| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VELUM ve3lum2, sbst. oböjl., n.
1) (i fackspr.) om rörelseorgan i form av hudveck hos larv av blötdjur, simflik. VetAH 1839, s. 240. (Det har visat sig) att hafvets Gastropoder, när de lemna ägget, hafva, såsom enda rörelseorganet, på hufvudet ett i två lober deladt velum, hvars tjockare rand bär starka svingande cirrer. VetAH 1848, 2: 331.
2) (†) om skyddande (segelliknande) tak l. hölje l. duk o. d. av tyg (för mer l. mindre tillfälligt bruk). Hillman Palacio Valdés SSulp. 123 (1899). Vid storkyrkobrinken utspännes ett större velum öfver gatan. Det kommer att likna en tronhimmel och prydes med fursteparets namnskiffer. Kalmar 26/6 1905, s. 3.
3) (i fackspr.) gomsegel, mjuka gommen. Västerb. 1941, s. 153. (En klaffliknande konstruktion hos protesen) står i förbindelse med velum och uvulan genom hävstänger. SvTandläkT 1950, s. 305.
Spalt V 686 band 37, 2017