| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVÅNGREM svåŋ3rem2, r. l. f.
(vard.) (urspr. företrädesvis av arbetskarl l. sjöman l. soldat l. dyl. använd) rem (se REM, sbst.1 1 a) buren (hårt) åtdragen runt midjan, bälte, livrem. Dalin (1854). (Carlsson) .. hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Strindberg Hems. 7 (1887). Ett mycket använt tillhygge, mindre farligt än blydaggen, var svångremmen. Vesterlund Skolm. 67 (1924). Han hade svångrem och tuggade snus. DN(A) 1957, nr 299, s. 7. — särsk.
a) i sådana uttr. som dra åt (i sht förr äv. till l. in på) svångremmen, dra in ngra hål i svångremmen, dra åt svångremmen hårdare; äv. (o. företrädesvis) i bildl. anv. (jfr b): göra indragningar l. inskränkningar l. minska på sina krav l. spara o. d., dra åt svältremmen. Czaren tog på sig rocken, drog in några tornar i svångremmen som höll sabeln .. och sprang ner. Strindberg HMin. 2: 301 (1905). De hyperlärde herrarna få draga till svångremmen och skrifva konstkritik. Ahrenberg Männ. 2: 287 (1907). Militärväsendet bär skulden (till skattehöjningarna). Här vore .. rätta platsen att draga till svångremmen. SkånAB 1908, nr 91, s. 3. Liksom de kvinnliga kamraterna över huvud taget tillhör hon ingen konstnärsbohême, som behöver dra åt svångremmen då och då. Carlsson Stockh. 20 (1915). Han drog svångremmen hårdare åt och tog plats i ett rallarlag, som byggde järnvägar långt uppe i norr. Dahlin Canada 78 (1929). Vi .. fick dra in på svångremmarna och finna oss i tyranniet. Posse BrokFrih. 164 (1932). Skall vi kunna sälja våra varor, måste de vara billigare, också om vi inte kan åstadkomma det annat än genom att dra in några hål i svångremmen. Cederschiöld ÄrViSåna 187 (1945). DN(A) 6 ⁄ 11 1964, s. 1.
b) i bildl. anv. (jfr a); särsk. i fråga om sparsamhet o. åtstramning(spolitik). Svångremmar och åtstramning är ett utslag av ekonomisk knapphet. VästerbK 25 ⁄ 2 1982, s. 2. Svångrem ger sämre tandvård. SDS 3 ⁄ 5 1984, s. 1.
Spalt S 15246 band 32, 1999