| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLFÄLLIGHET til3fäl1ig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) = TILLFÄLLE 1. General Major Krwse (är) medh sitt folck der i neigden, att hafwa öga på allahanda tillfälligheter, och hålla wacht på denna sijdhan. BraheBrevväxl. II. 1: 104 (1658). Försäkrings-gifwaren sware til all den skada, som Skepp, Gods och hwad som försäkradt är, händer genom storm .. eld och andre tilfälligheter. PH 5: 2972 (1750). (Omständigheterna) i Europa råda Hans Maj(estä)t at wara upmärksam och förwara sig emot alla förtretlige tilfälligheter. PT 1758, nr 1, s. 2. Emellertid ådrogo sig dessa tillfälligheter de ifrigaste handklapp och bifallsrop. MoB 5: 16 (1783). Hindrad genom tusende hvardagslifvets tillfälligheter att tills i dag fatta pennan. MvSchwerin hos Wrangel MvSchwerin 204 (1826). Feilitzen Tjenare 1: 86 (1890). — jfr KRIGS-, OLYCKS-TILLFÄLLIGHET. — särsk. om sjukdom l. symtom l. anfall (se ANFALL, sbst.1 3); jfr TILLFÄLLE 1 a. Nordberg C12 1: 19 (1740). Nyligen (har) en tilfällighet tilstött min öfriga kropp, som icke giör mig liten olägenhet. VDAkt. 1751, nr 173. Nästa dag fants patienten munter och vid sina sinnen .. och de epileptiske tilfälligheterne voro försvundne. VeckoskrLäk. 4: 341 (1783). Tholander Ordl. (1872; om symtom). jfr SJUKDOMS-TILLFÄLLIGHET.
2) motsv. TILLFÄLLIG, adj.2 1: egenskapen l. förhållandet att vara tillfällig; särsk. (o. vanl.) konkretare: tillfällig l. slumpartad händelse (se d. o. 4); särsk. dels i uttr. av l. genom en (ren) tillfällighet, av en (ren) händelse, dels i uttr. tillfälligheternas spel, ss. beteckning för (principen) att det är tillfälligheterna som styr skeendet l. ett visst skeende (jfr SLUMP, sbst.1 2 b); jfr TILLFÄLLE 2. Serenius (1734). Tillfälligheter bidraga stundom ganska mycket till ökandet af glada minnen. MoB 2: 86 (1792). Ju längre man går i undersökningar öfver krigshändelsernas inre sammanhang, dess mera skall man finna, att dessa s. k. tillfälligheter ofta hafva sina ganska naturliga och icke-tillfälliga orsaker. Mankell Fältsl. 310 (1858). Med all vår modärna teknik kunna vi inte avvärja tillfälligheten. Hülphers Pan 13 (1906). Genom en tillfällighet fann man, att ett relativt enkelt organiskt ämne .. även har tillväxtfrämjande egenskaper. Bolin KemVerkst. 92 (1942). Han gungar som av en tillfällighet mot hennes axel. Pohl o. Gieth Saknar 134 (1992). Jag förstod med bländande klarhet att ingenting av allt det här hade med tillfälligheternas spel att göra. Nesser BarinTri. 272 (1996).
3) (†) = TILLFÄLLE 3. Om Articulis Och theras tilfälligheter. Giese Sprachm. 1–2: 26 (1730). Det är ju wanhederligt för en Nation, som wil äga namn af uplyst .. om den skulle vara okunnog om Landskapernes rätta fördelar, brister och tillfälligheter. Fischerström 1: X (1779). Rydqvist SSL 2: 279 (1857).
4) motsv. TILLFÄLLIG, adj.2 2: egenskapen l. förhållandet att vara tillfällig; i sht ss. förled i ssgr. Geijer I. 5: 120 (1842). Tillfälligheten hos de sinliga varseblifningarne visar sig däri, att de omväxla mer eller mindre hastigt och således kunna både vara och icke vara. Nyblæus Forskn. I. 2: 165 (1875). En del av folket i ”socialsvängen” lever i .. en ”permanent tillfällighet”. GbgP 20 ⁄ 12 1989, s. 2.
5) tillfälle (se d. o. 4); numera bl. ss. (stundom föråldrad) förled i ssgr betecknande (alster l. författare inom) tillfälleslitteratur o. d. VDAkt. 1692, nr 138. (Lydaktigheten) är en sådan hjertelig wälwilja, och Andans gåfwa, at man kan wara lydig och undergifwen wid alla tilfälligheter. Lallerstedt Dygdel. 114 (1746). (Kellgrens) första poëtiska försök, som bestodo i verser vid tillfälligheter. Rosenstein 1: 282 (1796). Hvarje tillfällighet, om också den ej var annat än ett Bröllop, ett Graföl, eller en Namnsdag, var .. (för skalderna) en kärkommen anledning att låta sin ådra flyta. Hammarsköld SvVitt. 1: 238 (1818). Hagberg Shaksp. 3: 142 (1848). — jfr OFREDS-TILLFÄLLIGHET.
6) (†) = TILLFÄLLE 6. Den benägne Läsaren (lär) .. någorlunda kunna finna tilfälligheten til detta Götheborgs Uprinnelse, Styrelse, Handel och Politie. Cederbourg BeskrGbg 230 (1739).
(4) -ARBETARE. person som arbetar under viss (kortare) tid (utan att vara fast anställd). ST 1898, nr 2505 A, s. 3. Den billigaste och lätthanterligaste arbetskraften, d. v. s. de oorganiserade tillfällighetsarbetarna. Bucht NorrlSkogsl. 2: 52 (1913). —
-ARBETE~020.
1) till 4: (kortvarigt) tidsbegränsat arbete; ströjobb; jfr -jobb. Hasslöf SvVästkustf. 430 (1949). Dag efter dag hade de missmodiga återvänt till tillfällighetsarbeten, hungriga ungar och förtvivlade kvinnor. Fogelström DrömStad 81 (1960).
2) särsk. dels (numera bl. mera tillf.) till 4, konkret: tillfällighetsalster (jfr accidens 3), dels till 5, konkretare: arbete utfört för speciellt tillfälle. (Stilsorterna) äro hufvudsakligen afsedda för accidens- eller tillfällighetsarbeten, småtryck till affärsvärldens tjänst. 2UB 10: 183 (1906). Ett större tillfällighetsarbete är en kantat, hvarmed .. (tonsättaren) firade Adolf Fredriks kyrkas 150-årsjubileum. 2NF 37: 809 (1925). —
(2) -BROTT. oplanerat brott (se d. o. II). Är det .. fråga om ett rent tillfällighetsbrott .. kan åtalet eftergivas om brottet är att anse som ringa. SvJuristT 1944, s. 679. —
(4) -DAMM. (†) damm använd under viss (kortare) tid. Tillfällighets dammar äro sådane som en liten tid giöra tienst, men beständiga kallas de som komma at giöra ständig tienst. König Mec. 126 (1752). —
(2) -FÖRBRYTARE. jfr förbrytare 2. Tillfällighetsförbrytarna (är de), som genom tillfälliga yttre inflytelser blivit brottslingar. Svenson Sinnessj. 109 (1907). —
(4) -FÖRSÄLJNING. (numera bl. mera tillf.) särsk. konkretare. BtRiksdP 1932, I. 6: nr 41, s. 1. Tillfällighetsförsäljningar, dvs detaljhandelsförsäljning som varat högst sju dagar i följd från samma försäljningsställe. SDS 28 ⁄ 6 1973, s. 10. —
-KVÄDE. (numera mindre br.) jfr kväde, sbst.2 2, o. -dikt. 2SAH 59: 209 (1882). Som rimmare har S(karstedt) .. lyckats bäst i fest- och tillfällighetskväden. Skarstedt Pennfäkt. 156 (1897). SAOL (1950). —
-KÖP.
1) (numera bl. tillf.) till 2: köp som (möjlig)görs l. (möjlig)gjorts gm l. av en tillfällighet. I dag har jag gjort ett tillfällighetsköp .. en alldeles öfverdådig slump. Malmberg Höstd. 32 (1907).
2) (numera mindre br.) till 4: (möjlighet till) köp (av ngt) till nedsatt pris vid ett visst tillfälle. Tillfällighetsköp. Helylle Klädningstyger, dubbelbred, god vara, alla färger, till 1 krona mtr. GHT 1895, nr 250 A, s. 2. jfr: StSvTyOrdb. (1989). —
-LITTERATUR. (numera bl. tillf.) tillfälleslitteratur. Den i poetiskt afseende föga uppbyggliga tillfällighetsliteraturen, som var tidens skötebarn. LBygdén hos Benzelstjerna Cens. XVIII (1884). Levertin Gest. 76 (1903). —
-ORATION. (numera bl. tillf.) om tal l. föredrag vid speciellt tillfälle; jfr -tal. Hammarsköld SvVitt. 1: 252 (1818). —
(2) -ORSAK ~02 l. ~20. (numera mindre br.) om orsak som beror av en tillfällighet; särsk. (förr) i fråga om orsak till sjukdomsutbrott. Collin Ordl. (1847). Vissa fall av plötslig död, utlösta av någon obetydlig tillfällighetsorsak, en kroppsansträngning, ett bad (osv.). Sjövall Sjukd. 21 (1924). För att förändringen skall komma till stånd (krävs) en yttre orsak, en slags tillfällighetsorsak, som sätter processen i gång. Ahlberg FilH 2: 88 (1926). —
-PJÄS. pjäs (se d. o. 9) skriven för visst tillfälle; jfr -stycke. Klemming DramLitt. 203 (titel fr. 1815). Man gaf i går på teatern en liten tillfällighetspjäs Födelsedagen af Beskow. Wachtmeister AntBr. 267 (1826). —
-POEM. jfr -dikt. Hammarsköld SvVitt. 1: 186 (1818). Bland de visor, tillfällighetspoem, parodier m. m. sådant som Nyblom med frikostig hand strött kring sig (osv.). Carlsson HelaSthm 210 (1912). —
-POESI. tillfällespoesi. Bagge Wendt 245 (1835). I allmänhet är all Lyrik tillfällighetspoesi i den mening, att en wisz gifwen anledning infört skalden i den idee-series, hwilken han sedan i poetisk form objectiverar. SvLittFT 1835, sp. 568. (Motivet) synes hafva varit mycket vanligt i Sapphos diktning, som ju icke var annat än tillfällighetspoesi i ordets högsta mening. Zilliacus GrekLyrik 117 (1945). —
-POET. jfr -skald o. ockasions-, tillfälles-poet. ÖoL (1852). Som tillfällighetspoet var han anlitad överallt, i Juvenalorden, på nationen o. s. v. HågkLivsintr. 19: 389 (1938). —
(2, 5) -PRÄGLAD, p. adj. som har prägel av tillfällighet l. av visst tillfälle. Även om .. (sockenbeskrivningarna) under detta århundrade blandats upp med .. tillfällighetspräglat gods ha samtidigt en mängd utförliga och värdefulla böcker utgivits inom denna ram. Rig 1947, s. 53. (Dikten) är ursprungligen starkt tillfällighetspräglad, ett nyårspoem och en gensaga mot kung Oskars dikt För fort? Olsson Fröding 227 (1950). —
-PUBLIKATION. jfr publikation 2 b o. -skrift. SvLittTidskr. 1956, s. 46 (1896). (Publicist)klubben .. (har) under årens lopp i samband med de fester, som hållits, utgivit åtskilliga tillfällighetspublikationer. Publicistklubb. 248 (1924). —
-RIM. tillfällesrim. Tillfällighetsrim på namnsdagar, vid bröllop och begrafningar. Broocman SvSpr. 96 (1810). Graföls-poesi, en gråtmildare art af Tillfällighetsrimmen, har sällan något wärde för andra, än för dem, som .. tillhört de besjungnas omgifning. SvLittFT 1835, sp. 568. —
-RIMMARE. person som skriver tillfällesrim; vanl. nedsättande. Hammarsköld SvVitt. 1: 363 (1818). Att Kellgrens räfst med dussinpoeter och tillfällighetsrimmare stundom var både okynnig och onödigt hårdhänt kan icke förnekas. Alving SvLittH 2: 89 (1931). —
-SKALD. skald som skriver tillfälleslitteratur; jfr -diktare, -poet. Lyckligast synes oss v(on) D(alin) ha varit uti versifierade infall, således som tillfällighetsskald. Wieselgren SvSkL 4: 312 (1847). —
-SKÄMT. jfr skämt e α. SvT 1852, nr 192, s. 2. (Ett) tillfällighetsskämt, som skrevs och uppfördes på ett av sjukhemmen. Palmborg Westerlund 86 (1939). —
-STYCKE. jfr stycke 20 (c, d) o. -pjäs. Denna flod af intet betydande tillfällighetsstycken, hvilka så gräsligt nedtrycka vår sednare vitterhetshistoria. Hammarsköld SvVitt. 1: 115 (1818). Beskows vers öfver Kanonerna .. synas mig för ett tillfällighets-stycke utmärkt och ovanligt vackra. CGvBrinkman hos Wachtmeister Brinkman 20 (1826). Roliga tillfällighetsstycken .. uppfördes .. på slottets teater. De Geer Minn. 1: 19 (1892). —
-TAL. jfr tal, sbst.2 5, o. -oration. Hammarsköld SvVitt. 1: 7 (1818). Vid tillfällighetstal ansågs lämpligt att förena allvar och värdighet med en spiritualitet som icke försmådde så enkla medel som vitsar och anspelningar. 3SAH XLV. 2: 441 (1934). —
-TIDNING. om tidning utkommen en gång l. vid visst tillfälle. En årlig humoristisk tillfällighetstidning. SvLittTidskr. 1956, s. 47 (1896). (Daily Herald) började sin bana .. som tillfällighetstidning under en sättarstrejk. Bjurman 3Statsm. 92 (1935). —
(2) -TJUV. jfr -förbrytare. Så fortsätter mången tillfällighetstjuf att framgå på tjufveriets väg, blir en yrkestjuf och hamnar i fängelset. Lönegren LifvSvStraff. 79 (1893). Hedberg SvDygd. 114 (1965). —
(4) -TRYCK. (numera bl. mera tillf.) särsk. om mindre trycksak ss. bjudnings- l. visitkort l. brevpapper l. blankett o. d.; jfr accidens-tryck. UB 1: 551 (1873). Tryckningsorten och tryckningsåret angivas (ej) .. å skrift, som är att hänföra till tillfällighetstryck. SFS 1941, s. 183. —
-VERK.
1) till 2, om ngt tillkommet utan eftertanke l. av en tillfällighet; vanl. nedsättande. NDA 18 ⁄ 11 1863, s. 3. Ekonomisk politik får aldrig bli ett tillfällighetsverk, där åtgärder radas efter varandra utan tanke eller strategi. DN 12 ⁄ 3 1992, s. A4.
2) till 5: verk tillkommet för visst tillfälle. (J. G. Oxenstiernas diktning) utgöres under de första åren efter hemkomsten så godt som uteslutande af tillfällighetsverk för hofvets räkning. Lamm Oxenst. 270 (1911). —
Spalt T 1238 band 34, 2004