Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÅ tå4, sbst.2, n. (BtFinlH 2: 290 (1666) osv.) l. (i bet. 2) r. l. m. (HSH 29: 154 (1542) osv.); best. -et l. -t resp. -en l. -n; pl. -n resp. -ar; l. TÄ tä4, n.; best. -et l. -t; pl. -n (HushBibl. 1755, s. 77, osv.) ((†) = Rudbeck D. Ä. Atl. 4: 147 (1702)); l. (i Finl.) TÅG, sbst.1, n.; best. -et.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om smal (av gärdesgårdar o. d. inhägnad) gata l. väg; fägata; bygata. Itt trångt tää emellan wijngårdar. 4Mos. 22: 24 (Bib. 1541). De Swenske gingo .. genom ett smalt tä emellan gärdsgårdarna. Nordberg C12 1: 434 (1740). Fanns särskild fägata, tä, kunde ock någon gång ladugården ligga bakom mangården. Uppl. 2: 343 (1908). Vår bil .. kunde nu stanna i ett trångt och stenigt tåg mellan ett par åkerlappar. Hufvudstadsbl(A) 1941, nr 271, s. 5. — jfr STEN-TÅ o. SKOGS-TÄ.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om intill by l. gård belägen (betes)mark; inhägnad betesmark för småkreatur; äv.: utmark. En wrne (dvs. galt) for:de Per Juthe schulle haffue stollidt hanom efra, och schulle taga samma wrne paa thaaen ock lagtt ind paa szin sty att giöda. HSH 29: 154 (1542). Pantsatte då Peer Gunnarsson .. sin wret, j Sätra tääd belegen. GävleTb. 99 (1641). Shulle någon stufwa på bysens Thå upsettias åth Fläskholms gumman, wil socknen wel icke wara ther emot. KulturbVg. 2: 159 (1741). Karakteristiska för Falbygdens byar äro de väldiga dimensioner, som dessa byplatser (tåar) uppnå. Floby tå mäter t. ex. inte mindre än 73 har. Rig 1939, s. 224. — jfr FÖR-TÅ.
Spalt T 3520 band 36, 2010