna, då de stiga uppå de höga bärgen. Bruno Gumm. 10 (1762). Jahn DjurJägL 61 (1909).
B (†): SVINDELS-KÄNSLA, -ÖRT, se A.
2) (†) till 1: plågad l. ansatt av svindel, yr; äv.: som har lätt för att få svindel. Serenius Mmm 1 a (1734). Svindelaktig .. (dvs.) den som plågas af swindel. Schultze Ordb. 5276 (c. 1755). Sjuk hela vägen, svindelaktig och matt, föll han död af hästen. BrinkmArch. 1: 307 (1810). Svindelaktig .. (dvs.) Fallen för svindel. Dalin (1854). Auerbach (1913).
3) till 3: som liknar l. påminner om svindel, svindelliknande. Björkman (1889). De verkliga tjänster, som fondbörsspekulationen kan göra nationalhushållningen, äro ringa i jämförelse med den skada, som uppkommer därigenom att tvifvelaktiga eller svindelaktiga värden understödjas och spellusten befrämjas. EkonS 2: 470 (1899). SvLädSkoind. 1910, nr 5, s. 45 (om reklam).
Avledn.: svindelaktighet, r. l. f. (†) till -aktig 1: svindel l. yrsel o. d. VDAkt. 1789, nr 93. (Bolmörtens) lukt .. förorsakar hufwudwärk och swindelacktighet. Retzius FlOec. 313 (1806).
Spalt S 15169 band 32, 1999