Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TASS, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (KKD 3: 237 (1711), Dalin (1854)), äv. -er (Wrangel TessPal. 41 (cit. fr. 1735), SP 1792, nr 256, s. 4).
Ordformer
(tass (-sz) 1733—1880. tasse c. 1753—1868)
Etymologi
[liksom ä. d. tasse (möjl. via t. tasse) av fr. tasse; ytterst av arab. ṭassa, sidoform till ṭast, ṭasht, skål, sannol. av ett pers. ord (jfr avest. tašta, dets.), urspr. p. pf. till den rot som äv. föreligger i TEKNIK]
(†) kopp (särsk. för kaffe l. te l. choklad), (liten) skål; i sht med inbegrepp av innehållet. Då .. (kaffet) wähl kockat ähr, drijcka .. (turkarna) till mans 4 à 5 tassar. KKD 3: 237 (1711). Huru skulle Hans Exellenz få kostbara winer för sit bord, och Hennes Nåd en tass mocka på maten, om Siöman ej dristade sig gå därefter? Wallenberg (SVS) 2: 100 (1771). Det kan gå an .. att, på en klockan-sex-visit hos en gammal Tante taga en ”tass thevatten” ur kopp-ungar, hvilka både till storlek och finhet likna dem Araberna nyttja till sitt kaffe. Gosselman Sjöm. 1: 150 (1839). Tasse .. (dvs.) skål, kopp. Gynther ConvHlex. (1848). Lundin o. Strindberg GSthm 14 (1880; om ä. förh.). jfr Ekbohrn (1904). — jfr CHOKLAD-, KAFFE-, TE-TASS m. fl.

 

Spalt T 527 band 34, 2003

Webbansvarig