| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
1) som överensstämmer med l. förekommer l. brukas i enlighet med vana (se d. o. 2) l. (allmänt) gällande ordning l. skick l. bruk, sedvanlig l. gängse l. vedertagen l. bruklig; särsk.: som överensstämmer med en viss persons handlingssätt l. vanor; förr särsk. substantiverat, i uttr. ngns vanliga, om ngns sedvanliga beteende l. handlingssätt; stundom närmande sig o. svårt att skilja från 2. Vanligt midsommarfirande i Stadsparken. En vanlig adventsgudstjänst med vacker psalmsång. Vi gick vår vanliga väg hem. Man .. hölt hwarken Sabbath eller andra waanligha högtijdhes daghar. 2Mack. 6: 6 (Bib. 1541). Att han må sitt vahnlighe undherhåldh behålla. OxBr. 5: 114 (1616). (Bröllopsdagen,) Hwilken effter Fädernes-Landsens waanlige sätt och tienlige Kyrkie-Bruuk .. anstältes. 3Saml. 88: 155 (1653). Tingsbygning skal hwart Härad bygga, efter gårdatalet, å wanlig tingstad. BB 26: 4 (Lag 1734). På hösten, sedan potatisen var upptagen, var det vanligt med potatisgröt .. till söndags middag. SDS 1899, nr 537, s. 2. Det var hans vanliga vid upprörda tillfällen att gå på skogen med yxan och fälla. Strindberg Fagerv. 20 (1902). Juli var Lidéns vanliga semestermånad. Siwertz Tråd. 42 (1957). — jfr KRIST-, SPRÅK-VANLIG m. fl. — särsk. i predikativ anv. i förb. med inf. l. att-sats; särsk. (o. numera bl.) med formellt subj. Att then hampa som af Vndersåtherne wanligh ähr att vttgöres till Skipzflottans vttredning icke ähr ther till tienligh. SUFinlH 4: 83 (1612). Hvad för coleur under bem:te Smålandz regementet vahnligit ähr att bruka. MeddRiksheraldÄmb. 10: 231 (1677). I Schweiz är det vanligt att bankerna skyltar med myntat guld och guld i barrer. GHT 5/6 1965, s. 11. Där vägarna delade sig var det vanligt att anlägga gravfält och resa stora stenar över sina döda, som det står i Havamal. GbgP 8/3 1996, s. 9.
2) som ofta anträffas l. uppträder l. inträffar l. sker, allmänt l. ofta förekommande; äv.: som inte utmärker sig speciellt l. vars egenskaper håller sig nära det typiska l. genomsnittliga, ordinär l. normal l. alldaglig; äv. närmande sig bet.: enkel l. banal; särsk. i n. sg. best. i substantivisk anv.: det (mest) allmänt förekommande; jfr 1. En alldeles vanlig dag. Vi bor i ett vanligt hyreshus. SynodA 1: 18 (1608). (Jag har) förmiddagarna suttit i Revision och efftermiddagarna hafft till giöra medh dhe vahneliga saker. Carl XII Bref 358 (1698). (Läran om reguladetri) göres i de wanligare Räkneböckerna mer inweklad och Mechanisk, än den borde wara. Bergklint MSam. 1: 125 (1781). Toma magar försmå min sann ej vanliga rätter. Adlerbeth HorSat. 48 (1814). Det var i (satiren) .. Vitalis egentligen var originell och öfver det vanliga. Sturzen-Becker 1: 83 (1845, 1861). Popliner gjorda av amerikansk bomull äro mycket vanliga. Varulex. Beklädn. 237 (1945). Nu var han tandlös, hade lungsot, och inte heller någon romantisk lungsot utan en vanlig fattiglungsot. Lo-Johansson Förf. 102 (1957). Vi har valt att granska försäkringar för vanliga sällskapsdjur. RådRön 1997, nr 8, s. 27. — jfr O-VANLIG. — särsk.
a) om person l. folk: som hör till det stora flertalet, som inte sticker ut, alldaglig. Gagnerus Stjernhjelm 43 (1776). Det undgick ej påfven, att han i Dante ej hade framför sig en vanlig man. 2SAH 39: 190 (1865). Envåldsmakten måste .. i längden innebära nästan övermänskliga frestelser för en vanlig dödlig. Grimberg VärldH 2: 295 (1927). Populär var Kristina alltjämt bland mer vanligt folk. Englund Silverm. 112 (2006).
b) (i sht i fackspr.) i benämning på djur l. växt l. mineral o. d., för att beteckna viss specifik (o. ss. typisk uppfattad) art l. visst (ss. typiskt uppfattat) slag o. d. Wanliga Krabban är stor som en handlofwe och femtandad på sidorna. Hartman Naturk. 261 (1836). Vanliga Haren eller Snöharen. Holmgren Däggdj. 280 (1865). Vanlig opal. Af flere olika färger; mellan glas- och vaxglänsande; halfgenomskinlig. Keyser Kemien 1: 265 (1869). Vanlig Kantarell .. Hela svampen äggul med låga, tjocka, något glesa skifvor. Romell Lindblad 52 (1901). Picea abies .. Vanlig gran. Hylander NordKärlv. 1: 58 (1953).
c) ss. predikativ i jämförande sats inledd av som l. än; äv. (o. numera bl.) i elliptisk konstruktion som svarar mot sådan sats; särsk. i det attributiva uttr. mer än vanligt, mer än brukligt l. som brukar vara; ofta med kvardröjande bet. av 1. Om afthonen .. när Ursinus skulle låthe sig som vanligit var finne hooss H. M:tt, så kom han inthet på slåtet. HT 1920, s. 105 (1625). Fienden .. besatte om aftonen sine approcher mykket starkare än waanligit war. Spegel Dagb. 69 (1680). Som vanligt ställde sig en stor del af tidningspressen på orostiftarnes sida. De Geer Minn. 1: 258 (1892). Jonas’ kalufs (var) mer än vanligt oregerlig. Bergman JoH 305 (1926). Gamle Hellas var ivrigare än vanligt, darrade lite på handen då han fyllde sitt glas. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 322 (2009).
d) ss. adv.: vanligen; särsk. (o. numera bl.) i sådana uttr. som vanligt förekommande, allmänt l. ofta förekommande. Årligen födas .. (i socknen) 15 til 20, och dö wanligt, emellan 10 til 15, då inga Farsoter äro gångbare. Hülphers Norrl. 2: 198 (1775). Vanligt ser man plumpheten ohyfsader smäda belefvenheten. HSH 9: 90 (c. 1800). Trög och .. lat, liksom bordshundarna vanligt äro. Johansson HomOd. 17: 309 (1870). Utgångsmaterialet till kärnvapen är uran, ett vanligt förekommande grundämne. DN 30/3 2003, s. A4.
1) (†) till 1: bruk l. skick l. sedvänja l. praxis; äv. om ngns vanliga handlingssätt l. beteende; särsk. i sådana uttr. som efter vanligheten, ss. sed(en) är, enligt praxis, efter ngns vanlighet, ss. ngn har för vana. Verelius 288 (1681). 7 st. röda fahnor af nacra rödt tafft målade med Uplandz vapen efter vanligheten. MeddRiksheraldÄmb. 10: 208 (c. 1683). Med then högra (handen) förlossade jag henne, efter min wanlighet, utaf efterbörden. Hoorn Jordg. 2: 163 (1723). Andra landsorters bruk och wanligheter. 2PrästP 2: 68 (1723). Til Ärke-Biskop och Biskopar, med hwilkas wal förhålles efter förra wanligheten, utnämne Konungen en af de tre, som föreslagne blifwit. RF 1809, § 29. Cannelin (1939).
2) till 2: förhållandet l. egenskapen att vara vanlig; äv. dels närmande sig bet.: alldaglighet l. banalitet, dels konkretare, om ngt vanligt förekommande; särsk. i sådana uttr. som efter vanligheten, som vanligt (äv.: vanligen), (e)mot vanligheten, i motsats till det vanliga. Militien .. är jämwäl och widh lijka tillståndh, som den effter wahnligheten plägar wara. HSH 31: 209 (1667). När .. (planeterna) emot wanligheten stöta tilsammans, så är det wiszerliga något tekn öfwer werlden. Borg Luther 1: 60 (1753). Lagerhjelm gjorde mig efter vanligheten åter en god tjänst genom lånet af sin jaktvagn. MoB 7: 182 (1827). Poetiska biljetter, gemensamma poetiska öfningar och täflingar bland goda vänner hörde till vanligheterna. Schück VLittH 1: 386 (1899). Nöden ger åt den vanlige, medelmåttige en skarpsynthet .. som för ett ögonblick höjer honom upp ur vanligheten och medelmåttigheten. Söderblom StundVäxl. 1: 117 (1909).
Spalt V 266 band 37, 2014