Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVÅGRA, v., anträffat bl. i inf.
Ordformer
(äv. sw-)
Etymologi
[jfr d. svogre (sig), mlt. swāgeren, kalla ngn svåger, t. sich schwagern, sich schwägern; avledn. av SVÅGER med anslutning till BESVÅGRA, FÖRSVÅGRAS l. FÖRSVÅGRA SIG (l. kortform av d. o.). — Jfr SVÅGRAD]
(†) refl.: träda i svågerlag, bli besvågrad; jfr besvågra sig (se BESVÅGRA a), FÖRSVÅGRA SIG. Nordforss (1805). Meurman (1847).

 

Spalt S 15240 band 32, 1999

Webbansvarig