Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TORTA tor3ta2 l. tωr3ta2 l. tω3rta2, sbst.1, äv. TOLTA tol3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(tolta (-å-) 1750 osv. torta 1826 osv. tota 1734–1891. tåta 1762)
Etymologi
[jfr sv. dial. torta, tort m. fl., nor. turt, nor. dial. turte, tort(e) m. fl.; av ovisst ursprung; möjl. sammanhörande med TORFT (Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)); formen tolta beror på sammanfall av rt o. lt till supradentalt t i jämtska mål, formen tota (tåta) på övergång av rt till t i dalmål]
bot. om växt av släktet Cicerbita; särsk.: växten Cicerbita alpina (Lin.) Wallr., art i familjen korgblommiga växter; jfr MJÖLK-STUT, ÄLG-KÅL. Linné FlDal. 36 (1734). Torta .. är en högväxt fjällört med stora saftiga blad. LAHT 1893, s. 93. Tolta .. kallas på folkspråket ”järja” av vilken lapparna och nybyggarna i fjälltrakterna bereda en maträtt som kallas ”gompa”. Västerb. 1941, s. 43. Ormbunkarna, toltan, det höga gräset och de styva örtstjälkarna stack upp över snötäcket. Sundman TvåDag. 24 (1965). — jfr FJÄLL-TOLTA.

 

Spalt T 2133 band 35, 2006

Webbansvarig