| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
1) till 1: stå ut (se stå ut II 1); nästan bl. i p. pr., i sht om kroppsdel. (Det som är ojämnt) hafuer delar som then eene wthstår om then andre. Forsius Phys. 61 (1611). Ingen af dem (dvs. krypdjuren) har yttre, utstående öron, men deras öronöppningar äro ofta betäckta. Holmström Ström NatLb. 3: 48 (1852). Utstående sägas grenarne vara, då de med stammen bilda omkring 45º vinkel. Forssell InlBot. 133 (1888). Han hade porslinsblå, litet utstående ögon med en ovanligt klar och ren blick. Siwertz Förtr. 6 (1945).
2) (tillf.) till 7, om skuld l. fordran o. d.: vara att fordra; särsk. i p. pr., i sådana uttr. som utstående gäld l. skuld, utestående skuld. ArbogaTb. 3: 371 (1528). OrdKöph. 1614, s. B 4 a (: vthståendes Gäld). Emedhan böckerne opfyller åhr ifrån åhr medh een hoop restantzier, och icke bewijses .. hoos hwem dhe uthstå, derföre skole alla restantzier verificeres på tinget. KamKollP 3: 151 (1642). (FN:s generalsekreterare fick) ett löfte att USA skall betala sina utstående skulder till världsorganisationen. DN 24/1 1997, s. A8.
3) [utvecklat ur 2] (†) i p. pr. i adjektivisk anv., om mellanhavande l. ärende o. d., i sådana uttr. som hava ngt utstående(s) l. utståndandes med ngn, ha ngt ouppklarat l. otalt med ngn; jfr ute-stå 4. Ther huar med then annen nogit vtstondendis haffuer om land slott eller stæder skal ther om ranszakes i Lypka. G1R 1: 249 (1524). Schroderus Os. 1: 674 (1635).
4) till 9 e: stå ut med (ngn l. ngt), uthärda; äv.: genomlida l. undergå (se d. o. 6) l. utsättas för (ngt); förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med; jfr stå ut I 3 a, b. Jagh haffuer nu vthstått .. tree Pestilentier. PPGothus Und. Hh 2 a (1590). Vthaff the danske haffua the Swenske mycken skada och förtreet lijdhit och vthståt. Tempeus Messenius 32 (1612). Den 6 är Landzhöfdingen Håkan Fegerstierna dööd blefwen i Norkeping .. äfther en swåår uthståndhen siukdom. HT 1950, s. 155 (1693). Iag .. förundrar mig värkeligen, at min gynnare kan utstå med det mykna arbete, som dageligen öfverhopar. Lagerbring Skr. 159 (1782). Pansarkanonbåten Palestro .. hade .. länge oskadad utstått österrikarnes kulor .. men träffades till sist .. af en brandgranat, som tände eld i officershytterna. Oscar II IV. 1: 145 (1869, 1890). Om du döljer tvivel om mig i hjärtat så är det bättre att jag utstår provet. Moberg Rid 44 (1941). särsk.
a) med avs. på (fängelse)straff l. (kyrko)plikt o. d. Hvarföre han och sitt straff uthstonditt. OxBr. 5: 21 (1613). (Apostlarna har) låtit ilgerningzmännerna uthstå plicht, och .. banlyst och afsyndrat them ifrå Christi församblingz gemenskap. KOF II. 1: 183 (1659).
b) (†) med avs. på kostnad l. utgift o. d.: bestrida (se bestrida, v.2 2); jfr stå, v. I 49. Svedelius Repr. 8 (cit. fr. c. 1602). Huad Scholarne i Staden anbelangar kan fuller hafua sin skääl at Staden Vthstår dee kostnader, som uppå mästedeelss theress vnderholdh anwändess skole, som theruthi arbethe. ÅbSvUndH 58: 18 (1641). Schultze Ordb. 4952 (c. 1755).
5) (†) till 10, med avs. på läroår o. d.: fullgöra; jfr stå ut I 4. PrivSvStäd. 4: 63 (1594). När en lärgosse hade ”utstått” sina läroår, fick han göra gesällprof och blef ”utskrifven”, d.v.s. förklarad för utlärd gesäll. Fatab. 1909, s. 37. —
Spalt U 1289 band 36, 2012