| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VARP var4p, sbst.1, r. l. m. (3Mos. 13: 57 (Bib. 1541) osv.) ((†) n. Dähnert (1784), ÖoL (1852)); best. -en; pl. -ar.
vävn. tråd avsedd att (ss. förberedelse inför vävning) i räcka (se RÄCKA, sbst.1 II 1) uppspännas i vävstol i vävens tillverkningsriktning (parallellt med ett större antal trådräckor av samma slag); äv. om sådan tråd i färdig väv; äv. (o. i sht) koll., uppränning (se UPP-RÄNNA 2); äv. oeg. l. bildl.; jfr KÄTTING 2, RÄNNING 2 b. VarRerV 34 (1538). Item haffuer hustru Carin låtitt weffua aff 15 lispund 4 marcpund warp och wefftt Bonader medtt Suartt i huitt. HSH 37: 36 (1548). Wäffwaren skiwter Wäfftet .. in i Warpen, (ränningen) och förfärdigar linne, (lärfft) och Kammardwk. Schroderus Comenius 500 (1639). (Spindeln) spinner och fäster .. åtskilliga trådar paralelt med hwarandra, hwilka utgöra warpen uti den tilernade wäfwen. GT 1787, nr 79, s. 2. Hos fornegyptierna var varpen alltid finare och tätare än inslaget. Möller Jordbr. 176 (1881). Somligt kan verka brodyr på gammal varp i denna dialog i fem avdelningar. Lychnos 1996, s. 242. — jfr BOMULLS-, BOTTEN-, FLOR-, MATT-, RYA-VARP m. fl.
-BOBIN. spolstomme avsedd för varp; jfr bobin 2. (Varpningen) utföres sålunda, att garnet medelst s. k. rullmaskiner .. öfverföres från spinnbobinerna till större s. k. varpbobiner. Key-Åberg TextilNorrk. 22 (1896). —
-BOM. garnbom; jfr -trä. Andersson Väfn. 5 (1880). Genom varpningen rullas garnet upp i noggrant parallella lager på en varpbom. Hagberg o. Asklund Textilind. 83 (1924). —
-GARN. jfr -tråd. Water Twist är hårdt snodt garn, eller varpgarn. Ekenmark Hb. 122 (1820). Förr i tiden var det regel att garn som skulle vara extra starkt, t. ex. varpgarn och kamgarn, skulle spinnas åt vänster. Hallström Warburg Spinnb. 14 (1977). —
-KNUT. knut för hopfästande av två varptrådar o. d.; jfr skot-stek. Att garnet, då det bobinas, hålles så strängt, att alla swaga ställen å tråden heldre brista under bobiningen än wäfningen, samt att säkra så kallade warpknutar göras. Ekenmark Lb. 122 (1847). —
-KRONA. varpa (se varpa, sbst.2); jfr krona 4 ä o. -ställning. Undervisningsmaterielen består af .. en plyschskärmaskin, två varpkronor med bomningsinrättning. TT 1897, Allm. s. 298. —
-KYPERT. kypert (se d. o. 2) med varpen förhärskande på rätsidan. Andersson Väfn. 22 (1880). Väften går över en och under två varptrådar och lämnar sålunda varptrådarna att dominera mönstret, som kan kallas varpkypert. Kjellberg Ull 37 (1943). —
-KÄPP. jfr käpp 2 a. Varpkäpp .. (dvs.) Käpp, som begagnas, då varp till väf bommas upp. Dalin (1855). —
-MASKIN. maskin för varpning (se varpa, v.2). Warp-machin, eller Skerran, som sjelf flyttade trådarna up och neder, så at de lupo spiralt up och neder åt warpen. Linné Vg. 120 (1747). I varpmaskinernas rullställ sättas erforderligt antal rullar upp och garnet från samtliga lindas .. på stora varpbommar. Form 1934, s. 130. —
-RIKTNING. längdriktning hos väv. GustStil 57 (1926). De elastiska banden (för hängslen) erhåller man genom att i varpriktningen väva in gummitrådar. Varulex. Beklädn. 264 (1945). —
-RIPS. (tyg med) ripsbindning med dominerande varp. Andersson Väfn. 31 (1880). Ripsvävnader ha alltid upphöjda ränder, vilka kunna förlöpa i tygets längdriktning (långrips eller väftrips) eller tvärriktning (tvärrips eller varprips). Kjellstrand TextVaruk. 131 (1940). —
-SAMMET. sammet med tofsar l. öglor bildade av varpen. Andersson Väfn. 120 (1880). De båda hufvudslagen (av sammetsartade vävnader), varp- och inslagssammet, hvilka i ofasoneradt tillstånd äro hvarandra mycket lika, tillverkas efter vidt skilda metoder. 2UB 8: 327 (1900). —
-SATÄNG, äv. -SATIN. (tyg med) satängbindning med dominerande varp. 2NF 18: 199 (1912). (Damastvävnadens ornamentik) var tillräckligt yppig för att tillåta de olika glänsande ytorna, varpsatin och väftsatin, att livligt spela mot varandra. Fatab. 1933, s. 183. —
-SILKE. organsin. 2UB 8: 218 (1900). Man skiljer .. på två huvudtyper (av silkestråd), nämligen organsin- eller varpsilke och tram- eller väft- och trikåsilke. Kjellstrand TextVaruk. 31 (1940). —
-STOL. bobinstol. 2SAH 4: 140 (1806). Icke heller ylle-manufacturen undgick .. (Polhems) alltfamnande omtanka. Hans .. varpstol, spolmachin .. m. fl. uppfinningar bära derom vittne. BL 11: 299 (1845). —
-STÄLLNING. varpa (se varpa, sbst.2); jfr -krona. Cederborgh OT 3: 12 (1814). I vissa fall måste man göra ett extra tillägg för att få ut varplängden på varpen, beroende på avståndet mellan stöttorna och skälet på varpställningen. StSyHandarbB 194 (1972). —
-TRIKÅ. 2UB 8: 361 (1900). Vid framställning av varptrikå användes ett antal fortlöpande trådar, påminnande om varpen i en väv, men icke någon inslagstråd, utan trådarna böjas till maskor. Varulex. Beklädn. 83 (1945). —
-TRYCK. vävmönster åstadkommet gm tryck (se d. o. 4) på uppsatt varp; äv. om tekniken. UB 6: 457 (1874). Vid varptryck bli tygerna lika på båda sidor. Varulex. Beklädn. 136 (1945). Diffusa skuggade blommönster, ofta i varptryck. SvD(A) 1961, nr 57, s. 17. —
-TRÅD. varp; jfr rev-garn, sbst.2, o. -garn. Ekenmark Hb. 17 (1820). Varptrådarna, som gå längs med mattan, äro fästade på längden inom liggande rektangulära ramar, inom vilka knytningen sker. Sterner o. Kinch OrientMatt. 36 (1929). En hållbar och synnerligen tät matta är ripsen där varptrådarna ligger så tätt att det är de som ger mönstret. Vi 2003, nr 6, s. 26. —
-TRÄ. (varp- 1734–1889. varpe- 1676) (numera mindre br.) varpbom. VDAkt. 1676, nr 338. Björkman (1889). —
-TYNGD. (förr) tyngd (vanl. av sten l. lera) avsedd att hålla varptråden sträckt. Då varptyngder även påträffats i de egyptiska gravarna är det antagligt att vävstolar av gammalgrekisk typ använts i Egypten. Rig 1920, s. 136. —
-TÄTHET~02 l. ~20. om antalet varptrådar (dvs. trådar i vävens bredd) per längdenhet. Vävnaden är en dubbelvävnad med två varandra korsande skikt, vävda i tuskaft. Varptätheten är 42–46 trådar i varje skikt på 10 cm. Fornv. 1924, s. 190. —
-VÄKTARE. Varpväktare hafva konstruerats, hvilka skola stanna väfstolen, när en varptråd brister. 2UB 8: 315 (1900).
Spalt V 447 band 37, 2014