| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEKNA ve3kna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) motsv. VEK, adj. 1: bli vek(are) l. slapp(are) l. skör(are) l. bräcklig(are); särsk. dels om metall o. d., dels om kropp(sdel) l. organ o. d. Spedzudder motte smides väl starcke, så att the icke brijste eller veckne. G1R 25: 476 (1555). Röd Klint. Uprök honom med rötterna, och när the begyna wekna, så giör af .. (dem) en krantz. Linné Örtabok 150 (1725). Hvem han må vara, den man som går här i källan att bada, / Stånde han halfman opp ur dess våg med veknade lemmar! Adlerbeth Ov. 95 (1818). När masten börjar vekna / och alla gastar blekna. Karlfeldt FlBell. 56 (1918). Göta älvbrons veknande stål är .. ett argument för att regeringen/regionen måste skaka fram pengar till den nya älvtunneln snabbare. GT 25/9 2004, s. 14. — jfr FÖR-VEKNA.
2) (numera bl. tillf.) motsv. VEK, adj. 2: tappa ork l. styrka, tröttna, ta slut; äv. mer l. mindre bildl. Vår Statskraft, lyckligt spridd, då Rom var friskt och ungt, / Nu veknad, samlas bör i helgad medelpunkt. Remmer Ces. 37 (1828). Om .. (eremiten) förslappas och förfäas i hålan, måste också hans energi och beslutsamhet vekna. Hedin Transhim. 1: 638 (1909). I uppförsbackarna till högplatån började den första mulan att vekna. Otter Officer 142 (1930).
3) motsv. VEK, adj. 3: ge efter, mjukna, bli mild l. rörd l. medgörlig; äv. oeg., om hjärta. Med ett djupt förakt för guldet och vinningen, skall han .. ej vekna för hot, ej bäfva för förföljelse. Rosenstein 1: 130 (1789). De första dagarna hade den sjuka .. bara begärt och fordrat .. men sedan hade hon veknat och blivit ödmjuk och tacksam. Lagerlöf Holg. 2: 331 (1907). (Runeberg) var på väg ut, då Nordenstams hjärta veknade vid tanke på den fattige lektorns ekonomiska förlust. 3SAH 1: 14 (1948). — jfr FÖR-VEKNA.
4) motsv. VEK, adj. 4, särsk. om dels röst l. stämma: bli len l. mild, dels om blick l. anletsdrag: bli vek l. blid l. mild. Han såg ljuf förvirring på hennes ansigte och såg hennes blick vekna. Snellman Gift. 2: 105 (1842). Lektor Norrbys röst tycktes här vekna, såsom af en inre rörelse. Bremer Fad. 12 (1858). Det gamla, strama ansiktet framför henne veknade och upplöstes. Lagerlöf Kejs. 252 (1914).
Spalt V 679 band 37, 2017