| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UTBROTT ɯ3t~brot2, n.; best. -et; pl. =.
1) motsv. UT-BRYTA 1 (o. BRYTA UT 3 b), om förhållandet l. skeendet att ngt mer l. mindre våldsamt l. kraftigt bryter ut l. fram l. spricker l. brister, genombrott, utbrytning; särsk. dels i fråga om vulkanisk aktivitet (jfr ERUPTION 1), dels i fråga om tand (jfr TAND-SPRICKNING); i sht konkretare, om enskild omgång av sådant skeende. Vulkanen fick ett utbrott i våras. HC12H 2: 133 (1711). Hjernan (av svin) gniden emot gomen på barn befordrar tändernas utbrott. Orrelius Diurr. 43: 5 (1750). De mångfaldiga utbrott, som antasta kroppens yta utan vetterlige orsaker, utan föregångne sjukdomar. Acrel PVetA 1793, s. 16. Med eruptioner och vulkaniska utbrott, förstår man det tillstånd af ett eldberg, under hvars fortvaro det utstöter rök och eld, och utgjuter aska. JernkA 1832, Bih. s. 49. Ett egendomligt slags källor äro de så kallade geysrarne, varma springbrunnar, som ej äro i oafbruten verksamhet, utan hos hvilka häftiga utbrott omvexla med perioder af hvila. Nathorst JordH 338 (1890). — jfr SJUKDOMS-, SLAM-, SVETT-, TAND-, VULKAN-UTBROTT m. fl. — särsk. om handlingen att bryta sig ut, utbrytning. Stiernman Riksd. 2192 (1719). Snorre Sturleson förtäljer att .. konung Olaf, efter att med sin flotta hafva värkstält sitt bekanta utbrott ur Mälaren .. seglat öfver till Finland och här gjort en landstigning. Fennia XIV. 6: 2 (1897).
2) i bildl. anv. av 1, motsv. UT-BRYTA 2 o. BRYTA UT 3 c; förr särsk. övergående i bet.: uppror (se d. o. 2) l. resning (se resning, sbst.2 8). Oelreich 285 (1755). Bland detaljerna vid utbrottet i Warschau .. nämnes att 16 studenter .. vågade intränga i slottet Belvedere. AB 1830, nr 7, s. 2. De från franska revolutionens utbrott till Napoleons fall nästan oavbrutet pågående krigen .. framkallade en svårartad ekonomisk kris. ActaOel. 2: 72 (1924). Vid andra världskrigets utbrott anmälde hon sig som medlem i (lottakåren). DN 17/10 1992, s. D8. — jfr KRIGS-, REVOLUTIONS-UTBROTT m. fl.
3) motsv. UT-BRYTA 5 o. BRYTA UT 3 d, om (plötslig l. häftig l. våldsam) yttring l. manifestation av l. (plötsligt osv.) uttryck för viss känsla l. sinnesstämning o. d., (plötslig osv.) sinnesrörelse l. känsloyttring. SionSång. 2: 58 (1745). Mina förra vänner dra sig undan de täta utbrotten af mitt elaka lynne, och jag bör ej undra deröfver. Tegnér Brev 3: 312 (1825). Smärtans utbrott var i antiken vida kraftigare och förskräckligare än i våra dagar. Wulff Leopardi 117 (1913). Harriet skruvade på sig, och jag insåg att vi måste åka därifrån innan hon fick ett utbrott. Stensdotter ArnesKiosk 356 (2004). — jfr GLÄDJE-, KÄNSLO-, SINNES-, TEMPERAMENTS-, VREDES-UTBROTT m. fl.
Spalt U 945 band 36, 2012