Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TORSION, torʃω4n, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. torsion av fr. torsion, av senlat. torsio (gen. -ōnis), biform till lat. tortio, vbalsbst. till torquere, vrida (se TORKVERA). — Jfr DISTORSION, TORSERA]
om formförändring av (långsträckt) kropp (se KROPP, sbst.1 5) varvid den ena änden vrids i förhållande till den andra, vridning; äv. konkretare, om resultatet av sådan vridning. — särsk.
a) med. torkvering (se TORKVERA 1). Amussat .. (uppfann) torsionen af arterer och vener såsom en enkel .. method att stilla hæmorrhagier äfven ur större kärl. TLäk. 1832, s. 18. Torsion av navelsträngen. Lindskog o. Zetterberg (1975).
b) fys. o. tekn. i fråga om kraft som verkar på (o. deformerar) avlångt föremål. Fock 1Fys. 524 (1855). Den rörliga rullen (i ampèremetern) vrides tillbaka till sitt ursprungliga jämnvigtsläge genom torsion af dess upphängningstråd. NF 19: 217 (1895). Resultaten från doktorsavhandlingen om torsion och vippning, dvs kollapsartad rotation och sidoutböjning, har praktisk betydelse för säker dimensionering och ändamålsenlig utformning av stålbalkar. DN 16 ⁄ 5 1993, s. D1.
c) (numera föga br.) i fråga om (stilelement i) konsthantverk o. d.: (spiral)vridning; jfr TORS, sbst.1, TORSERA. Fornv. 1924, s. 273. Nålarna .. karakteriseras av att skaftet upptill äger torsion. Fornv. 1953, s. 319.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (till b; i fackspr., i sht fys. l. tekn.): TORSIONS-AXEL. om axel (se axel, sbst.1 2) som är konstruerad för att tåla viss vridning. TT 1873, s. 275. —
-ELASTICITET. om elasticitet som gör sig gällande vid torsion. Fock 1Fys. 89 (1853). —
-FJÄDER. fjäder (se d. o. II 1) som utsätts för o. verkar gm torsion. TIdr. 1887, s. 36. —
-FJÄDRING. jfr fjädring 1 o. -fjäder. Torsionsfjädringen i framvagnen bidrar till goda vägegenskaper. Motorför. 1955, nr 2, s. 22. —
-FÄLLA. i sht etnogr. om fälla (se fälla, sbst.1 1) vars mekanism bygger på torsionskraft. Rig 1933, s. 127. —
-HÅLLFASTHET~002, äv. ~200. om hållfasthet (se d. o. a α) mot vridning. NF (1892). —
-KRAFT. om kraft (se d. o. 4) som vrider l. utgår från ngt som utsatts för vridning. Fock 1Fys. 91 (1853). —
-PENDEL. om kropp (se kropp, sbst.1 5) som är upphängd i en tråd l. tunn stav l. dyl. o. utför svängningar kring trådens osv. vertikala riktning; jfr pendel 1 (b). Tallqvist (1898). —
-STAV. stav (se stav, sbst.2 1 c) som utsätts för torsion; särsk. om sådan stav ingående i torsionsfjädring. HbVerkstTekn. 1: 95 (1944). —
-SVÄNGNING. svängning (se svänga, v.1 VI 1) (huvudsakligen) i form av vridande rörelse. 2NF 29: 453 (1919). —
-VINKEL. om den vinkel i vilken den ena änden av en kropp (se kropp, sbst.1 5) vrid(it)s i förhållande till den andra. Fock 1Fys. 89 (1853). —
-VÅG. om i sht förr använd typ av våg för mätning av (mycket små) vikter l. krafter (gm observation av den vinkel i vilken en i båda ändar fäst stång l. tråd vrids när en i stångens l. trådens mitt anbragt arm utsätts för belastning). JernkA 1820, s. 109.

 

Spalt T 2125 band 35, 2006

Webbansvarig