| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVÄNG sväŋ4, r. l. m. (SthmSlH 1: 163 (1589) osv.), äv. (numera i sht i bet. I 8) n. (AOxenstierna Bref 4: 196 (1645; i bet. I 4 b), Sjödin Undret 108 (1910; i bet. I 1), GbgP 15 ⁄ 10 1986, s. 32 (i bet. I 8)); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
I. i abstr. l. konkretare anv.
1) motsv. SVÄNGA, v.1 I 1, III 1, VI 1, om handlingen l. verksamheten l. förhållandet att ngn l. ngt svängs l. svänger, svängande; äv. konkretare, om svängande rörelse, svängning. Iach .. befruchter, att om dhen störste klåckan skall komme dher vdi (torn)spitzsen, att öffre hualfuett, dhå icke af dhen suengh som hon gör .. skall breckes och fördärffues. SthmSlH 1: 163 (1589). Envallsson Slått. 44 (1787; om gungas svängning). Två solar, glimma huldgudinnans blickar; / Ur glorian nickar hon, och verldar ljunga. / Triumf de sjunga, verldsorchesterns strängar / I gyllne svängar dallra titans-oder. Atterbom Lyr. 2: 88 (1813). Beräkningen är för halfsekundpendel = 7,200 sväng i timmen. Schweder HbUrmak. 25 (1874). (Jätten) täljde .. med en enda sväng av sin yxa en port (i berget). Sandström NatArb. 2: 246 (1910). Karlarna vid stocken (kände) helt oförmodat en starkare spänning i repet och sågo att detta kommit i betydlig sväng. Högberg Utböl. 1: 41 (1912). Under flygning i svängar måste ett flygplan ”läggas omkull” för att ej glida ut i tangentens riktning på grund af centrifugalkraften. 2NF 35: 888 (1923). Han gjorde en sväng med armen så att vasen föll i golvet. SvHandordb. (1966). — jfr PENDEL-SVÄNG. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om bågformig bana som ngt rör sig i. Tåget beskriver sin sväng över Rügen till Altefähr och föres på sin färja över till fastlandet. Hedin Front. 2 (1915).
b) i vissa numera mer l. mindre obr. uttr.
α) giva sväng, åstadkomma svängning. En pump-stång, på hwilckens ända gemenligen är en kula, för at gifwa swäng eller swickt. Möller 220 (1745).
β) ge ngn l. ngt en sväng, åstadkomma att ngn l. ngt svänger l. försätta ngn l. ngt i svängning. Han trädde derpå uti stegbygeln, och gaf sig en så kraftig swäng, at han föll ned på andra sidan. GT 1787, nr 118, s. 4. Hon gaf släpet en hastig sväng med foten. Benedictsson FruM 62 (1887).
γ) ge sväng åt ngt, försätta ngt i svängning; sätta i gång ngt (gm att försätta det i svängning). Weste (1807). Ge sväng åt .. (dvs.) sätta i svängning. Dalin (1854).
δ) ta(ga en) sväng, svänga; äv.: (gm svängning) ta sats. (Sv.) Ta sväng, (fr.) prendre du champ. Weste (1807). Taga sväng .. (dvs.) svänga. Dalin (1854). Med flit vi skulle dagens längd förkorta / Och se med fröjd, hur väderqvarn der borta / Med vinden tar en glad och nyttig sväng. Sehlstedt 4: 62 (1871).
2) motsv. SVÄNGA, v.1 I 2, III 3, VI 2, om handlingen l. verksamheten l. förhållandet att ändra riktning l. vika åt sidan l. vika av (åt endera sidan, åt vänster l. höger o. d.), svängande, vändning l. omvändning o. d.; äv. konkretare, dels om svängande rörelse l. enskild omgång av svängande, särsk. i uttr. ta ut svängen l. svängarna (jfr 4 g), dels om ställe där ngt kröker sig: krökning, krök, kurva o. d.; äv. bildl. (jfr 4). Halv sväng, (i ä. militärspr.) halv omvändning. Full sväng, (i ä. militärspr.) helomvändning. Göra sväng åt vänster, äv.: vika av åt vänster. Då teten svänger full sväng. KrigsmSH 1798, s. 216. (Lokaberget i Dalarna) är beläget .. just i svängen af Landthögdens vridning åt Väster. VetAH 1805, s. 76. Weste (1807: Half sväng). Kom han då inför paraden / Tvär och tung i högtidsdrägt, / Stod hans manskap hela raden, / Häpet, som ur sömnen väckt, / Ingen skyldring gick med gamman, / Ingen sväng förtjente ros. Runeberg (SVS) V. 3: 30 (1860). Slutligen vill jag ännu påminna om att man vid vändning bör taga ut svängen, d. v. s. styra (vagns)stången en hårsmån utåt, innan vändningen börjar. Wrangel HbHästv. 504 (1885). D. Jarl .. åkte långsidorna med långa kraftiga skär, god fart; tog svängarna ganska dåligt, nästan upprätt (i hastighetsåkning på skridskor). NordIdrL 1902, s. 37. Förare av fordon .. äger .. med iakttagande av nödig försiktighet till vänster omköra fordon, som svänger till höger, eller vars förare tydligt förbereder sådan sväng. SFS 1951, s. 1531. Svängen ska tas ut så att bilen ligger på högra sidan av vägen efter korsningen. AlltBil. 264 (1976). Den ”satiriska” tidskriften Krokodil följer lydigt med i perestrojka-svängen på samma sätt som den alltid följt med i partiledningens alla svängar och finter. DN 13 ⁄ 4 1989, s. 21. — jfr HALV-, HEL-OM-, LINJE-, PLANÉ-, SIDO-, SKVADRONSSVÄNG. — särsk. sport. i fråga om utförsåkning l. längdåkning på skidor l. backhoppning; förr äv. om slalom ss. tävlingsgren. TIdr. 1885, s. 48 (om slalom). Huru stolt kände man sig icke, när man (i Fiskartorpsbacken) ”klarat hoppet” och med en ståtlig sväng gled ner ibland de beundrande åskådarne! NordIdrL 1900, s. 9. För utförande av förflyttning utför erfordras .. även förmåga att medelst sväng och bromsning förändra rörelseriktningen samt reglera farten. SkidlöpnIArmén 1917, s. 45. Karakteristiskt för utförslöpning är, att bromsning och svängar skola ske utan hjälp av stavar; vid tävlingar är stavbromsning förbjuden. NFMånKr. 1938, s. 65. jfr PLOG-, SNÖPLOGS-, STÄM-, TELEMARKS-SVÄNG.
3) motsv. SVÄNGA, v.1 I 3, III 4, VI 3: svängning, rotation (se d. o. 2); äv. om svängning utförd under dans (se a) l. sportutövning (se b); förr särsk. i uttr. göra en sväng vid brudstolen, möjl. för att beteckna att ngn ingår äktenskap; numera företrädesvis i a o. b. Tack för hvart sänglag, Skål för hvar trogen, / Som gjort vid Brudstoln sväng. Bellman (BellmS) 1: 63 (c. 1770). Kan du gå ömsom mot de begge poler opp, / Och ej af deras sväng förvillas i ditt lopp? CBRutström i 2SAH 3: 233 (1803). — särsk.
a) (ngt vard.) om svängning utförd under dans l. vanl., om dans, svängom (särsk. i uttr. ta(ga) l. få sig en sväng); äv. om sätt att dansa. Atterbom Minn. 8 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Mer än en vacker bondflicka blef uppbjuden till en polska af någon glad ungherre från hufvudstaden .. och svängde om, kanske tänkande på en Ole eller en Per, .. som, då han dansade, hade en annan ”sväng” han, än den fina herrn. Wetterbergh Sign. 47 (1843). Jag tyckte det smakade rätt godt att få sig en liten sväng. Dahlgren 2Ransäter 147 (i handl. fr. 1843). Mellan hvarje sväng (i dansleken ”väva vadmal”) med de i raderna stående svänga de om med hvarandra. Hubendick FlickLek. 103 (1879). Nu kom Adrian in från skänkrummet för att titta på dansen och hojtade bravo, när han upptäckte sin vän och bror uppe i svängen. Ossiannilsson Barb. 233 (1908). En och annan lördag kostade jag på mig nöjet att gå dit och ta mig en sväng, för dansa tyckte jag var roligt. Jahnsson GuldsmBer. 30 (1941). Där kom drängar och pigor och folk i alla åldrar och dansade. Man fick ofta se bönder och bondfruar vara med i svängen. Rallarminn. 237 (1949); jfr 4. — särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (variant av) polska (se POLSKA, sbst.2). Namnen på den nya rytmiska polskan blev: körepolska .. sväng, bugadans och slutligen hanebopolska. Norlind SvFolkl. 395 (1911). Polska .. ett slags dans, äfven kallad bondpolska, slängpolska, sväng, svingedans, hambo (hamburska), i bruk hos allmogen i Sverige. 2NF 21: 1266 (1914). 2NF (1917).
b) i fråga om diskus- l. släggkastning, om den cirkelformiga, snabba rörelse runt sin egen axel o. runt i ringen som kastaren utför för att få fart på redskapet. Söderström AllmIdr. 90 (1907; i fråga om diskuskastning). Till en början använde man sig vid släggkastning endast av en sväng. Hjertberg HbIdr. 117 (1920). Finnen var långsam i svängen men gjorde ett utomordentligt utkast (i släggkastningen). IdrBl. 1924, nr 86, s. 3.
4) i bildl. anv. av 1—3 (jfr 2); särsk. dels: svängning (se SVÄNGA, v.1 VI 4), dels om förhållandet att ngn l. ngt åtnjuter stor popularitet l. är i ropet (se ROP 9 a β); särsk. [jfr sv. dial. sväng, umgänge, rörelse] i sådana uttr. som vara (med l. ute) l. komma (med) i svängen, komma med i svängarna, vara med där ngt händer resp. delta i det som händer, vara med resp. komma med l. delta i l. vara resp. bli eftersökt i de rätta kretsarna l. i sällskapslivet o. d., ngn gg äv. om ngt sakligt: vara i bruk, komma till användning; förr äv. dels i uttr. i svängen med ngt, livligt sysselsatt med ngt, ”i tagen” med ngt, dels i uttr. komma ur svängen, inte få vara med i sällskapslivet l. i de rätta kretsarna längre. Åbon med sin plog i svängen. Bellman (BellmS) 10: 30 (1786). (Sv.) Vara i svängen, (fr.) être en passe, avoir la vogue, nager en grande eau. Weste (1807). Svängen säjs äfv. fig. famil. om ställning då man står i ynnest, har mycket förtroende el. bifall, mycken framgång. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Nyttja tillfället, sök befordran medan du är i svängen. Därs. Nu har äfven ett ungt fruntimmer här i München börjat att måla mitt portrait. Säg nu, om icke din vän har kommit i svängen? Atterbom Minn. 160 (1818). Hä hä hä, du har kommit ur svängen. Wetterbergh Altart. 495 (1848). Att Carlina ej hade många bekanta och på intet sätt var, som det heter, ”i svängen”. Wetterbergh SamhKärna 2: 28 (1857). Kläderna voro slitna och fläckiga, sex-penny-mössan hade varit i svängen redan på skutan. Bergdahl Antip. 100 (1906). Klockan ett avblåstes balen, min första privatbal — som redan denna termin följdes av andra. Jag hade kommit med i svängarna. Helsingius DetVar 143 (1947). Men du får ju inga stipendier. Det får man bara om man är med i svängen, i gängen, om man super med de rätta. Gustafson Gift 86 (1962). De absurda svängarna i Monty Python, till exempel får som lär sig flyga, är typiskt engelska — se bara ”Alice i underlandet”. DN 10 ⁄ 9 1989, Bil. s. 3. — särsk.
b) (†) om ngts gång l. förlopp l. fortskridande; särsk. i uttr. gå i sitt vanliga sväng, gå sin gilla gång (se d. o. 11 a). Handeln hoos oss gåår I sit waanlige swäng. AOxenstierna Bref 4: 196 (1645). Stiernman Com. 3: 666 (1668).
c) (†) i förb. (vara l. komma) i sväng (äv. svängen) (vara l. komma) i omlopp, på modet o. d., (vara l. komma) i svang (se SVANG, sbst.1 2 e, f); äv. i uttr. gå i sväng, vara i svang, om sjukdom äv.: grassera. Det klanck, som .. går i swäng öfwer ond betalning. RARP 4: 103 (1647). Hennes son .. är af dhenna blodhsott som här gåår i swängh dödh blefwen. VDAkt. 1679, nr 368. Alla rättroende glädja sig med mig, och på de andra äro näsorna något förlängda, i synnerhet som det ryktet .. kommit i sväng att Stenh(ammar) .. erhållit Konungens löfte. Lidman Blodsarv 240 (i handl. fr. 1824). Vara i svängen .. (dvs.) vara gängse. Dalin (1854). Också ser man engelskt guldmynt öfverallt i sväng. Skogman Eug. 2: 203 (1855). Ingen dag förgår utan att någon ny historia kommer i sväng om honom. Benedictsson Ber. 160 (1885).
d) [delvis bildl. anv. av 7] (†) om vidlyftigt l. kringgående ordande om ngt (för att undvika att uttala sig klart), omsvep (se d. o. 4 a) l. undanflykt o. d.; jfr SVÄNGA, v.1 II 5 b, III 3 b slutet. Han svarade ej rent på frågan, utan gjorde en sväng. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han gjorde en lång sväng innan han kom till hufvudsaken. Därs.
e) (†) i uttr. hålla ngn i sväng, hålla ngn i gång, hålla ngn sysselsatt. De myckna baronerna höllo oss (dvs. tjänstepigorna) länge i sväng i går afse, innan allt vardt skräpadt till lags som de ville hafva det. Almqvist Går an 86 (1839).
f) (ngt vard.) i uttr. följa l. hänga med i svängarna, förr äv. svängen, följa l. hänga med (i utvecklingen l. det som händer), hålla jämna steg (o. förmå hävda sig) o. d., följa med i galoppen (se GALOPP 2 b β); fatta svängarna, fatta galoppen (se FATTA 7 b γ). Det kommer en agronom till mig .. de ha sina tiotusende påhitt; men man måste följa med i svängen; han skall lägga rördiken här. Wetterbergh SamhKärna 1: 47 (1857). Innan Anna hinner fatta svängarna står han och propsar på att prompt få följa henne hem. Ahlin Markn. 377 (1957). Det är inte så lätt att hänga med i svängarna som det verkar. Claesson Sann. 70 (1970). Opponenterna (vid Sven Stolpes disputation) hade svårt att följa med i svängarna. Svanberg Leva 160 (1970).
g) i uttr. ta ut svängarna (jfr 2), i fråga om att (våga) ta i l. ”bre på” l. vara utförlig(are) l. självständig(are) o. d.; stundom äv. närmande sig bet.: överdriva. (Lasse Pöysti) begagnar ganska starka medel, men behärskar dem säkert, han kan konsten att ta ut svängarna kraftigt utan att falla offer för centrifugalkraften, och han har den rika mimiska och vokala variationsförmåga som krävs. DN(A) 4 ⁄ 4 1964, s. 12. Han kallar sig själv för levnadskonstnär men jag tycker nog att han tar ut svängarna litet väl kraftigt. Antti MyckJord. 163 (1987). Ungdomsförbundet tar ut svängarna och talar klarspråk om det mesta. SvD 15 ⁄ 10 1990, s. 12. När det gäller nästa försvarsbeslut anser försvarsminister Björck att en del debattörer tar ut svängarna rätt rejält. Därs. 14 ⁄ 7 1994, s. 2. Det som krävs i svensk film är självförtroende för att våga göra det som är angeläget, för att våga ta ut svängarna. GbgP 11 ⁄ 2 1996, s. 53.
h) (vard.) i uttr. i runda svängar, i runda (se RUND, adj. I 4) tal, grovt räknat, i runda slängar. Hyrorna rakar i höjden med i runda svängar 70—80 procent. GbgP 24 ⁄ 3 1988, s. 2. Under 90-talet har pensionärerna förlorat i runda svängar 12 procent i köpkraft. Därs. 4 ⁄ 2 1998, s. 22.
i) om aktivitet l. verksamhet av visst slag som utövas av myndighet l. institution l. kollektiv av personer; ss. senare led i ssgr.
α) [jfr uttr. vara med i svängen, se huvudmom.] i ssgrna SNÖ-, ORIENTERINGS-SVÄNG (Inte alla (kvinnorna) är med längre i orienteringssvängen, men alla träffas en gång i månaden. ICAKurir. 1993, nr 31, s. 7).
β) i fråga om social- l. samhällsvård o. d. där vårdtagarna ständigt hänvisas till olika institutioner l. instanser (utan att vården ger nämnvärt resultat); i ssgrna VÅRD-, SOCIAL-SVÄNG (Socialsvängen. Trosell (1978; titel)).
5) (numera bl. tillf.) motsv. SVÄNGA, v.1 I 4 slutet, i sg. best., i uttr. hela svängen, eg. om allt man svänger i sig, alltihop, ”rubbet”. Han .. fick slutligen fatt i sin älskade ”krutsäck” samt drack ur hela svängen — åtminstone ett kvarter. Åter ett rop 62 (1913).
6) motsv. SVÄNGA, v.1 I 5, II 7, III 5, om böjning l. krökning o. d. hos ngn l. ngt; ofta liktydigt med: svängd form, svängning (se SVÄNGA, v.1 VI 5). Adlerbeth Ov. 12 (1818). Denna svängen på (bokstaven) r blev för klumpig. Andersson GrDram. 284 (1885, 1910). Näsan sköt i en kraftig sväng fram öfver ansiktet. Norlind Hell 2: 29 (1913). Möblerna rätt och slätt gedigna .. lagom sväng på sakerna, en borgerligt sansad sväng utan lejonfasoner och vilda försök. Dahlbäck Åb. 321 (1914). (Hunden) sov på verandan med huvudet mot tassarna och svansen i en graciös sväng runt benen. Krusenstjerna Pahlen 2: 173 (1930). (Den sensuella munnen) hade den rätta bågen och de rätta svängarna. Hedberg VackrTänd. 172 (1943). — jfr ROKOKO-SVÄNG.
7) (ngt vard.) motsv. SVÄNGA, v.1 II 2, 3, 4, III 2, 3, 4, om kortare (ofta cirkelformig) färd varvid man (i allm.) återvänder till utgångspunkten, tur, vända, runda (se RUNDA, sbst.1 3); ofta om sådan tur varvid man avviker från sin huvudriktning, avstickare (se d. o. II b); äv. dels allmännare, om kortare tidsperiod (se b), dels bildl. Göra, ta (sig), gå en sväng. Jag råkade nämna Oxford, och kan således ej annat, än göra ännu en swäng dit med tankarna. JGothenius (1775) i 1Saml. 1—6: 709. Medan hon befann sig på farväg, gjorde hon en sväng hit och en sväng åt gränstrakterna. Carlén Skuggsp. 2: 85 (1865). Jag gjorde en sväng bortåt gravarna. Tunström Julorat. 11 (1983). Han hade tagit en sväng förbi Sivs radhus. Antti MyckJord. 255 (1987). — jfr RUND-SVÄNG. — särsk.
a) [jfr sv. slang sväng, restaurangbesök] om besök på (sprit)restaurang, krogrunda. Då kan du gärna bju på en sväng?? Eller åtminstone på en bärsa? GbgP 19 ⁄ 11 1938, s. 10; möjl. att hänföra till 5 med bet.: sup.
b) allmännare, om kortare tidsperiod: stund, slag (se SLAG, sbst.1 30), tag. Lolo .. ser du, jag måste nödvändigt ut en sväng i kväll? Hilma. Ut i kväll? Lolo (viktigt). Ja — jag har ett möte. Edgren Kom. 68 (1891). Jag läser en sväng varje kväll, säger Eva. ICAKurir. 1985, nr 1—2, s. 14.
8) mus. motsv. SVÄNGA, v.1 III 1 d slutet, i fråga om (jazz)musik, om förhållandet att ”det svänger”. Det finns också ett par nummer .. som är direkt dåliga. Manhattan skyline där svänget sitter helt snett (osv.). GbgP 15 ⁄ 10 1986, s. 32. DN 6 ⁄ 3 1991, s. B 5.
II. i konkret anv., om (del av) redskap l. verktyg som svängs (se SVÄNGA, v.1 I 1, 2, 3) l. svänger (se SVÄNGA, v.1 III 1, 3, 4) l. har svängd form. — särsk.
Spalt S 15338 band 32, 1999