| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLGJORD til3~jω2rd, p. adj.
a) om person: som gör sig till (se GÖRA TILL 5), affekterad. Nordforss (1805). Fan anfäkta alla dessa narraktiga, läspande, tillgjorda fantasterna. Hagberg Shaksp. 10: 183 (1848). När jag läser vad du skriver också när det gäller de kufiska, konstifika, till äckel tillgjorda skalderna, får jag en fläkt av hellenisk klarhet. Laurin LivKonst 352 (1929).
b) om ngt sakligt; äv.: låtsad, spelad; jfr GÖRA TILL 5. Han kunde inte tåla hennes tillgjorda skratt. Kellgren (SVS) 4: 230 (1781). Göra skillnad mellan verklig och tillgjord galenskap. Hygiea 1840, s. 554. Jag brukade hava rätt roligt åt gubbars och gummors svårighet med innanläsning och gick det något så när var det med en tillgjord och entonig röst. Lewenhaupt MinnV 122 (1936). Varsågod och sitt, sa Nordlund med tillgjord vänlighet. Karnstedt Gnistsk. 141 (1990). — jfr O-TILLGJORD.
a) till a. DA 1808, nr 100, Bih. s. 6. För en qvinna är första vilkoret att undvika all tillgjordhet, koketteri samt onaturligt eller obefogadt skratt. Hagdahl Fråga 38 (1883). När flickorna satte sig i soffan .. så intog Henning en sådan plats, att han obehindrat kunde sitta och grina åt deras tillgjordheter. Högberg Utböl. 1: 109 (1912).
b) till b. Liffman Petersen 139 (1837). Våra romantiker .. skrefvo en massa saker .. som för sin tillgjordhet numera äro onjutbara. Rydberg Brev 3: 75 (1888). Månne icke en ren och sann svenska .. i förening med god rytm, är önskvärdare än väl rimmade dåligheter och tillgjordheter? Wulff Petrarcab. 24 (1905).
Spalt T 1257 band 34, 2004