Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVINGEL sviŋ3el2, sbst.1, r. l. m.; best. -n (Gedner Linné En fråga 20 (1753: Fårswingeln) osv.) ((†) -elen Linné Sk. 6 (1751: Svin-svingelen), Fischerström Mäl. 291 (1785: Röd-svingelen); -len Sahlstedt (1773)); pl. svinglar.
Ordformer
(förr äv. sw-)
Etymologi
[jfr d. svingel; bildat till det verb som föreligger i sv. dial. svingla, vara yr, svindla, till (det delvis inhemska) SVINGA, v.2, o. utlöst ur ssgr av typen SVINGEL-GRÄS (se Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)) l. möjl. av t. schwingel, till schwingen, svinga, med tanke på stråets svajande rörelse, (se SVINGA, v.2). — Jfr SVIMMEL, sbst.2, SVINDEL, sbst.1]
bot. (gräs av) (det i ä. botanisk systematik mer omfattande) släktet Festuca Lin.; förr äv. om arter av släktena Bromus Lin. o. Lolium Lin.; jfr SVIMMEL, sbst.2, SVINDEL, sbst.1, SVINNEL, sbst.2 Franckenius Spec. B 1 a (1638; om B. secalinus). VetAH 1757, s. 59 (om L. temulentum). Svingel kallas med ett gemensamt namn de till släktet Festuca hörande gräsen, av vilka flera hava betydelse som foderväxter. Kjellin (1927). Av grässläktet svingel finnas i Sverige åtta arter, alla fleråriga. Östergren (1951). — jfr AX-, BACK-, EKORR-, FÅR-, GÅS-, HÅRD-, JÄTTE-, LOST-, LUND-, LÅNG-, MANNA-, RÅG-, RÖD-, RÖR-, SAND-, SKOGS-, SKUGG-, STRAND-, SVANS-, ÄNGS-SVINGEL m. fl.
Ssgr: SVINGEL-ART. Ahlgren Papir. 44 (1901). Av gräs finner vi speciellt ängsgröe .. och ett par svingelarter (framförallt ängs- och rödsvingel). BokNat. Liv. 153 (1951). —
-AX. ax på l. från svingel. Schartau Pred. 143 (1821). —
-BLANDAD, p. adj. särsk. (†) blandad med gräset Lolium temulentum Lin. Föruthan dedh att .. fiolgammal sädhen .. lijthet hafver varit i förrådh, altså ähr den och mycket svingelblandet och inthet köpmannegodz. AOxenstierna 6: 426 (1631). VetAH 1757, s. 59 (om råg). —
-GRÄS. (numera föga br.) om gräs av släktet Festuca Lin.; förr äv. om växterna Bromus secalinus Lin., råglosta, o. Lolium temulentum Lin., dårrepe. ORudbeck HortBot. 50 (1685; om dårrepe). Bromelius Chl. 42 (1694; om råglosta). (Fågel)Boet byggt av fårull mest .. Inuti fodrat med svingelgräs och några vita hönsfjädrar. FoFl. 1948, s. 210. —
-LOSTA. (numera föga br.) (gräs av) släktet Bromopsis Fourr., särsk. om arten inermis (Leyss.) Holub, foderlosta (i ä. botanisk systematik förd till släktet Bromus Lin. l. Schedonorus P. Beauv.). Festuca graminea arvensis minima .. Minsta Swingel-låsta med axen åth en sida. ORudbeck CampElys. 1: 92 (1702). Svingel-losta .. benämnes slägtet Schedonorus P. Beauv., som är en medelform emellan Svingel och Losta. Fries Ordb. (c. 1870). IllSvOrdb. (1955). —
-RÅG. (förr) råg blandad med svingel. Till Swartssiöö ähr Lefwererat Swingel Rågh. HovförtärSthm 1639 A, s. 608. —
-SLÄKTE(T). bot. släktet Festuca Lin. ArkBot. II. 1: 81 (1904). —
-SPANNMÅL~02 l. ~20. (förr) jfr -råg. ConsAcAboP 1: 535 (1652). E(ders) G(revlige) N(å)de påminner .. sigh nådigst, hwadh för swingell spannmåll här vthi Åbo lähn nu uthj någre åhr bårtåth warit hafwer. BraheBrevväxl. II. 1: 64 (1652). —
-STRÅ. Efter en stunds planlöst irrande försöker fjärilen ta sig upp för ett svingelstrå. Rosendahl Fjäril 43 (1945).

 

Spalt S 15191 band 32, 1999

Webbansvarig