| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEKE ve3ke2, sbst.3, r. l. m; best. -en; pl. -ar (GripshR 1546–47 (: liusse wekar) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. veka, VinkällRSthm 1581); förr äv. VEKA, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or (KKD 2: 31 (1706: lius-wekor), Mörk Ad. 2: 189 (1744)) l. -er (se ovan).
om mer l. mindre löst snodd l. vävd l. tvinnad sträng av garn anbringad l. avsedd att anbringas i ljus l. lampa för att suga upp olja l. talg l. stearin o. dyl. o. antänd ge en fast brinnande låga; äv. dels om sådan sträng med annan användning (se a), dels oeg., om av annat material tillverkad ljusalstrare (i ssgn VEK-KOL), dels bildl. (se b); förr äv. dels ss. ämnesnamn, dels om tuss l. propp o. d. med uppsugande förmåga (jfr VEL, sbst.). VarRerV 24 (1538). Alun är .. godh til Fistlen, när man gör een Salwa ther aff, och lägger in medh en week eller weyl. Forsius Min. 27 (c. 1613). Man kan och göra Lius aff Kåda, Wax eller Talg, man in vthi wekan sticker man ett Halmstrå, som är med pulverizerat sichtat och Swafwel fylt. Risingh LandB 88 (1671). Tag hälften blekt lingarn och hälften bomullsgarn till wekar, och när de snos tilhopa, så gnidas de med wax. Warg Bih. 117 (1765). Veken är i ljuset, liksom i lampan, förbränningens härd. UB 5: 286 (1874). Birminghams verkstäder fabricera hvarje vecka 653 kilometer veke till stearinljus. SD(L) 1898, nr 351, s. 1. Ljusstöpning. Smält ljusstumpar i en kastrull och sila bort alla gamla vekar. Ryegård Slöjd. 10 (1957). — jfr BLÅNGARNS-, BOMULLS-, LAMP-, LJUS-, OLJE-, TALGLJUS-VEKE m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) om sådan sträng avsedd att suga upp olja för smörjning av lager o. d., smörjveke. Så länge någon olja finnes qvar i smörjkoppen draga vekarna upp den. TByggn. 1859, s. 53. Där vekar användas, kan man reglera smörjningen genom det antal vekgarn, som användes. Lundberg Lok. 279 (1902).
b) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om människas livskraft. Jes. 43: 17 (Bib. 1541). Theras tro war förr som en rykande weka, men nu som et brinnande lius. Spegel Pass. 464 (c. 1680). Jag ville fördrifva min öfriga lifstid i stillhet på landet, sedan jag ser at min klena veka snart annars skall slockna. Hjelt Medicinalv. 2: 41 (i handl. fr. 1767). En man sveks och lät sig fångas / när stjärnorna bränt ut sina vekar. Gullberg Terzin. 88 (1958).
-KOL. [efter t. dochtkohle] (förr) i elektrisk båglampa: kolstav med kärna av lättflyktigt material. (En beskrivning av) huru de så kallade vekkolen .. tillverkas. Dessa ha en central kärna af ytterst löst kol, ett slags kol-veke. 2UB 3: 155 (1897). —
-RÖR. (vek- 1879–1893. veke- 1784) (†) rör (se rör, sbst.3 3) omslutande veke. Om veken är för kort eller för litet updragen utur veke-röret, så blir lågan för liten eller slocknar aldeles. VetAH 1784, s. 189. SD 24/1 1893, s. 4. —
-TÅG, se C.
B (†): VEKA-GARN, se A.
C: VEKE-GARN, -RÖR, se A. —
-TÅG. (vek- 1791–1916. veke- 1745 osv.) bot. växten Juncus effusus Lin. Linné Fl. nr 279 (1745). Förr i världen användes märgen till lampvekar, varav huvudartens namn, veketåg, uppkommit. LAHT 1923, s. 747.
Spalt V 676 band 37, 2017