| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄRSKILLING, m. ⁄ ⁄ ig.
(†) person som ”särskiljer sig” (jfr SÄRSKILJA II 1) l. avviker från (påbjuden) kyrklig enhällighet l. trosriktning o. d. Hvad Vörå och Nycarleby särskillingar angår följer härhos kyrkoherdarnas skrifteliga underrättelse från bägge orter. FinKyrkohSP 3: 125 (i handl. fr. 1753). Särskillingar och andre Swärmare beropa sig utan skäl på det, som Lutherus .. synes hårdeligen skrifwa emot Kyrkors byggnad och prydning. Borg Luther 1: 2 a (1753).
Spalt S 16312 band 33, 2002